måndag, oktober 31, 2005

scannat o hindrat spammat

Hej igen! Har inte lagt mig ännu.
Såg det mest läskiga avsnitt nånsin av CSI i kväll.
Gud vilken rysare.
En blev levande begravd och det är knappt jag kan andas än.
Hu!
-Såg ni programmet?

Scannade datorn under tiden och visst fanns där 14 skräp funna i 2 system. Alla togs bort och neutraliserades av panda-programmet.
Det var bara spionprogram för hela slanten.
Nu känns datorn smidig igen, men rutorna blev jag inte av med här i bloggen.
Orkar inte ta reda på vad felet är just nu.

Spammarna får nåt nytt att bita i ety jag gjorde smärre åtgärder och tog bort alla, hoppas jag, länkar till gästboken från övriga delar av hemsidan..
Fasen att jag länkat från så många sidor, men nu är länkarna väck i alla fall. Puh!

Funkar inte detta så är det ju en fysisk äcklig liten person som sitter och loggar in för att skriva ner spamhelvetet...*Morrar*
Come an då!
Jag ska mosa er!
Ja inte ER förstås utan spamgrobianerna..

Fattar inte varifrån de får alla ip-numren bara????
Sitter de i nån datasal och kutar runt mellan 20 datorer mån tro?
Eller på internetcafeer och så på en given signal kastar sig alla på knapparna och tröcker in gästboksmeddelanden?

Önskar att nån som vet kunde svara för då kan man ju klura bättre på skydd.
Har sökt igenom internet efter ideer, men hittar inga.

Nu ska jag sluta skriva för ingen orkar läsa för långa inlägg, men till er som ev tycker det är jobbigt att logga in så kan jag ju trösta er med att det är i alla fall lättare än i låsta dagböcker där man lätt glömmer lösenord. Till min gästbok står ju lösenord, användarnamn nedskrivet på en lapp där.

Det enda som krävs är ju några tangentryckningar och det är väl inte SÅ jobbigt eller?
Dessutom kan man ju låta windows spara lösen så behöver ni bara skriva bokstaven p
*flinar åt vilka lösenord jag skulle kunna hitta på*:o)

Engelsktalande får nog problem eller om de pratar andra språk, men jag får väl ta och skriva en liten lapp till dem med.
Har nog inte en enda en från utlandet på besök om jag går efter min statestik.
Värre är det på grafiksidan där det är tvärsom=inga svenskar.
;-)

Babbel babbel...Mår bättre nu mot natten i vanlig ordning..
I morse var det bra segt alltså..
Hade kanske lite feber ändå.

See ya!

Rutor/virus/spam överallt

Ja här är det fullt med rutor fortfarande.
Nu, precis då jag skriver detta så kommer det upp meddelande från antivirus-programmet att vi uppgivit fel saker för att få uppdateringarna att funka.
In hell vi har¤%"¤%%¤#¤:-(
Nu är det nåt skit på gång i datorn här.
Så här ser rutorna ut som jag pratar om:
screendump-bild
Tack för era svar ang detta.
Måste ju vara fel här då.

Vi är så okoncentrerade både jag och M att vi tydligen lyckats beställa och betala för 3 licenser hos Panda.
Vi har ingen aning, men så står det i deras uppgifter.
I dag gick en av licenserna ut, men det borde inte vara det programmet vi har på just denna dator eftersom det står på det att det inte går ut förrens i februari nästa år.

Då återstår det att tänka sig att nån gjort intrång i datorn här.
Dessutom dom här jäkla spammarna som spammar gästböckerna.
Inte hjälpte det att jag lösenordskyddade gästboken , utan i dag har dom varit i farten i gen i alla fall.:-(
Måste väl då tro att det är riktiga människor som lagt adreesssen i favoriter för att kunna återkomma eller?
-Nu kan det även beror på att gästbokens adress ligger länkad fortfarande från nån av mina sidor och då kanske en robot kan få grepp om den letar igenom hela hemsidan?

I alla fall är datorn seg här som det brukar då virus elller trojaner och spioner är inne och rotar i datorn.

Har totalvänt på dygnet igen, trots att jag tog sömnpiller i dubbeldos för att det inte fick hända.
Vaknade först kl 14 och gick upp och tog medicin och somande sen om och drömde nåt otroligt konstiga drömmar om bl.a min 2:a pojkvän som var så vacker på riktigt.
Folk skulle skjuta oss, nån slags maffia då, och vi var helt i händerna på dem och måste ligga inne på toaletten och sova.
Såna här drömmar är omöjliga att vakna ur så jag gick inte upp förrens kl 17.30 i kväll.
Tog fel på tiden med så jag har tagit medicin fel tid också. Klockan i köket var 19.30:-(
Eller den är 18-30 och visaren visar en aning snett bredvid siffrorna jämt så det ser alltid ut som en timma senare.
Måste byta klocka.

NU går det inte att skriva här , utan att tangenterna fastnar.
Loggar ur datorn och scannar igenom den och mejlar till Panda.


Ses!

söndag, oktober 30, 2005

Mer inlägg nr2 i dag.

TjiihooooOOOOoooooiiijippieeedoooOOooeeeee!
:-)
Har haft en suverän dag där allt klaffat förutom utgången med stavar.
Satte på mig mysbyxor som blivit för små i midjan så jag började må illa och kunde inte begripa varför , förrens jag kom på iden att byta byxor och då lättade trycket.

Vill inte göra alla saker på en gång nu en sån här fri-dag från sjukdom och elände , utan försöker spara mig lite så att jag ev kan få må bra fler dagar.

Brukar bli utpumpad när jag gör saker i ett kör s a s.

Ang bloggen här:
Det är fortfarande bara rutor i stället för text överallt, även då på deras hemsidas första sidan så att säga.
-Kan nån av er vara så gullig och gå och titta efter och se om ni också bara kan se rutor?Och kan ni då skriva en liten kommentar till mig ang det?
Det kan ju vara så att det är nåt vajsing på bara min dator som gör att det blir så här.

Nu har jag blivit tvungen att låsa min gästbok :-/Inte kul, men spammarna hittade den tillslut och jag vet inte hur man får bort dem.
Hoppas nu på att dessa spammare är nån form av robotar som inte kan hitta min gästbok då det är en inloggningsida, skyddad av Bravenets lösenords-service.
Men man vet ju aldrig.

Får för mig att ingen törs skriva i min gästbok nu då jag inte får några inlägg sen i förrgår tror jag att det är nu.

Alla kan ju skriva och lösen och användarnamn är nedritade på en bild.
::Gå in här och klottra!::

Nu ska M ha datorn och betala räkningar.
See ya!

Mår BRA!!!!!!!!

ÄNTLIGEN!
Mår bra i dag!!!
HELT bra!!!!!
Kunde inte sova i natt på grund av värken och trodde ju då helt säkert att denna dagen skulle bli en misslyckad dag där jag återigen går upp för sent på dagen, men så blev det inte.
PUH!
Gick upp kl prick 6 i morse.

Har fixat i köket så det är jättefint och rent där, samt ätit en brakfrukost med fil,hårtbröd i bitar i filen,2 råa hotdogs, 1 kokt ägg med kaviar+en stor härlig mugg kaffe.
:-)

Tänkte tvätta av mig medans jag har chansen och sen gå ut en sväng med mina gåstavar och nya röda underbara, sköna , bekväma gympaskorna.
:-)
Om jag orkar så ska jag visa foton här sen.
Får tidningen Cap Design i brevlådan och satt och bläddrade i den och läste om bildbehandling.
Där uttalade de sig ang skillnaderna mellan photoshop och paint shop pro.
Det sas att grundläggande kunde man fixa foton med psp, men att photoshop var mer avancerat med fler personliga val eller hur de utryckte sig.

Jag tvivlar på sanningshalten i detta.
Photoshop är otroligt omständigt och har många "stegvisa" val.
psp har också många val men är lättare att hitta i tycker jag.
Mycket snabbare går det att" ta upp och lägga i från sig" verktyg i psp och man hittar tillbaka till det verktyg man använt snabbare också, så att man kan växla fram och tillbaka med dem.

I photoshop har inte jag lyckats rita en enda bild där jag kunnat hitta tillbaka till verktyg snabbt, men det kan ha med mitt dåliga arbetsminne att göra kanske?
-Ni som använt bägge programmen får gärna berätta om vad ni tycker.
Jag jobbar inte heller i lager på vanligt sätt.
Är väldigt konstig så.;-)
Måste ha alla bilderna öppna, lager blir ju dom på så vis att jag kopierar och har kvar bilder och kan därmed ångra,men så klart kan jag inte gå så långt tillbaka som till första lagret om jag inte sparat alla bilderna på "ritbordet" s a s.
Försvinner, stängs ett lager så kan jag inte minnas vad det var på den bilden och måste då klicka för att kika och då hinner jag glömma bort vart jag är i skaparprocessen.

-Nån som känner igen sig och gör likdant?
Nu ska jag hämta mer kaffe då detta har kallnat och så ska jag väl rita en liten stund.
Ha det bäst!

lördag, oktober 29, 2005

Bloggtjafs-depp

Nåt sjukt är det med bloggservicen här då det bara är fyrkanter till text överallt.Vågade knappt logga in här bara därför.
Nån annan som har Blogger som märkt detta?----------------------------Är åter igen nere å krälar.Orkar inte skriva om det.Tål ingenting numera.
Blev chockat ledsen i går då jag läste en blogg och jag överreagerar ju helt solklart. Jag förstod så väl vad personen menade, men kom att tänka på många saker kring det som hänt då man varit förälder åt ett funktionshindrat barn och de minnena satte i gång en flod av känslor.
"Obetänksamma " reflektioner som folk bara gör, som även jag gjort och säkert även i dag om andra människor , vad dom borde göra och inte göra i stället för det dom gör.
Sånt verkar jag inte klara utav längre, med den erfarenhet jag har av att ingenting är på det sätt som det kan se ut utåt sett.
Man kanske tycker att andra ska ta hänsyn i affären, men tänker sig då att alla man ser är friska och krya och borde kunna plocka upp efter sig om de tappar varor.Jag kan mycket väl tänka mig att jag skulle fnysa och skicka onda ögat på en person som gör så. I alla fall innan jag lärde känna folk med dolda funktionshinder som min egen son och sambo t.ex.
Men vad fan vet jag egentligen om varför den personen beter sig så?Vet jag helt säkert att jag kan döma ut den som en stor skurk?"Den som är fri från skuld , kastar den första stenen", sa ju jesus så fint.Vet inte om det passar in här?"Döm ingen om du inte gått minst 100 mil i dennes skor."Kanske är närmare sanningen?Eller så är det ändå så att man aldrig nånsin ska döma andra människor och kasta onda ögat på dem?
Om jag nu skulle orkat gått 100 mil i en annans skor så är det ju ändå inte säkert att jag skulle klarat samma motgångare, som denne skulle klarat av, eftersom det som hänt före och efter och miljön runtikring och i den innre strukturen kan vara helt annorlunda.Kort sagt ingen kan vet nåt om andras förutsättningar och därmed ska man aldrig döma andra heller.
Jag vet inte heller vad man får ut av att säga att andra är stora skurkar som gör ditten och datten=FEL.Läser dom det jag skriver?Hör dom vad jag säger och tar lärdom?Kan man uppfostra vuxna människor?
När man diskuterar på kvällarna med rödvinsglaset i hand (eller vid datorn och bloggarna)och säger nåt i stil med...*visst är såna som gör så jävligt jobbiga...?!*Alla nickar instämmande och börjar ge exempel på sånt de retar sig på.
Jag tycker faktiskt det är en bra grogrund för intollerans när man liksom tänjer på gränserna för vad man tål och inte.Man behöver lätta på det innre trycket man får av att gå och reta sig på folk, men samtidigt så befäster man en slags riktighet i det att man dömer andra.Men jag erkänner mig skyldig även till detta beteendet så det är inte så att jag är bättre själv, men det tåls att fundera på väl?
Jag tycker nog till syvende och sist så här.Sköt dig själv efter bästa förmåga och skit i andra.
Läs föressten även klockantios fundering kring detta med funktionshinder kontra folks intollrans.
I alla fall så måste jag låta bli att åka runt bland bloggarna och bli upprörd av det som tycks och tänks och sen kommentera och göra folk upprörda och ledsna i sin tur.
Även om jag har aldrig så rätt i sak, så måste jag försöka hålla käft då jag är ledsen och skriver samtidigt.Ingen bra utgångspunkt.Bättre å skriva då man är på solskenshumör..Helt klart.
Alla verkar i dag tycka att man kan säga vad som helst i sina bloggar och sen försvara sig med att jag tycker och säger vad jag vill , det är min blogg, i stället för att stå för sina yttranden och ge feedback på vad folk kommenterar och själva tycker och berättar.
Jag berättar ofta ganska personliga saker för folk för att öka förståelsen för bakgrunden till, min ståndpunkt och då är jag väldigt glad om man liksom visar att man ändå läst och förstått vad jag berättat, men ofta blir folk bara som robotar och säger nåt som gör att det ser ut som om jag 1 =är dum i huvudet. 2= inte har koll på att alla har rätt att yttra sig..yttrandefrilagen. 3=att så där skulle jag inte våga säga IRL....(Jag är mycket skarpare IRL kan jag berätta..men det måste väl ändå vara så att det omvända också gäller=personer vågar skriva mer i sina bloggar då än de kanske vågar prata IRL??.)
VAD är det i det jag säger som jämt får folk å tro detta om mig????????????
Allt detta vore okej , om jag då även fick ett uttömmligare svar i diskussionen. (Utöver de bannande meningarna då)
Annars kan ju folk få skriva t.ex att de retar sig på Göran Persson i sin blogg och sen ska vi andra läsare av bloggen, enbart få skriva svar om att det gör vi också , vi tycker likdant och alla andra ord vi plitar ner i kommentaren.,betyder ,per automatik, att vi inte har koll på hur personen menade e g e n t l i g e n även om vi visst läst rätt="Göran persson retar upp mig."Ingen har nu sagt så, men jag hittade på ett exempel.
Jag kommer inte kommentera hos folk förrens jag läst noga på hur den blogginnehavaren svarat andra tidigare, innan mig, i frågor där man inte är överrens.Orkar inte få höra nåt som gör mig ledsen.Måste skydda mig från att få högt blodtryck.Måste försöka undvika forum också.
Yes ! Jag tar mitt ansvar.Läser inte det som kan störa mig och har till och med blockerat folk från min hemsida just därför att jag inte klarar av gräl längre.Nu gäller det att jag själv inte startar dessa grälen.Klart slut!

fredag, oktober 28, 2005

adhd och värk

God morgon!
Steg upp prick 6.50 pip!
*Uppskattar*
Har värk.
Kan bero på värmeböljan som svept in eller också på det faktum att jag städade toan och köket i går.
*STOLT*

Ändå är inte värken som den varit=kraftig, ihållande utan mer som stick och hugg och grus och lite sendrag=uthärdligt.

Tänkte visa en bild på bandspelaren som står utomhus på grund av att vi lider av exekutive inhibering här i familjen.
Jag ska först länka till en avhandling om exekutiva funktioner hos oss med neuropsykiatriska handikapp och här handlar det mest om de med autism och Aspergers syndrom, men även folk med adhd /damp har problem inom samma spektra.
Anledningen till att jag länkar är att jag känner igen mig så totalt i de problem som beskrivs i avhandlingen.

Att inte kunna avbryta det man gör för att göra nåt som är viktigare=t.ex ta in bandspelaren utifrån kylan utomhus, är verkligen ett handikapp.
b...Inhiberaetyder avbryta efter det jag lärt mig.
Orkar inte slå upp ordet i ordlista just nu.

Mamma har i hela mitt liv talat om för mig att livet är snabbt föränderligt och om jag ska klara mig måste jag vänja mig vid det faktum att allt förändras på en sekund.
Jag har ALDRIG klarat av nån som helst förändring utan kan börja skrika, gråta och få högt blodtryck av bara nån småsak som en stängd dörr som först var öppen , eller vad skit som helst.

Gissa om folk tyckt att jag är oresonligt löjlig?!
:-/

Dessutom är jag naiv av stora mått och inser inte att man kan ljuga och förstår inte outsagda meningar.

Det är en liten story i avhandlingen , som handlar om 3 påståenden .
Så här:
"Exempel på historia.
Ann tog bussen in till stan för att köpa en klänning till sin mor.
Ann besökte sex affärer. När hon åkte hem var hon ledsen.

Ann var ledsen för:
Hon hade inte råd att köpa den klänning hennes mor ville ha.
Hon kunde inte hitta en klänning i mammans storlek.
Hon hade tappat alla sina pengar i en affär.
"
Nu fryser alla sidor och jag kan inte längre kopiera text...Blir såå förbannad:-/
Se där=en förändring jag inte räknade med.
Datorn brukar aldrig bli så knäpp att jag inte kan kopiera text annars.
Nåt nytt och en jävligt irriterande förändring precis då jag ska förklara nåt viktigt och behöver verkligen kunna citera.

Ni får läsa själva på länken om ni orkar .....
NÄHÄ!! Kan inte ens kopiera url:en.
Ja då får ni söka på googles på orden: exekutiv inhibering...och sök på hela webben och kolla in en länk där det både är pdp-fil och html-version....där det står nåt om autism.


Jag ville förklara att när ens koginitiva sinnen inte funkar så kan det bli så här dumt att en bandspelare får stå kvar utomhus ända sen sommaren.


Givetvis finns det folk till allt och många skulle nog viska och skvallra om den konstiga familjen som inte gör rätt för sig eller rätt över huvudtaget och som inte sköter hem och tomt och sig själva så som man ju BÖR.

Att man aldrig kommer till skott att ta in bandspelaren kan bero på hjälplöshets-ångest inför att om man nu tar in bandspelaren så är det ändå nåt annat som också kommer ligga på fel plats, för länge och massa göromål som inte blir gjorda eller gjorda i fel ordning osv osv osv osv...................glöms bort på grund av dåligt arbetsminne...............kortidsminne................stress av alla förändringar som sker i parti och minut, lamslår en till slut.

Ang storyn om de sex affärerna.
Jag kan inte begripa HUR man ska kunna veta varför hon grät.
Vet ni?

----------------aj aj aj aj jääävlar vad det värker nuuuu....over and out!

torsdag, oktober 27, 2005

Glömde ju min dagliga gärning i politiken

Dagens politiska inlägg
Hej igen! Som vanligt är det inlägg nr 2 samma dag ety jag glömmer att skriva.
;-)
Tror ni på fullt allvar att moderaterna har förändrats?
Kolla in här en jättebra blogg i övrigt.
Jag länkar till ett inlägg direkt där, men läs gärna mer på den bloggen.
:::exempel på moderata förslag:::

Ses kanske fler ggr i dag;-)

Adhd-strul ala exekutiv inhibering

I dag fick jag logga in så jag var tydligen inloggad redan vid dom tillfällena jag valde blog-this-knappen.
Tack! Silke för att du skrev om att du inte kunde skriva utan att logga in!
:)

I dag kom jag upp i tid tack vare M som ringde och väckte oss kl 7.
Mår bättre, men har legat som en stenstod på soffan och planerat i huvudet det jag skulle göra med sopsäcken jag pratade om i går.
Har planerat och laddat nu i över 1 månad och ändå inte fått detta gjort.
Har ju inte rört mig överhuvudtaget som skrivet var.

Nu kom jag till skott och det känns väldigt skönt att ha 80% gjort av jobbet.
Problemet nu är att en grej som jag behöver för att göra klart jobbet har använts till att rensa stopp i
toaletten med..bläääurk!:-(

Sen såg jag söte katten sitta på trappen i solens sken och jag tänkte då vara duktig och ställa ut mat och ta in matskålar.
Varvid hela kattmatsburken gled ur mitt grepp.
Den hade stor ica-kasse över sig då vi glömt att köpa fryspåsar.
Tappade ut skiten uppåner på golvet och jag lovar. Ju mer jag sopade ju jävligare såg där ut.
Som kattmat kan se ut ni vet som "cencur".

Konstaterade att dopaminet krånglade i hjärnan och mitt humör började dala.
Tänkte att det är då fan inte underligt att man ingenting vill göra då man alltid startar med att krossa glas, tappa varm choklad eller hälla ut nåt på golvet.
Är så fumlig och har så alltid varit på grund av dålig motorik.

Att inte kunna starta med det man vill börja med kan kallas för exekutiv inhibering
Tror jag stavade det rätt.
Det är alltså medicinskt och vetenskapligt bevisat att folk med neuropsykiatriska handkapp har de här svårigheterna.
Man vet ju som sagt också mycket om vad dopamin gör med ens humör och välmående när det inte funkar=man lackar ur och allt ser hopplöst ut och man mår dåligt och vill bara gråta och skrika ut sin smärta och frustrering.

För utomstående kan ju detta se ut som ren lathet och disiplinsvårigheter.
Till dem säger jag bara=Prova på själva får ni se!
Om det vore möjligt.

Nu är det ju så att även folk MR¤D ADHD kan ha svårt att fatta att det är på detta viset eftersom många med adhd mår skitbra då allt i vardagen funkar stundtals och i bland i åratal.
Alltså man kan hålla undan sån här exekutiv inhibering genom att ständigt vara i rörelse.
Många kvinnor med adhd håller i gång med pyssel inom hemmet som städa, baka osv hela dagarna och somnar då utarbetade gott till natten.

Jag VET att jag mådde som bäst då jag hade händerna fulla.
Det är dessa ytterligheter som ställer till det rejält både med förståelsen för sig själv och andra.

Man verkar ju vara antingen väldigt hysteriskt högpresterande för att sen gå in i väggen i 40-årsåldern och ofta tidigare.
Eller så faller man ner i hypoaktivitet och gör ingenting då det är så stora hinder att övervinna för att komma i gång och bli speedad nog att stå på från morgon till kväll.
Har man dessutom skaffat sig värk i kroppen på vägen genom att arbeta hårt och skada sig inom diverse yrken så är det ju hart omöjligt att få tillbaka den förmåga man en gång i tiden hade.

Jag vet nu en tjej som är väldigt väldigt ledsen på grund av allt detta.
Vill säga att det finns hopp så länge man är ung i alla fall.Om hon kan se till att aldrig ha "tråkigt" & ha samma rutiner varje dag, så kan faktiskt det hjälpa och nu rynkar väl många på näsan och tycker det låter som lyxproblem, men det är sant=man mår bra att vara ständigt sysselsatt så att inte hjärnan får en chans att pytsa ut dopaminet på fel sätt.
Sen är så klart cs-medicin i form av Metaamfetamin och Ritalin en klar fördel för då kanske man kan minska på överaktiviteten och ändå slippa dessa dopamin-dipparna.

Cs-medicin stabiliserar dopamintillförseln.
Det är bevisat utöver alla tvivel att det är så den medicinen funkar.

Det enda man inte ännu riktigt vet är hur medicinen påverkar om man äter den i hela sitt liv typ.

Jag vill att alla som läser här ska kunna förstå vidden av vad ett sånt här funktionshinder innebär=dolt handikapp som gör att man drar på sig andras missnöje men framförallt sitt eget missnöje och därmed låg självkänsla och väldigt svåra plågor när man slåss med allt detta .

Tack för orden!

onsdag, oktober 26, 2005

Min kopp te

Tillägg samma dag
Har inte rökt nåt mer om nån undrar.
;))
Fattar inte att jag kan trycka på denna lilla knappen här ovan och blogga fastän jag inte loggat in.
-Kan nån av er kolla om ni också kan skriva här, bara så där???
Det står=BlogThis! här upptill..
Om det skulle fungera så är det ju bra konstigt men jag vågar inte lova att äta upp en hatt förstås.
;o)
See ya!

Min kopp te

Hyfsat bra dag
Ja ha! Nu är man i gasen om dagarna i stället.
ÄNTLIGEN!
Ska aldrig nånsin mer vara vaken på natten, med allt vad elände det leder till.

Sett på politik på tv hela dagen lång.
Tycker mycket bra om Göran Persson och Tomas Bodström, vilka som var typ huvuddebattörer i dag.

Det handlade dels om nåt möte i EU där alla vara överrens om vad Göran skulle ta med sig av åsikter och insikter och sen handlade det om säpos utökade befogenheter som det finns förslag på.
Viktig debatt på Södra teatern med andra ord.

Giljou var med och påstod att det redan nu fanns förslag på att inför tortyr som tvångsmedel och det var hon som också var emot att barn som var apatiska inte skulle få allmän amnesti.
Barbro Holmberg var det ja.
Om hon nu sagt så eller inte låter jag vara osagt, men vad dråpligt det blev som inlägg i debatten.
;-)

Nu är det den där italienska filmen som jag tror Fillini har gjort.
La strada??? Heter den så????
Jag kommer inte i håg om flickan i filmen blir mördad eller hur det var så jag sneglar över axeln här samtidigt som jag skriver och kokar potatis...

Dagens adhd-krångel bestod i att son var för trött i morse och tjatade om att han inget orkade.
Sen fick jag iväg honom till skolan ändå, varpå han kom tillbaka och hade glömt busskortet då det låg i sommarjackan.
(det ska föressten bli sommarväder till helgen tydligen..Dax å dusha en sista gång för detta året då kanske?)

Ja bussarna går väldigt glest här så det blev lite frukosttid över för sonen som innan ratat allt jag föreslagit i form av frukt för att få bort värsta hungern om han skulle både äta och komma i tid till skolan.

Blir så utmattad av adhd-tjafsande som alltid består i att våra rutiner faller i kras.
Därmed inte sagt att det är sonens fel för det kan lika gärna vara jag och M som ställer till oredan.

I dag har jag tagit ett steg i rätt riktning=tagit in soppåsrullen för att städa en viss plats som nu är outhärdlig att vistas på.

En bandspelare står i snörusket på verandan..Utomhus. Jisses!
Vaddå skjuta upp det man ska göra??? *ler vindtyrigt*

Nämen fan nu tog filmen slut och jag missade om flickan levde eller ej.
Han lämnade henne sovandes ute i kylan vid en mur.
Nån som vet hur det gick, slutade?

Nu ska jag steka kotletter igen.
Har absolut ingen fantasi kvar till att laga olika maträtter och det beror ju som jag berättat förr om, att det bara äts max 3 sorters mat här hemma numera.

Allt var bättre förr.

So long!
Pling plong!

tisdag, oktober 25, 2005

skriver in lite kort, extra samma dag

Man har en liten knapp där det står BlogThis!Det är bra då jag glömt skriva nåt.
Just nu mår jag plötsligt jättebra.
Det är medicinen som tar ala Tradolan.
Det är bra att veta för då vet jag att det dåliga måendet beror på abstinens till stor del.
Dax att ta ett allvarligt snack med doc.
Men törs jag pina igenom en avvänjning tro?
Thats the big Question.
Nu ska M som vaknat till, få lasagne och sallad.
;-)
Over and out!

M 44 år i dag.

Hurra!!!!
I dag fyller våran älskade M 44 år.
Tårtan gjord av klockantio grafik

Han kom hem i morse hit , trots det hala väglaget och att det kunde varit jätteköer på grund av, nåt som strulat med vägarna som jag inte minns nu , tyvärr.

Jag var så orolig för bilkörningen att jag glömde att gratulera honom innan han somnade, efter sitt nattskift.

Har inget här hemma att bjuda på , mer än kaffe så jag kokar lite kaffe till honom och brer några mackor som han ska få då jag väcker honom senare i eftermiddag.

Sonen har bara 100kr med sig och ska köpa vantar för de pengarna så då räcker dom ju inte till paket och sånt.

Vet att M inte gillar att köpa presenter till sig själv och tårta och sånt, men jag sitter ju fast i deppklistret här oklädd och okammad och allmänt sjuk.
Har yrsel igen.
Tog extra astmasprej då det i bland visat sig vara på grund av dålig syresättning av blodet som jag kan må dåligt.

Har bergis tagit dubbla doser av cipramil och blodtrycksmedlet detta dygnet bara för att jag är så himla glömsk.
Kände mig så nedstämd och konstig i dag att jag bestämde mig för att det inte är läge för att halvera cipramildosen då som jag trodde jag kunde göra senast i går då jag bara tog 1 tablett...Urk!

Är lite glad över nya bekantskaper på internet som hälsat på i min gästbok och jag surfade in på deras hemsidor som var jättetrevliga och varma.
:-)
Synd att jag då mår så här dåligt att jag liksom inte orkar sitta vid datorn ens.

Ha det bäst alla där ute i cyber!

måndag, oktober 24, 2005

Min kopp te

Måste tillägga.
Dagens socialdemokratiska inlägg kommer från Brockman och handlar om moderaternas förslag till hur det ska se ut inom arbetslöshetsområdet, sjukskrivningsområdet=våra försäkringar som VI betalt in pengar till genom att avstå pengar i löneförhandlingar bl.a..Är fusket verkligen SÅ stort som moderaterna påskiner??
Läs självla här

Tagit mig en cigg

från Åsas grafik?
Har rökt en halv cigg i dag med väldigt torr tobak och inget filter.
Började givetvis att hosta.
Blossen var goda.
Tror jag ska ta mig en cigg ungefär varannan månad bara för att påminna mig om att inget blir bättre bara för att jag röker.
Det är detta som gnagt i mig sen en tid tillbaka=tankar om att jag måste rituellt få röka minst en period till för att klara av att sluta för evigt.
Löjligt!
Nu vet jag.
Jag måste inte alls röka för att kunna sluta röka, men det är gott så varför hycka om det?

Kanske röker jag en till cigg.
Kanske inte.
Den som lever får se.

Det som hjälpt bäst är nikorette-tuggummina. De där som är mjuka, men som jag glömt namnet på.
M ska få handla nya för jag har nog inte haft några på snart 2 veckor och jag kände att hade jag bara haft ett tuggummi nu så hade jag nog hejdat mig att ta upp ciggpapper och leta i burken och inte hitta ciggpapper för att sedan hitta ett i en kaffekopp.
Det var egentligen för omständigt och ett tuggummi hade alla ggr fått mig bort från de här tankarna som ledde till handling.

I övrigt är depressionen så pass djup fortfarande att jag inte ens ids att gå ut och mata
Gjord av Åsa på Åsas grafik

I bland gör M och R det, men inte så regelbundet som jag.
Men om missen jamar (brukar höra honom då jag sitter på toan)så brukar jag inte kunna stå emot, hur nere jag än är och jag tror han äter hemma för i går kväll ratade han köttbullar och korv och DET brukar han aldrig göra annars.:-)

Solen skiner och jag får jättestor längtan efter att få gå ut och gå på promenad.
Har alltså stor lust, vilja , sug efter att göra massa saker men kan inte röra mig.
:-(

Minskade lite på cipramilen igen eftersom jag nu är lite lite pyttelite mindre deprimerad och ja det är inte lika yrsligt och konstig ångest nu, men fortfarande känns det som om någon dött eller att nåt hemskt har hänt.

Har bara haft såna här känningar 2 ggr förut och det var då pappa dog och när en kille gjorde slut.

Nu har jag efter det, haft sån här hemsk gråtklump i halsen många många morgnar då jag vaknat i åratal har det pågått så jag börjar fan i mig snart tro att det är nåt knäppt som hänt med känslolivet sen pappa dog och det är ju ända sen 1979.

Har sagt det till t.ex syrran för många år sen, men hon trodde inte det kunde vara så då.
Men min bästa jobbarkompis sa till mig att hon tyckte jag varit ledsen i massa år och det var kring 1990 hon sa det till mig.

Men ångesten och denna apati har jag bara haft senaste max 4 åren.
Tror att just ångestdelen är på grund av medicinerna.
En del av apatin beror på Cipramil.
Men kärnan i sorgsenheten kommer av sorg och den värsta sorg jag haft är då min pappa gick i från oss en morgon och aldrig mer kom hem igen.
Han dog av ett astmaanfall då det var iskallt ute. 15-grader.
Sen kan han ha varit påverkad av att vi hade katt också.
Vi visste ju inte då på tiden att han kunde vara allergisk utan att såna här pricktest visar nåt eller så kan det komma senare och han hade bara testat sig 1 gång , som visade allergi endast mot hund, då vi skaffade katten och sen blev katten hela 22 år gammal.
Katten var väl i typ 10 årsåldern då pappa dog.

Dumma jag satt med astmaatacker ute på verandan eftersom vi tog med katten hit ut till landet.
Jag vägrade inse faran i detta och kunde bara avstå från katten på vinterna, hösten, våren.
Katten skulle blivit ledsen om han inte fick följa med så vi hade inget val heller för den delen förutom att avliva honom och det skulle ha känts som att mörda syrran ungefär.

Jag kan verkligen förstå dem som har djur trots astma och allergi för det är så svårt att lämna ett älskat djur.

Nu kan jag dock inte alls ha djur inomhus för min astma är 7 resor värre numera.
Pappa dog av ett anfall och inga läkare har vågat lova mig att jag inte kan dö.
*Du kan dö knall och fall* säger dom:-(

Precis så dog min pappa.
Hann bara föll av en stol inne i en affär.

Min bästa jobbarkompis mormor, som var som en mamma åt henne och hon växte upp med mormor och morfar.
Henns mormor dog på exakt samma sätt.
Det tog bara nån sekund så tvärdog dom.Jag tror inte att folk känner till att sånt kan hända.
Och varje gång jag försöker berätta så känner jag instinktivt att jag inte blir hörd.
Förstår om det är svår information att ta till sig.

Nu är jag apnervös här.
Det kan komma folk som ska inspektera tomten och huset.
AVSKYR oväntade besök och mamma sa att de bara inte kan komma bara så där utan dom måste ju ringa och boka en tid.

Men man vet ju aldrig om folk får för sig att bara svänga förbi i mån av tid.

Det hänger ruttna pelagonier på verandan och det ser ut som om huset är övergivet och jag är nu så skitig och äcklig att jag inte kan öppna om det knackar på.:-(

Undrar om man kan få städhjälp även fastän 2 fysiskt friska karlar bor här?
Ibland blir jag bara skitförbannad över att ingen torkar golvet här om inte jag gör det.
Jag har ju aldrig kunnat städa på grund av värken, men jag kunde göra punktinsatser förut.
Varför kan dom inte skura golven egentligen?Börjar faktiskt att reta upp mig på det därför att det skulle göra mycket för min deppression om bara golven vore rena åtminstone.

M har städat bokhyllan och han diskar undan i köket och tvättar och hänger tvätt, men han tar inte toan och inte golven och jag vågar inte fråga därför att han gör redan allting och alldeles för mycket , mot vad 3 pers skulle kunna göra tillsammmans.

Jag vill inte att han ska känna sig kritiserad av mig och bli ledsen och därmed få ett evigt motstånd och motvilja emot att städa golven typ:-(

Jag kan skita i allt, men jag kan inte med att myndigheter kommer hit och det är så här skitigt.
DÄR går gränsen liksom.

M har städat Rs rum också, men det beckar ju igen på nolltid igen.
R har motoriska problem av flera orsaker och han klarar inte att småplocka.
Det har vi stor förståelse för.
Men jisses vad man måste hålla efter då det dessutom kastas på golvet=allt och dyra cd-skivor också , kan lilla under kastade kläder så man trampar sönder dem.

När jag punktinsatsstädade förr så gjorde jag nog mer än vad jag själv uppfattade för det var fint i Rs lekrum då.
Jag tyckte om att sortera hans grejer, men kunde inte ta i dem så jag sopade ihop dem med skyffel och ställde sen fram lådor i plast och kastade ner allt på en gång däri.
:-)
Lite damm följde med, men va fan det mesta kunde jag skaka åt sidan.
:-))
Gosedjuren var tjocka nog , så dem kunde jag gripa tag i utan att få ont.

Det är typ pincett-greppet som gör att mina fingrar domnar och liksom jag får sen-drag i händerna som gör sjukt ont.
Om ni haft sendrag under foten så vet ni hur det känns va?
& jag får även änkestötar=sådana man får om man råkar slå i armbågen i dörrkarmen och det är därför att mina senor och nerver är vridna inuti armarna.
Det har man sett då man skurit upp dem vid operation.

Jävligt jobbig då man får en änkestöt i t.ex tummen ner inne i handen och tappar kaffekoppen med hett kaffe t.ex.
Många, nästan alla våra glas går sönder jämt och ständigt härhemma då alla 3 är fumliga.
M har också sorterat sönder sina händer på posten då han också jobbade där sen 15års åldern.
Han skruvar och mekar ju också väldigt mycket än i dag.
Händerna värker på ett väldigt likt sätt som mina händer värker på måste jag ju säga.

Nu känner jag i händerna att det är fullt med grus i dem. Känslan alltså.
Men jag får inte de här hemska smärtorna sen ca 3 månader tillbaka i tiden.
Väldigt överraskande är det att slippa dem.
Efter typ 20 år snart med fruktansvärd värk som dessutom accelerat och 2 somrar var det så outhärdligt att jag ökade morfindosen till det 3-dubbla.
Denna sommar har det gått åt rätt håll.

Men jag som trodde att jag direkt skulle börja röra mig och städa här hemma om jag bara slapp värken, har alltså ramlat ner i en apati som inte är av denna världen.

Kan inte göra ett skit.
:-(
Det tycker jag är så konstigt.
Detta med att jag har en lust inombords och en stark vilja till förändring eller att bara få gå ut och få småpyssla, dutta med matlagning och hänga tvätt och få liksom igång mig.
Jag har enorm sådan lust och vilja, men kroppen och hjärnan lyder mig inte.
Bläääääääääääääääääääää!
Over and out!

lördag, oktober 22, 2005

Skrivit i låsta dagboken

Hej igen!
Nu har jag bytt layout och pillat in dom koder som behövdes + lite till=ankarlänkar till rubrikerna på mina inlägg och till där man anmäler sig om man vill få mejl hem då jag uppdaterat.
Har så dåligt arbetsminne att jag hela tiden glömde namnet på ankarlänkarna och fick göra om och göra om bergis 10 ggr.:-(

Nu har jag skrivit rätt mycket i den låsta dagboken.
Dit hittar man från min hemsida som finns länkad här i högerspalten.
Jag ska lägga in en länk direkt till låsta dagboken sen, men inte just nu.
Tröttnade rejält på att ladda upp och ladda upp koden nämligen.
Måste ut i köket och proppa i mig medicin.
Mår skit!:-(

ja jag

-"ja ja jaae jao ja JAG!!!"
Så låter det i min blogg.
Borde få nåt annat att tänka på än mig själv.

Det är nog så att tristesten framkallar mer depp.

Se ! Kan inte ens skriva då det är förbjudet att säga ordet *jag* i dag.

Inte så att det inte finns nåt annat att tänka på och ta tag i.
Lost liksom!
Tittar utifrån och in, men kan inte gripa tag.
"Se på stjää ärnorna så blir allting bra"
Ulf Lundell sjunger så.

Ute är det mulet.
I morgon kommer folk.
& här sitter....
Just det. Får inte säga vem.

Fick uselt besked som inte går att förtälja här utan får väl skriva i den låsta om det sen.
Men det ska nog ordna sig , sas det.


Medicinberoende med rinnande ögon.
-Visst är det väl så att de som går på morfin får snorig näsa och rinnande ögon?
Så är det här varje morgon numera.

Gäspar och loggar ur.

See ya!

fredag, oktober 21, 2005

Bättre

Mår ganska mycket bättre nu.
Har inte yrsel eller illamående och som vanligt är värken hyfsat frånvarande.
Tänk om den skiten börjar om då jag ska försöka att städa i dag?
Vet att det antagligen varit ovanligt gynnsamt väder ute och att jag defakto inte gjort ett handtag på hela sommaren som kan vara bidragande orsak till minskad värk och vi får inte glömma att jag alltid äter starka smärtstillande som jag nu tyvärr är så beroende av att jag inte klarat av att minska på doserna i takt med värkens minskning.
Ja ja!
Jämra tjat på mig.
Jag mår i alla fall bättre och nu ska här njutas av det så länge det går.
Får jag ont så får jag.
Har grus i fingrarna och det är alltid ett förstadium till smärtan, så tar jag i så är jag antagligen där, men jag behöver väl inte vara så himla rädd för att få värk då heller.??
Önskar antagligen så hett att skiten bara försvann så jag kunde börja leva och nu är jag aprädd för att behöva bli besviken.

Nu tjatar jag igen..suck!


Har ritat grafik inför Halloween.
Länkar inte för det finns redan länkar överallt på min första sida och på uppdaterat-sidan och ingen kollar i alla fall min grafik.
Den är så gammelmodig.
Cliparts ala 90-talet sitter jag och gör.
:-)

Måste ringa läkaren och berätta att jag dubblat dosen Cipramil.
Får inte glömma det, men det går då fan så sakta att bli bättre och det kanske inte är så konstigt med tanke på att man ofta introducerar antideppmedel under ca 3-5 veckor innan de har effekt och ibland kan man ju också bli sämre.

Alltså nu gör det ont i händerna i alla fall:-(
Fan!:-(
Jag ska antagligen inte prata om dem för då jag inte gjort det har det ju gått bra.
Skrockfull som jag är.

I helgen kommre min syster med familj hit och vi ska fira minst 4 födelsedagsbarn som fyllt och fyller denna sidan om sommaren.
:-)
De kommmer hit tidigt så i dag ska jag inte sova på fel sida av dygnet utan jag håller mig vaken så länge det bara går.

Jag vill ha en ny blogg-layout, men drar mig för jag har själv lagt in så mycket kod här nu så om jag byter försvinner allt och jag får koda om igen och jag bara orkar inte det just nu.

Ska fika nu och sen surfa.
Undrar hur det är med mina vänner?
-Andrea har ont i en tand.
-Mia har jag för mig hade migrän. Nåt var det som inte var så bra i alla fall?
-Marina har lunginflammation.
-Kraxa har fullt upp med byggjobbare som liksom klättrat på henne och tonårsbarnen under hur lång tid som helst så jag hoppar verkligen de får lugn och ro nu efter allt sorgligt som hänt utöver det också.

Det har blivit sån stiltje på nätet tycker jag.
Det känns som om många nu lärt känna varann och umgås i sina kretsar.

Nu skulle jag egentligen passa på att nät-pausa för jag har inga besökare från dem som brukar komma då och då utan 90% av besökarna kommer via googles, då de sökt på sånt som handlar om adhd och grafik.

Förut var det precis tvärsom .
Då kom inga besökare "utifrån" ,
utan alla var såna jag kände till och därför kollade jag inte statestiken så ofta.

Nu kollar jag dagligen,för att jag kommit på att ,dom som söker via googles ,ofta har de skrivit in bra sökord så jag går dit och kollar in vilken väg de har gått och hittar då mängder med roliga sidor som jag inte skulle hittat annars.
:-)
Nätet är ju till för att länka samma vägar i ett stort spunnet nät.
Men i dag har jag faktiskt rensat i mitt bannertäcke då jag hade flera länkar till folk som inte länkar till mig och som jag inte själv besökt så ofta och jag bara kände nån slags stolthet som sa mig att det är lite pinigt om folk ser att dom inte länkar till mig, medans jag har dem i mitt bannertäcke.
Täcket är liksom lite mer än bara en länksamling känns det som.;-)

-Nu då jag börjar må bra
ska jag ta och gå igenom mejlen
som kommit från mina bästa nätvänner som jag känt i snart 6 år.
-Är inte det otrooligt att vi känt varann så länge och så innerligt väl dessutom?
:-)
Det var min allra första mejlkontakt på internet, om jag bortser från min bästa vän Kraxa då, som visade mig några av de mejlinglistor som han var med i.
Inte kunde jag ana att det fanns en hel hög med guldmänniskor där som sen skulle bli de som stöttat mig allra starkast någonsin i mitt liv, utöver mina föräldrar då.
Otroligt verkligen!
Som i en dröm!
Love you for ever!
Kaffe var det ju!
Avslutar dagdrömmeriet och tar i tu med att bre mackor.
Ses!

torsdag, oktober 20, 2005

Matförgiftad?

Sitter här i vanlig ordning med yrsel mitt i natten men jag mår även illa.
Fick svimanfall så jag drack coca-cola och åt 3 mackor och lite bättre känns det sen blodsockerhalten gick upp igen, men fortfarande är det ett litet illamående kvar.

Åt nämligen en pizza som legat i ca 3 timmar framme på bordet för ca 7 timmar sen.

Vill inte bli sjuk här där vi bara har 1 kran med rinnande vatten.
:-(

I går natt så gjorde jag om hela min lilla väldigt amatöraktiga php-include-skola.
Jag har validerat den men då vägrar validator-plejset att acceptera mina hr-taggar..
Muttrar.
Fick då lägga in en bild i stället och nu validerar det, bara det att jag råkade trycka för många ggr på *sök ersätt alla* och då blev det så där 10 br-taggar inlagda som jag ju inte ville, men nu orkar jag inte ladda upp den där sidan nåt mer.
Laddade om och rättade fel och ändrade text i timtal i går och blev helt jäkla sonkad i skallen och inte fasen blev det mer pedagogiskt för det heller.*suckar*

::Här:: kan ni se om ni begriper nåt alls av det jag skrivit.

I övrigt blir jag bara mer och mer blase för var dag som går i detta tillståndet.
Vet att om jag tvättar och fixar i köket så kan det göra mig lite gladare , men jag kommer ju aldrig dit.

Fick ett mejl som innehöll ett annat mejl där en person beskrev i detalj sitt liv med adhd och jag baxnade då jag insåg hur på pricken hon beskrev mitt liv.
På den tiden jag var aktiv och ja det passade även in på hur det är nu.
Hur hon sköt upp löjligt enkla beslut t.ex, men samtidigt kunde hålla ett högt tempo och få mängder med andra saker gjorda om det inte blev pauser emellan för då kom hon utav sig.
Hon beskrev även hur hon kunde bli hur störd som helst av oväntade besök.
Så har jag också reagerat och har fått förklarat för mig att det kan vara olika kulturer inom landet, så att man i vissa delar av Sverige gillar att få såna oväntade beslut och i andra tycker man hemskt illa om det, men vad tusan . Jag är ju född och uppväxt i Stockholm varvat med boende på landet på loven.

Jag tror inte det beror på detta i mitt fall, utan jag tror/vet att jag klarar inte av NÅN som helst förändring som jag ínte kunnat förutse.

Det blir fel i dopamintillförseln och så slår adrenalinet i gång i överkant och vips har en elak grinig Ankie poppat fram som fräser , svär, slår i dörrar och som tillsist går om gömmer sig vid oväntade besök.
Har hänt flera flera ggr.:-(

Jag bara undrar hur man ska leva sitt liv egentligen, även om jag får diagnos och hjälp???
Inget kan nånsin förändra att jag inte klarar vardagen ändå liksom och jag kan inte heller acceptera att fungera så här ojämt.

Personen berättade vidare om städningen.
Hon levde antingen i ett fullständigt kaos med stök och smuts eller så var det renstädat så att allt glänste.
Aldrig att det blev uppplockat och efterhållet hela tiden, utan bara i skov liksom.
Känner ju så väääääääääääl igen detta.
När jag fick värken så blev det ju fruktansvärt eftersom jag då aldrig i princip kan få det fint här hemma, men förr så sken det vissa gånger och oftast städade vi i sista sekunden då det kom främmande på besök.

Numera kastas allt in i sovrummet, som har några milimeter plats kvar nu innan det slår i taket.
Torkar med en trasa så det luktar gott och skurar toan typ 1 kvart innan gästerna knackar på och i övrigt har vi aldrig folk på besök.:-(

Jävla skitliv!:-(

Min dröm är att ha det fint här hemma, på så vis att det är rent åtminstone och att få pyssla och inreda och att folk kommer objudna och slår sig ner för småprat, kaffe och bullar och sen stannar på middag och sen spelar vi kort eller går en långpromenad i höstluften.

Att vänner kommer hit för att gå på äventyr med mig som jag läste på nån blogg att denne åkt ut till landet för att kolla månen.
Jag skulle gärna gå på månpromenad med mina bästa vänner t.ex.

Det fanns en tid då vi ofta hade middagsgäster.
Sen då sonen föddes hade vi jämt folk här både vuxna och barn som åt och fikade ,varenda dag flera ggr om dagen.
Glada skratt ekade och vi spelade kort och andra spel fram på småtimmarna i gryningen.
Drack vin och åt jättegod mat.
Ofta ofta ofta.....
Man gick på dagliga lång promenader och jag var normalviktig och efterlängtad på jobbet varenda dag.


Hur fan kan det blivit så tomt?
Hur kan det komma sig?
Att ALLA försvunnit????

Jag orkar inte leva normalt om jag inte får svar på de frågorna.
Jag ska fan skriva brev till ALLA ex-vänner och ex-släktingar och ex-bekanta och fråga.
Om de tycker att detta sättet att leva på är kul=alla för sig , instängda i sina hus, lägenheter,stressade och olyckliga och utarbetade bara för att alla fått sparken och några få ska vara kvar och göra allas jobb.

Nu blir det väl borglig regering också så vi ska få det ännu jävligare över oöverskådlig tid????!!

Läste i tidningen en insändare om att Borgarna vill förändra så att förtidspensionen ska minska även ålderspensionen så man ska få ännu mindre att leva av.
Jamen för fan!
Sänk folks pengar som de får ala 4000/månaden ännu mer. /ja och ta bort de hemska bidragen på en gång.
Bra ide! *NOT!!*


Babblar nu så deppigt att jag hatar mig själv för det men det är så mörkret ser ut för mig.

Ses!

tisdag, oktober 18, 2005

nollställd och utredning

Är fortfarande nollställd och inget händer alls.
Nu är M inne på sin lediga vecka igen.
Vet inte vart den förra tog vägen och var nog inte medveten om att det fanns folk om kring mig då.
Blir så glömsk och blase och konstig då det är såna här neråtdippar.

Oroar mig nu för att det ska vara så här då jag kommer till utredningen om adhd på Karolinska.
Tänk om jag inte orkar berätta om mig själv.
Tänk om massa viktig info går dem förbi och så får jag ingen diagnos eller i värsta fall felaktig diagnos bara för att jag är passiv och apatisk:-/

När jag surfar t.ex på attentions forum och läser vad andra berättar om sig själva så är det ofta jag tänker att det där måste jag ju berätta för läkare och psykologer då jag känner igen mig i olika siutationer, känningar, osv.
Men jag har så dåligt minne och när jag försöker att framkalla alla de här sakerna som jag lagt på minnet så kommer jag inte på nånting.
Det är tomt i skallen.

Jag vet att man får mängder med frågeformulär så där jag nog tur för då kommer jag ju kunna svara på frågorna och slipper själv minnas svaren i huvudet s a s.

En kompis till mig sände hela sin nät-dagbok till överläkaren och den läkaren sa ,direkt, att han hade minst adhd , efter att läst igenom det skrivna.
Sen då han utreddes på riktigt så visade det sig att han även hade aspergers syndrom, vilket inte fallit honom själv in alls.

Jag vill inte skriva ut hela min dagbok.
Är fan för lat för att göra nåt sånt känner jag som inte ens vet hur man lägger saker på diskett. Har aldrig gjort det nämligen och inte heller på cd-skivor trots att jag behöver lägga hela hemsidan på en sådan för vi ska ju byta dator t.ex.
Sen skäms jag för mitt bluddrande bladder här som mest är deppade tankar.
Ibland vill jag helt sluta skriva och börja skriva som en anonym under nickname istället.
Vet inte varför jag känner så.
Ibland vill jag börja skriva fiktivt eftersom jag är bättre på att skriva sagor än realistiskt.

Att skriva om mig själv i 3:e person skulle t.ex vara intressant tycker jag.

"hon gick genom de trånga mörka rummen, fylld av vemod och självömkan över sitt skitiga hår och liv intill värdighetens sista utpost"
Typ så
:o))

See ya!

söndag, oktober 16, 2005

Dopmin och ork att leva

Tack för kommentarerna i förra inlägget!
Det värmer enormt att få sådan respons!!!

I dag är det svajigt och jag har sån där gråtångest blandat med andningsproblem som också hör i hop med ångesten.

Datorn strulade och jag loggades ur ideligen och det blev
så precis då jag var någorlunda lugn och höll på att pilla med koder på grafiksidan.

Blir alltid så extremt störd av allt som avbryter mig.
Det är inte normala reaktioner så som säker de flesta kan känna irritation av att
bli avbrutna, utan jag reagerar ju med svår ångest och depression och fort går det också=
åker rakt ner i ett svart hål av fruktansvärda fysiska plågor
och så är det väl ändå inte för alla andra människor som är s.k psykiskt friska heller

Det är detta jag kallar för *dopaminfall*.

Det som händer i hjärnan på oss som har adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder är att dopamin som är en transmittorsubstans,
inte åker på normalt sätt mellan synapserna i hjärnan och eftersom att man är beroende av att kunna känna lust och få ork via lustcentra så
faller vi ganska hårt i backen, vars dopamin inte vill samarbeta i hjärnan:-(

Utan dopamin eller med väldigt lite dopamin på rätt ställen i hjärnan, blir man sjuk helt enkelt av obehagskänningar.
Dopamin är kroppens lustkännar -medel.
Eller hur jag ska förklara det?

Kan slå upp detta om ni vill?;-)
Vänta då da............................
Först vill jag presentera Arvid Carlsson::Han beskrivs lite grand här:::

Sen ska vi kika lite på vad som stödjer det jag pratar om när det gäller dopamin, adhd, och olustkänslor.

citerar:
"Man kan inte ta en magnetkamerabild av ett barns hjärna och säga att det har ADHD. Däremot har flera studier visat att vissa delar av hjärnan är mindre hos ADHD barn. Detta har gjorts genom att jämföra stora grupper av barn med och utan ADHD. De områden som är mindre sitter bla i pannloben, lillhjärnan och basala ganglierna. Fynden från magnetkameraundersökningarna överenstämmer med de neuropsykologiska undersökningarna. Impulskontroll, exekutiva funktioner och arbetminne regleras nämligen från de hjärnregioner som är förminskade hos barn med ADHD, vilket tyder på att det hänt något under utveckligen av dessa delar.

Dopamin är ett hormon som hjärnan använder för att signalera från en nervcell till en annan. Årets nobelpris i medicin och fysiologi går bl a till professor Arvid Carlsson i Göteborg som var den som beskrev dopaminets roll i hjärnan. Dopaminsystemet spelar en stor roll under hjärnans utveckling. Det har också kraftiga effekter på neuropsykologiska funktioner, tex uppmärksamhet och arbetsminne. Flera studier har visat att dopamin systemet inte utvecklas normalt i hjärnan hos barn som har ADHD. Det finns tex ökade halter av restprodukter av dopamin. Nyligen gjorda PET-studier, en slags hjärnkamera) har också visat att hjärnorna hos barn med ADHD har förändrade nivåer av dopamin och av de receptorer som dopamin fäster på.

Pågående molekylärgenetisk forskning ger ytterligare stöd för en obalans i dopamin systemet. Generna kodar för att de olika komponenterna i dopaminets signalöverföring skall utvecklas, tex dopaminreceptorerna eller den dopamintransportör som suger upp dopaminet in i cellen när de frisläppts. Dessa gener är mycket aktiva i pannloberna och i basala ganglierna under utvecklingen. Under de senaste åren har flera undersökningar visat att barn med ADHD har variationer i en del av dessa gener.

Man har länge vetat att det finns en genetisk komponent i ADHD. Det är tex mycket vanligare att syskon utvecklar symtom, liksom barn till föräldrar med ADHD. Tvillingstudier visar att det är vanligare hos enäggstvillingar (som har precis samma gener), än hos tvåäggstvillingar (som är som vanliga syskon). Det är emellertid inte bara ärftliga faktorer som spelar roll. ADHD är vanligare hos barn som föds för tidigt eller hos barn där modern rökt under graviditeten.

De senaste årens forskning kan delvis förklara varför psykostimulantia (amfetamin) mildrar symtomen vid ADHD. Amfetamin påverkar den sk dopamintransportören vilket påverkar halten av aktivt dopamin i hjärnan. De robusta kortvariga effekterna av psykostimulantia är bevisade bortom alla tvivel och finns dokumenterade i nästan 200 vetenskapliga studier. Däremot saknas ännu dokumenterad kunskap om effekterna på lång sikt, vilket framkom på det konsensusmöte som hölls 1998 i USA av National Institute of Health.

"
::Källan till citatet hittar ni här::

Det stod nu inget om detta med lustkänslorna så jag ska ger er ännu en länk ang dopamin och lust::här:: Och ::Här::

Nu önskar jag att dom sätter igång och forskar jättesnabbt så att alla som är sjuka på olika sätt där dopamin spelar en huvudroll kan få riktiga mediciner och terapier som stimulerar så att man blir av med olustkänslor och andra symptom.

Fattar faktiskt inte varför man är skapt så här?
Vad är det för mening med att skapa levande varelser som ska leva hela sitt liv i tortyr??
Inte gagnar det fortplantningen som allt annat i naturen hela tiden tycks vara ute efter?

Ja jag vet inte.
Ses!

fredag, oktober 14, 2005

Uppåtkurva

Liten uppåt-känning har jag på deppkurvan.
Tog 2 dubbeldos Cipramil i går som sagt och så gjordes i dag också.
Eftersom man kan äta Cipramil, endast dagarna före mens och få effekt så tänkte jag att effekt måste ju kännas då när jag dubblar dosen då jag blir sämre och kanske att det hjälpte nu då?

Har för svår ångest så jag måste be husläkaren om att få nåt annat än Atarax och Thelaren som är alldeles för harmlöst och opotent.

Läste i ett forum att flera stycken äntligen fått bukt med sin svåra ångest då de fick Xanor. Jag vet att det är beroendeframkallande och att många fått stora problem att sluta ta dessa piller, men då har dom också överdoserat.

Jag har tänkt noga igenom detta och jag är rätt säker på att ångesten jag har nu är mycket farligare än ev abstinens och beroende.
Kan ju dö av att jag inte rör på mig t.ex.

Jag är helt säker på att jag inte har Borderline eftersom jag inte känner igen mig alls i dom diagnoskriterierna förutom max 2 punkter som lika gärna kan vara adhd.
adhd stämmer jag in till 1000%. ALLT som skrivits om adhd och alla jag känner med adhddiagnoser är precis likadana som mig och tycks känna samma symptom.

-Även tester på asperger, som förvisso inte är några helt vetenskapliga tester har givit i det närmaste full pott och av det drar jag slutsatsen att jag inte kan vara helt säker på att inte få 2 dianoser och kanske 3 eftersom jag kanske har OCD också.
OCD=Tvångsyndrom.

Lägg sen till den social fobi jag lagt mig till med och 1 ton med panikångest och jag har redan GAD-diagnos och diagnosen djup depression sen tidigare.
GAD är=generaliserat ångestsyndrom.

Är det då inte rimligt att jag höjer den antideppressiva dosen och ber om ett starkare ångestdämpande medel?

Har ju provat allt annat innan så att säga.

Jag ska be om terapi också om de kan gå med på att jag kan utebli de ggr ångesten hindrar mig.
Men får jag riktigt bra ångestdämpande medel så ska ju inte det vara nåt problem att komma i väg.
Sen tror jag att man måste vara medicinfri då man utreds för adhd, så då måste jag få ett urtrappningsschema innan dess och kanske bör jag be om sjuk-taxi också?

Min medicinlista=
-Levaxin-mot sköldkörteln underfunktion.
-Tradolan-mot svår kronisk värk
-Alvedon-för att förstärka effekten av Tradolan då dessa medel funkar på olika ställen i kroppen.
-Zyrlex-mot allergi
-800microdos/dag Pulmicort-astma
-Serevent- långtidsverkande luftrörsvidgande sprej mot astma
-Atarax-mot ångest och allergi
-Cozar-mot högt blodtryck

Oj !Vad många mediciner tänker kanske några nu?
Det är dessvärre inget ovanligt att äta otroligt många fler mediciner än jag gör.
Vet en person som måste äta 30 piller varje dag och hon blir t.o.m mätt på dem eftersom hon sväljer en hel näve i stöten.

När man äter mediciner efter att ha blivit frisk händer ju också=slentrianutskrivning och dålig kommunikation med sin behandlande läkare kan ju då vara orsaken.
Många äldre som är lite förvirrade kan ju t.ex vara övermedicinerade, men det är alltså inte jag.

Nu är jag ju så pass sjuk trots all medicin så jag måste försöka få hjälp och är det då starkare ångestdämpande som behövs så tar jag det på villkoret att även terapi sätts in.

Eftersom jag har ett neuropsykiatriskt funktionshinder så är tyvärr inte den terapin som Nina nämnde...DBT heter det väl?...ja den kan inte hjälpa mig eftersom det ingår i adhd att inte ha uthållighet och koncentration och de övningarna kräver ju ganska mycket sådant.

Min syster ,som snart är färdigutbildad psykolog, tycker inte jag ska gå i sån terapi, men däremot mer traditionell kognitiv terapi av nån som kan detta med adhd, anser hon är bättre och kan passa mig, trodde hon.

Jag vill dock också prata med en vanlig psykolog om känslor eftersom jag tycker jag bearbetar mina känslor på ett märkligt och antagligen felaktigt sätt.
Men det kanske kognitiva terapier också kan råda bot på eller?
Är det nån som vet om man får *prata ut* och få förklarat för sig vad som hänt. även vid beteendemodifierande terapier?


Mitt framtidshopp består i att jag får mer kunskap om mig själv och mer tips om hur jag kan leva bättre och att jag får sån effekt av ev CS-medicinering att jag kan slippa en del av ångesten som beror på impulsivitet och lite mani osv.
Om jag också kanske kan få lithium mot mina pålagringar av biplär art , så kanske det kan bli riktigt bra?

Nu har jag inte länkat till information och inser att jag kanske borde gjort det, men ni får gärna skriva till mig och fråga om vad förkortningar betyder och vad det innebär med neuropsykiatri ock då svarar jag med länkar och berättar med egna ord också.

Kom förut att tänka på att skriva en lista med alla situationer som jag skulle vilja skrka-*Nej låt bli. Låt mig vara !!*

1-att barnprogrammen och fotbollsprogrammen på tv alltid ska stå på högsta volym här.
2-att alltid all mat ska spridas över hela golvet och bordet och att man inte ställer tillbaka grejer..(Gäller även mig själv då)
3-att allt slängs på golvet och tas fram utan att man tar upp och ställer tillbaka.
4.Att överaktiva diskussioner pågår med högljudda röstresurser och pågår så himla länge.
5-att minsta lilla, som t.ex att köpa nya skor tar så jävla lång tid och leder till hemska trotsreaktioner , argumentationer i timmar,då man föreslår snällt att prova ett par skor till. Det tar ibland 2 månader att bara köpa ett par gympaskor till sonen..:-(
6-nä jag orkar inte skriva mer för det känns som att jag klankar ner på min familj.

See ya!

torsdag, oktober 13, 2005

Lingonvecka/Djupare depp

Bara å inse=min depression har fördjupats.
Från Amigdesign grafik. Alla rättigheter förbehållna.
Tog därför dubbel dos med cipramil i dag.
Läkaren har sagt att jag kan göra så och gärna då kring mens.
Jag är sämre och egentligen är det väl inte värre med det än när man försämras i kronisk luftrörskatarr, magkatarr eller vad som helst som är fysiskt.
Är man sjuk så kan man bli sjukare.

Jag har såna fördomar emot min egen psykiska hälsa att jag blir förbannad på mig själv eftersom jag vet ju så mycket bättre än att hålla på och klanka på mig själv och tycka att jag borde kunna göra nåt åt min sjuka.
Det kan jag ju fan inte.
Det är ju självklart för jag är inte proffs på att bota depression och ångest.
Om jag går och får hjälp så kan dom ändå bara ta mig en bit över ytan.
Att hålla mig flytande brukar jag klara av själv, men jag har svårt att acceptera att inte få må bra nånsin.

Jag vill inte ta nån plats i psykvården ifrån nån bättre behövande och jag tror det är därför som jag inte har så där jättestor lust att gå till psykolog.

En sådan skulle nog bara säga sånt jag redan vet känns det som.
Det jag skulle vilja få ur mig i samtal med en psykolog är just såna här grubblerier som jag fastnat i ang vänskap. Och min pappas död och hur jag eventuellt sörjt på felaktigt sätt.

En kognitiv psykolog är jag nyfiken på om dom vet nåt jag inte vet om och om det kanske finns nåt som kan få mig ur apatin här.
Men jag är ju så pass apatisk att jag kanske inte följer de träningsprogram och övningar jag kanske kan få där.

Går ju inte utanför dörren här och nu måste jag till både öronläkare och husläkare för att jag lovat dem att komma redan i slutet av augusti-september och nu är i halvvägs in i oktober:-(

Syrran har flera ggr sagt åt mig att när jag är så här sjuk att jag inte kan gå ut, så kan dom inte ha krav på att jag ska passa tider och inte utebli, så som min förra husläkare och den psykologen jag skulle till då sa.
De avskrev mig då jag ringt återbud 2 ggr i rad:-/

Det är detta jag vet om och det är därför jag sitter som i ett moment 22.
Kan inte lova att komma och därför kan jag inte med att beställa tid och ta tider från bättre behövande som kanske har toppångest och svåra trauman i bagaget, men som kan passa tider.

Hade tänkt berätta allt detta i den låsta dagboken, men sket i det eftersom jag fan inte känner några människor längre så då kan inga släktingar eller kompisar lida för min öppenhet ändå.

De jag har kvar i form av vänner och min mamma och syster är sådana som inte skäms för att jag är psykiskt sjuk så dem skadar det inte när jag nu skriver av mig här inne i bloggen.

Jag kan vara manodepressiv som en följd eller pålagring på den mycket troliga adhd som jag ska utredas för snart.

Nu har det gått 1 år och få se nu.....1 år och fem månader.
Väntetiden är 1½ år.
1 månad kvar då.

Min bästa yngsta vän har lovat att komma och bo med mig och följa med mig (läs släpa med mig om jag inte klarar att gå)så att jag inte utblir från besöken.

Ibland undrar jag om jag verkligen har en vanlig depression eftersom jag kan bli så hysteriskt glad mellan varven.
Jag ler nog och skrattar åt något minst varje dag.
När man läser om depression så låter det som att man hela tiden ska bara vara allvarlig och inte se nåt roligt i livet.
Det kan ju jag, men jag känner också som att alla mina känslor är nedtonade förutom korta avbräck med skratt och glada tankar.

När jag kommer igång med att rita eller koda html känner jag mig tillfreds, vilket jag fått för mig att man inte ska kunna göra vid djup klinisk depression.

Men å andra sidan sjunker jag ner djupt i svarta grubblerier med många svåra känslor av sorg över förlorad kontakt med människor.
Svåra känslor över att ha tappat greppet om hemmet mig själv och vardagen.
Stor förlust av alla mina forna förmågor till att göra saker praktiskt och planera och se till att allt fungerar här hemma.

Sambon som har högfungerande autism och adhd
och sonen med svår damp .
De orkar ju inte med mer än att satsa på heltid i skolan och på arbetet.
De är tvugna att sova och vila övrig tid på dygnet.
Det är ju inte konstigt alls, men att 2 karlar inte kan sköta ett hem vore annars knäppt om vi säger att som jag då , mamman, frugan blivit sjuk.

De borde ju hoppa in i mitt ställe.

Andra ensamstående kvinnor med barn, och ofta flera barn i varierande åldrar, både jobbar heltid och städar, lagar mat , syr och bakar och är med på möten i alla barnens skolor och fritidsprojekt osv osv....

Men nu är inte vi det fullt fungerande familjen på långa vägar och jag är STOLT över min älskade son som satsar så på att klara sig själv och plugga och min älskade livskamrat som kämpar sig blodig för att vi ska få i hop pengar till våran ekonomi som inte är så där vidare perfekt, men fungerar.

Försök förstå hur det ser ut här hemma då ingen tvättar eller torkar golv eller skurar toan.
INGEN gör detta, mer än i bland.

När jag var psykiskt friskare så skrek jag igång sambon (han har själv sagt att det var väldigt bra att jag gjorde så för han behöver kraftig stimuli för att reagera. Typiskt autistiskt det med om någon tvivlar.)
och jag sade åt honom, hela tiden, vad som skulle göras + att jag själv höll på tills händerna strejkade, men vi fick verkligen 10000ggr mer gjort härhemma då på tiden och det var RENT inomhus åtminstone och alla fick minst 2 mål lagad nyttig näringsrik mat.

Numera lagar jag mat kanske 4-5 ggr i veckan och resten äts på skola och jobb och MC donalds och från Pizzerior.

Är inte helt nöjd med den födan kan jag ju meddela.

Det knackade på fönstret här för ca 2 timmar sen och jag klarade inte att öppna för håret står på ända och jag stinker, tror jag.

Jag längtar efter lite värdighet och att vara smutsig och äta skitmat och gå omkring i ett supertrångt hus som är skitigt överallt är allt annat än värdigt.

Klart slut!

onsdag, oktober 12, 2005

servermekanik

inlägg nr 2 för i dag.
Att man inte kan nå min hemsida och att bilderna försvinner härifrån beror på att mitt webhotel mekar med just den servern jag ligger på.
Sidan kommer och går denna dagen.
Så ni vet varför.

Har precis fått tag om klistertråden och klafsat den i från mig och dukade upp för ett spa uti köket och vad händer då tror ni?
Jo! Jag välter ut ca 3 liter saft i skafferiet eftersom "nån" inte satt på korken.
:-/
Kom därför helt av mig då nerverna lade sig 5 meter utanpå huden.
Sen blev jag ännu mer knäpp då jag loggas ut ideligen.

Har nån här telia som internetleverantör?
Och har ni då ett trådlöst modem också?

Jag har senaste ca 2 veckorna loggats ur så ofta att jag inte orkar utan snart sparkar jag sönder nåt här:-(
Så trevlig är jag , dagarna innan lingonveckan.

Känner en markant dipp neråt och då kommer röksuget som på beställning och så var det förra gången jag skulle ha röda faran också, men inte lika uttalat som denna gången.

Denna månad har jag haft pms hela månaden känns det som så det är väl bara å inse att man har 10-15 års hemskt klimaterium kvar att se fram emot då eller?

Det är roligt nästan jämt.
Tjopp tjipp............hej och hå!

Tillbaka från vilan.

Hej! Back on track?
Nej! Egentligen inte.
Mår? Fortfarande bra i händerna förutom domningar och lite svullnad i dag faktiskt.
Vet inte hur jag ska bete mig och är allmänt förvirrad så det kan bli en paus igen, men då hänger jag nog inte upp nån sån här stor skylt utan då skriver jag väl ett inlägg i stället eller så släpper jag den pressen och bara pausar utan att säga nåt, för det verkar som att jag får nån slags prestera-pausa-nojja av att jag meddelar alla till höger och vänster om att jag ska pausa.
Är inte så bekväm med de känslorna.
Känner mig osäker och barnslig och nervig och you name it.

Vill bara vara mig själv och om jag vore det skulle det kännas tryggt med att bara låta dator stå där när det mig behagar.
Man har ju ingen anmälningsplikt eller närvaroplikt på nätet heller?
Nu när man äntligen kan släppa alla såna plikter så är jag där och skapar nya , fast oskrivna regler.
-Eller tycker ni att det är bättre att få höra att en nätvän pausar?
-Är det kanske jobbigt att gå in på t.ex min sida bara för att sen inte få nån respons och inte veta varför?

Jag står still på exakt samma ställe där jag stod innan den s.k pausen.
Har inte gjort ett enda vettigt dugg.

Nu har jag bestämt att det inte ska få inverka nåt mer på mig, för ska jag ha ångest för att jag har ångest så blir det ju bara dubbel börda.

Gud vilket trist dagboksinlägg jag skriver nu då till råga på allt eländet.
Ska nog avsluta.
Har i alla fall ritat en hel del grafik under "pausen" den så kallade.
;-)
gjord av Ankie
Drömmer om att få inreda det där huset som vi tydligen ska bo i nästa sommar.
Fattar bara inte.
Är det verkligen sant?
Kan kanske nåt hända som slår omkull all glädjen och förväntan inför att få bo i ett helt nytt hus?
Är så himla skrockfull att det känns som att nåt djävligt ska hända bara för att väga upp mot det roliga som kan ske.

I alla fall så dröms det om röda tapeter i sovrummet.
Kan inte komma överens med nån annan färg som det känns nu.
Ska nog ta och surfa på tapet-sajter om det finns några sådana?
Vill inte ha några såna där svampade orange-gula tapeter med nån barnslig bård upptill, utan såna här röda tapeter som vi redan har i lilla sovrummet här på endast ynka 5 kvadrat.
Får bara plats en 120 -säng på tvären och 2 smala, men dock höga och djupa garderober.
:-)
I den röda tapeten är det faktiskt oranga smala linjer och det ger ett lyster som är så fint tycker jag.
De är dock från 60-70-talet.
Hade röda tapeter i mitt rum då jag bodde hemma hos mor och far också och jag minns det som att det även där var ett svagt orange medaljong-mönster i dem.

Möbler blir så fina mot det röda och även gardiner och man blir liksom varm och sömnig och drömmer vackra drömmar i röda rum.

Älskade också att sitta på Röda rummet vid Berzeli-park, som ung och dricka massa öl och äta såna här sug-chips. De sög bort all saliv så att man måste bälga i sig öl.
Jävlar vad jag var förälskad där, både med och utan pojksällskap.
Själva miljön var det som framkallade de känslorna och så ja..eh..ölen då.
:-)
Vi började ofta lördagkvällarna där för att sen dra vidare, eller så stannade vi .
En kille som ofta kom dit som jag strulade med är tyvärr död nu.:-(
Det gör mig rätt knäckt då jag tänker på det.
Kan inte förstå hur han kan vara borta.
Han hade ett silvernamn.
Mer säger jag inte om saken.

NU ska jag avrunda.
Lovar.
Ses!

torsdag, oktober 06, 2005

Nu börjar pausen!

infobild

Semester från blogg och hemsida

Hej!
Nu har jag fattat mitt beslut och kommer lägga mina hemsidor i viloläge.
Dock öppna, men jag kommer att skylta ordentligt om att jag inte är online, utan
att man då får surfa utan att kunna ta kontakt med mig via datorn på ett tag.

Måste göra så, men när jag går på ordentligt så kommer ni märka det för jag hänger ut samma skylt på alla hemsidorna.
Jag har 3 stycken.
Kommer alltså inte svara på mejl heller eftersom jag ska ha datorn avstängd.
Vet inte hur många dagar.
Vi får se.

I dag har jag slitit med tubesidorna och nu är alla tuber packade med winzip-programmet.
Jag vet tyvärr ännu inte hur det fungerar för er, eftersom jag inte kan testa själv då tuberna redan finns hos mig s a s.
För att testa måste jag plocka bort dem först från datorn och jag provade med en tube och det gick bra och den hamnade som den skulle då jag zippat upp den.
Mer än så kan jag inte göra för tillfället.

Jag har lovat en tjej att visa kort på då kissemissar och jag gick på promenad.
Länkar direkt till fotodagboken så kan ni kolla där och läsa till bilderna.
Det var alltså år 2003 detta hände.
:-)

Har då bestämt mig för att datavila, men är osäker på exakt när jag börjar men detta är troligen det sista inlägget utöver den skylt jag kommer spika upp här.

Ses!

onsdag, oktober 05, 2005

Mår ganska risigt

Har nog inget att tillföra idag.
Har sovit och klurat på hur det kan bli fel med mina tuber.
Fick jättebra hjälp av Kraxa och nu ska man snart kunna ta hem mina tuber med
winzip åtminstone, men det krävs en del pyssel först.
Nu är det nog ingen kris att jag måste ta bort länkarna till tubesidorna då jag har en väldigt obesökt grafiksida.
Tur det när sånt här händer.
;-)

Har läst på nätet om ett intrenetgräl och blir ledsen för alla inblandades skull eftersom jag tror att det egentligen borde gå att lösa sen ,då alla känlsor lagt sig.
Har inget med det att göra men man får ju med det att göra eftersom jag läser om det.
Det är svårt att inte liksom tycka till när man läser.
Är van att kommentera hos folk vad det än gäller och här kände jag ju att jag inte har nåt med saken att göra, men man känner sig ändå ledsen på nåt sätt då man hör talas om det och då blir jag påmind om alla de ggr jag själv varit i bråk på nätet.

Det går att lösa såna här gräl för det har jag varit med om och det brukar gå först efter en tid har förflutit.
Bästa och mysigast vore ju om alla kunde garva åt sig själva och sen ta varann i hand och be om ursäkt för sin del.
Man är alltid 2 om ett gräl, men ifrån 2 olika utgångslägen så att säga.

Det händer ju också att man blir osams och sen blir det tystnad.
Jag har en sån osämja på¨G just nu och än har inte mina känslor lagt sig tyvärr i just det grälet.
Har svårt att göra mig till och skriva till denne så jag väntar tills jag känner helt att det känns bra inom mig igen.

Har fått en liten ide i mitt huvud om att ordna nåt ställe på nätet där man kan lösa konflikter rent principiellt (alltså inte peka ut folk med namn osv)och där alla kan bidra med sina storys om hur det blivit sams igen t.ex.
-Tänk om man på så vis kan sätta upp förhållningspunkter om hur man ska bete sig stegvis i en konflikt?
Få verktyg att låta bli de värsta grälfällorna.

Men kanske är det så att det finns så många olika synsätt och värderingar att detta är omöjligt?

Har ju läst om *internettroll*=personer som går runt i forum och bara bråkar genom att ta ämnet i fråga och sen bomadera det med tvärsomåsikter liksom.

Ska leta efter en länk till en ordförklaringslista som jag ska ha nånstans här i bloggen.
Höll på att ramla baklänges av förvåning då jag upptäckte att detta fenomen har ett namn=internetrolls.:-)

Nu ska jag lägga mig en stund på sängen därför att jag har oro-ångest inför minst 2 grejer som jag tyvärr inte kan delge här:-(

Ses!

tisdag, oktober 04, 2005

Ärftlig initiativlöshet

Vet inte var i dypölen jag befinner mig nu.
Inte nere i botten och heller inte ovanför ytan.

Fakta är att jag inte kan ta tag i allt och göra i ordning i köket för att tvätta mig och det har nu gått låång tid sen senast:-(

Jag känner till 3 personer i min släkt som varit och är lika illa ute som mig.
Det slog mig häromdagen att detta måste vara ärftligt beteende och inte inlärt eftersom vi alla haft samma miljö´och bakgrund och ja familjeförhållanden som varit helt okej.

När jag kämpar och kämpar för att komma tillbaka till ett fungerande liv, så kanske det inte går på grund av ett allvarligt fysiskt fel i hjärnan???

Hjääälp!
Det slog mig hårt i skallen de här tankarna eftersom jag ju vet att adhd är till 80% ärftligt och i vårt fall har ju läkarna redan konstaterat det.
I bland kan ju förlossningskador och för tidig födsel vara bidragande orsaker.
Jag är för tidigt född iofs med 1 månad, men jag mådde jättebra även faskt jag bara vägde 1.9 kilo och var lång som en linjal.
Behövde inte ens kuvös och bröstmjölk fick ju av mamma som satt hemma och pumpade ur och pappa åkte upp till Kronprinsesan Louvisa som sjukhuset hette där jag låg 1 månad.

Men det finns 2 saker som kan ha gjort mig osäker här i livet och det är 2 långa sjukhusvistelser på den tiden då dom inte begrep att föräldrarna och närkontakten oss emellan att den var viktig.

Men att vara otrygg till att inte klara sin hygien är nog lite långsökt.
Det har visst hänt mig många störande och orande saker de senaste 15 åren så det kan ju ockås göra en väldigt sjuk om man inte tål motgångar så bra.

Men jag vet ju vilken krigisk och viljestark människa jag är och hur bra jag överlevt förr bara genom att moblisera de här krafterna.
Jobbade ju redan som 14 åring och gick sen i skola samtidigt som jag jobbade halvtid varje kväll och då bodde jag själv och skötte mig själv och hade 0 problem med adl-funktionerna.

Det var först då jag fick fysiska besvar i form av kronvärk som det började så sakta att gå utför.
Men här kommer det intressanta=mina 2 släktingar som är precis som mig eller var.
De var också riktiga kämpar och den ena hade eget skomakeri.

Men han var tvungen att sitta och kedjeröka om nätterna för att orka och han hade samma problem med sömnen som jag och släkting 1 har.
Han verkar också ha orkat mindre och mindre med åren.
Det tycks ha börjat i medelåldern för oss alla 3.

-Vad fan är det för sjukdom jag drabbats av????
Ska ta upp detta med neuropsykiatrin då jag kommer dit på utredningen.
Kommer inte ge mig förrens jag får en godtagbar förklaring och dessutom stöd och hjälp för det är så fruktansvärt förnedrande att inte klara sig själv längre.

Värst är andras förakt och dömaden om att jag skulle vilja själv ha det så här och att jag är lat och utan viljekraft.
Vet ju att jag inte är det för 5 öre, men många har ju bara känt mig som sjuk och de tycks inte lyssna då jag berättar om hur mycket jag orkade förut.

Det är inte mitt tänkande det är fel på men ändå så har jag fått höra: TÄNK POSITIVT!!!! Grrrrrrrrrrrrrrrr!:-(


I dag har vi fyllt i bygglovsansökan+15 till papper ang husbygget.
:-)

Ses!

Dyker ner i leran

Herregud ! Vad är det med en?
Nu mår jag as-bra igen och i morse mådde jag toppen också och hela kroppen var fjäderlätt och huvudet piggt.

Sen skulle jag duscha.
Katten vägrade släppa mina ben utan lade sig runt fötterna på min träskor.
Jag tog några bestämda steg emot uteducshen för att göra ren den och då hoppar katten upp och biter mig i låret.
Utanpå byxorna då och jag fyar så klart och han pratar tillbaka och är svart i blicken.
Har börjat känna igen den där bitar-lust-blicken.

Kissen tror bestämt att han har makt över mig, vilket han har.
he he:-)
Men han tror nog att jag är hans hona.
Jag har gjort fel från början till slut i kontakten med honom.

Jag kan inte vara top-dog jämtemot djur.
Det var likadant då jag skulle rida i min ungdom.
Hästarna stod still och vägrade röra på sig om jag satt på dem,
Stannade och åt gräs så alla red förbi och ifrån mig.

Men katten blir ju arg då jag höjer rösten och fyar och det är speciellt DÅ som han biter rejält.:-/

I alla fall kom duschandet utomhus helt av sig och jag fick ett anfall av svår sömnighet och depp och gick och lade mig och då drömde jag om jobbiga vampyrer och svartrockare som bosatt sig i min lägenhet.
Jag bodde ensam i drömmen och de kom och gick som de ville och det var massa spänningar i luften och de höll på att lära ut trollformler och pratade om magiska böcker i telefon med min systers man Nikke t.ex.
Jag klarade inte att handskas med min mobiltelefon (gör inte det i verkligheten heller) och Nikke pratade på med dem och var helintresserad av deras böcker och jag försökte få sagt att jag inte ville ha dem hemma hos mig liggandes i min säng och sittandes överallt.
Men ingen hörde mig.
Jag vaknade med andnöd och svår ångest med magknip.
Fy fasen !!! Vad jobbigt det är att jag jämt tappar jämnvikten så fort nåt händer som jag inte har räknat med som t.ex då jag räknade med att få duscha ute i dag för sista gången innan vintern antagligen.

Det skrämmer mig också för jag vet inte om jag klarar att få till de här rutinerna jag skrev om i går och som jag fick tips av Nina på ninaweb om, eftersom de här avbrotten med snabba kast rakt ner i lerbotten är ju nåt jag inte kan styra över och de sänker mig verkligen totalt och blixtsnabbt.:-(

Gör nu då?
Nu sitter jag här och gör tuber att rita med i paint shop pro rit-programmet.
Här kan ni se och ladda hem mina tuber om ni har lust.
Är dock lite förbannad på filformaten som ändrar sig av sig självt fram och tillbaka mellan PspTube och tub.
När jag då skriver bildensnamn.tub så funkar det huxflux inte och jag får upp min error-sida ala 404-sida:-(((
*Morrar*

Mår som sagt bra äntligen igen men är lite skakis och lite chockad av hur svårt det kändes då jag somnade så där med en återigen värkande trött kropp som jag inte kan ta kommandot över hur gärna jag än vill.

Ska nu sitta här snällt och rita och lägga upp tuber på hemsidan.

En lite fråga=
-Är det nån av er som kan begripa varför de filer jag packar med programmet *winrar* inte blir mindre i kb-storlek, trots att de är packade , jämfört med orginalet?

Nu är det ju helt onödigt att t.ex packa tub-filerna därför.
Jätteglad om nån kan förklara.
Tackar på förhand!

Ses!

söndag, oktober 02, 2005

Deppvändning

Nu tror jag deppen är på väg bort igen.
Det känns skönt.
Ingen yrsel eller tankestörningar eller nåt.

Lagade en smaskig middag med stekta, kokta fläskotletter och gjorde gräddsås på spadet och hade mängder med potatis som jag stekte till.
R har ätit typ 3 portioner och host! Jag med.
:-)

Med bantandet går det inte alls.
Men det skiter jag i nu.
Nu ska jag använda järnviljan till nåt annat.
Att få till vardagsrutiner nämligen.

Har fått en konstig envis stark vilja på sistone och det känns som det finns styrka över även efter att vi slutat röka.
Mysko.
Så har jag aldrig nånsin känt förut.
Att det är lätt.

Mår oerhört bra de stunder jag kommer ihåg att vi faktiskt inte röker längre.
Tror att det lyckas denna gången eftersom jag laddat omedvetet länge genom att ställa frågor till mig själv tyst som så här:
-*Känns det verkligen bra nu då du röker Ankie?*
-*Slipper du depp och ångest nu?*
Svaren var ju nej på allihopa frågorna och nu då jag ibland blir röksugen så frågar jag mig själv:
-*Är det värt besväret att röka då du ändå inte mår bättre av det Ankie?*
-Svaret är ju nej och jag totalglömmer rökningen därför känns det som.

Det är jobbigare för M.
Han har inte gått på kurser i mental träning och avslappning så som jag gjort.
Jag har haft åratal till att öva och arbeta in tankemönster, men han vet ju inte hur man gör och jag kan inte lära ut.

Har jättelänge tänkt försöka lära ut självhypnos via hemsidan, men det är ett stort område och jag är opedagogisk till max.
Kolla bara in min php-amatör-skola så får ni se.*ASG*:-)

Härligt är det att äntligen känna sig harmonisk och vara utan värk, spänningar, andningsproblem, gråtklumpar i halsen och jag tycker jag också brukar ha ett hemskt tryck i öronen de dagar jag är nere för räkning.

Allt detta kan iofs självhypnos hjälpa emot, men det krävs koncentrationsförmåga som jag inte har.
Jag vet att den kan bli bättre om jag bara får nån slags rutin i vardagen att hålla mig i.

Det är hemskt men sant=vi som har adhd/damp/högfungerande autism i familjen skulle ju för vår sons skull om inte annat verkligen ha rutinerna injobbade och jag skäms som en hund över hur vi tappat greppet här.

Det var annorlunda förut under sonens första 11 år typ.
Gud ! VAD jag såg till att allt fungerade runt honom då.
Inte för många intryck och stökigt och vi åt middag på utsatt tid, i princip och alla mellanmål, frukostar osv.
ALLT funkade och jag satsade järnet på att hålla sones socala kontakter vid liv.
Hade jämt en bunt barn hemma hos oss.

Sen fick jag ett nervöst sammabrott år 1999-2000 nånstans där.
Fick flera sådana och gick helt ner i botten och slog i.
Fick prova x antal antideppressiva medel och det som gjorde mig glad var Buspar, men jag blev tyärr *för* glad:-/
Det slog slint och jag var hysteriskt euforisk så att min älskade sambo reagerade med svartsjuka.

Jag kastade då pillren lång väg, men mådde inte bra och har sen dess inte fått upp humöret och orken igen.
Mer än sporadiskt.

Nu har jag fått sköna tips av Nina på Ninaweb

Hon och jag är lika i måendet och hon är en riktig kämpe som jag har STOR respekt för eftersom hon är en person med hjärtat på rätta stället och har en kampförmåga och en dessutom förmåga att bena ut vad problem består i.
Pudelns kärna når hon.

Nu vet jag att även om jag får till en någolunda stabil vardag med rutiner så kommer ju inte adhd att gå sin väg.
Jag kommer att bli knäckt över att misslyckas, men nu tänker jag försöka med samma knep som med rökningen=fråga mig själv frågor som:
*-Mår du bättre i att bara lägga dig ner då ångesten kommer Ankie?*Ni kan nog ana svaret va?
:o)

Se ya!

lördag, oktober 01, 2005

Medicinjakt

Idag försov vi oss allihop.
Vaknade kl 12 och aptoteket stänger ju kl 13, trodde jag.
Det visade sig att det var öppet till kl 14.

Det tar alltid minst 4 timmar innan jag är iordninggjord och fått ordning på kropp och hjärna så att jag kan åka i väg nånstans.

Detta började på den tiden jag jobbade trots smärtan.
Kom då försent 15 minuter varje dag och skämdes som en hund.
Men jag somnade inte förrens kl 4.00 och skulle ju upp redan kl 4.30 och började jobba 5.45.
Hela kroppen var då stel och jag hade yrsel och 0 tidsuppfattning i det läget.

Ja numera är det ju mycket mycket värre med att få ordning och gå upp och göra mig färdig.
I alla fall stannade jag hemma och M fick åka själv till apoteket.

Det vore väl inget problem om det inte är för att han faktiskt får abryta sin "nattsömn".
Han jobbar ju natt så hans dagar är ju för honom nätter och nu fick han ju på sätt och vis gå upp mitt i natten för att handla och gå på apoteket.

Jag känner mig fruktansvärt beroende av honom och att jag förstör hans liv och till och med hans dyrbara sömn:-/

Funderar mycket på att stänga ner hemsidan och hålla mig borta från datorn tills dess att vi fått ordning här och satsa 1000% på att få rutiner , morgon, middag, kväll.
Vill ut på promenader!
Vill må bra!
Det håller inte längre att ha det så som vi har det.

I dag kom grannen in och jag bara dog vid tanken på HUR skitigt det är här inne.
Men hon stannade i hallen.

Att ha stökigt och skitigt hindrar socialt liv.
Så är det bara.
Vad folk än säger om att:*lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete.*
-Men är mycket skit i hörnen bättre än ett rent helvete då?
Med tanke på vad som reellt faktiskt sker i samband med det?

Jag vet inte varför jag frågar då jag redan vet svaret=skitigt och stökigt av denna kalibern tar bort ens värdighet som människa.
PUNKT!