torsdag, november 27, 2008

joner+smärta

I dag mår jag=Punktvis smärta i olika leder.
Vaknade och ville spy sur magsaft, som hamnat i fel strupe.
Det är verkligen äckligt och kommer sig av att jag äter för många treo. Dax för uppehåll med dem.

Det känns , i köttet kring vissa leder, så som sår som blir djupare och djupare, eller öppnare och öppnare, men tittar man där ser man inget alls.
Man undrar vad som försegår dolt för ögat, inuti kroppen?

Min teori har länge varit att jag påverkas förskräckligt negativt av omslag till varmare väder, om så bara nån grads förskjutning uppåt.

Hittar en del på nätet som stödjer min teori, som jag fick uppslag till via en läkarspalt i nån veckotidning för många år sen.
Den läkaren sa att man behövde flytta till ett jämnare klimat och att joniseringen i luften påverkar även gamla skador, som t.ex benbrott så att det värker.

Här står det intressant om elektroterapi. (Källa wikipedia)
*Elektronneutralitet [redigera]
Inuti nerv och muskeltråd i vilotillstånd finns en koncentration av kaliumjoner, ungefär 20 - 40 gånger större än utanför. Utanför är koncentrationen natriumjoner 3 - 10 gånger större än inuti cellen. Härigenom erhålls en kemisk balans i systemet som kallas elektronneutralitet. När muskeln befinner sig i vilotillstånd är membranen praktiskt taget oledade, varför inga jonkoncentrationer kan passera över till varandra. Denna kemiska depolarisering är temperaturberoende. Vid lägre temperatur går denna natrium/kalium-pump långsammare. Koncentrationen av Na+ blir därför högre inuti cellerna och kaliumkoncentrationen ökar extracellulärt. Om man med en strömstöt (i fortsättningen kallad impuls) påverkar denna vilopotential så att den når ett tröskelvärde sker en blixtsnabb depolarisering. Membranen släpper plötsligt igenom natriumjoner och man får en vandring av joner = aktionspotential.
*


Har köpt en stor saltlampa, men den verkar inte påverka mig tillräckligt. Kanske att luften i sovrummet är extra bra? Den känns väldigt skön och dammfri nämligen.
:-)

I går fick jag reda på att värken jag har nu, kan beror på diabetes.
Det är bindväven som smärtar och inflammeras över lederna och skuldrorna. Har ju s.k frusen skuldra också, som ett tag gjorde att jag inte kunde lyfta armarna.

NU kan jag det, men det huggar och är stelt och motstånd i dem.

När jag frågat läkaren om allt detta har hon inte svarat.
Hon är inne i sina egna tankar verkar det som, men nu ska jag dit 10 december och då ska jag ta upp detta när jag själv äntligen kan sätta ord på det hela . BINDVÄV är nyckelordet.
Ska väl även en adhd-drabbat kunna komma i håg väl?
;-)

Over and out!

lördag, november 22, 2008

Mensen krånglar

I dag mår jag= mensen krånglar, sen några dagar tillbaka, annars rätt så bra.

tisdag, november 11, 2008

Värk tillbaka , i-landsproblem att städa.

I dag mår jag=Knastervärkig i hela kroppen. Har behövt hjälp med minsta lilla som att t.ex leta efter mitt leg, pillra med papper som skulle skrivas på.

Fattar inte hur det kan vända så här????:-(
Upptäckte att jag såg väldigt suddigt och det jag vet är att när sockret ligger dåligt så ser jag dåligt.
Undrar nu om värkknastrandet kan ha med sockernivån i blodet att göra?
Åtminstone i mjukvävnaderna?
Lederna värker också igen, en efter en.
Känns precis som man har skrubbsår där, men när man känner efter så känner man bara hel hud.

Jag ska försöka att koppla en sida från min gamla hemsida hit.
Den som heter *Nya ord*.
En av de rara boendestödjarna var en hejare i går på att komma på bra ord för det jag lider av och behöver hjälp med.
:-)
Tack söta Mia!!!!!!
För din kommentar på gårdagens inlägg!!!
Jag är verkligen överlycklig över att äntligen få hjälp.
Denna bloggen kan ju det låta som jag bara är olycklig mest hela tiden, men det är långt i från sanningen. Jag är nog lycklig i alla falll 80% av en vanlig dag.
Eh! Kanske inte de värsta deppdagarna då förstås, men annars.

Boendestödet upptäckte att jag är väldigt hård mot mig själv då jag säger att jag är helt utbränd och att man är en dålig förebild för ens barn då.
De tyckte dom inte alls sa de.
De tyckte att vi är bra förebilder, som har ett levande hem, där man ser att det bor folk och att vi är positiva och glada och har humor och det är mkt viktigare förebild för våran son än bara ett rent hem.
Det gjorde att jag fick en rejäl tankeställare faktiskt.
Det är ju sant. Jag lider av att det är ostädat som om vore det en dödlig sjukdom och värsta världsproblemet.
Ganska onödigt så säg?!

måndag, november 10, 2008

Lyckat boendestöd

I dag mår jag=Inte ont mer än i 2 fingrar och domningar i händerna efter att ha jobbat tillsammans med boendestödjarna här hemma.

De är fantastiskt snälla människor som förstår otrolig bra och snabbt det jag berättar om.

Är alltid rädd att bli missförstådd, så konflikträdd som jag är.

Nu är köksbänken helt ren och disken iplockad. Hela tvättstugan har fått konturer och det står rätt saker i rätt skåp.

Jippiedoo!
:-)
Vi har dessutom planerat.
Inte mkt (de gör allt i min takt)men vi skrev upp ca 5 saker att göra på en lapp och jag fick hjälp att släppa klistret i arslet och ringa till nix-registret.

Ni vet dom man kan ringa till så stoppas en hel del av de här telefonförsäljarna och insamlare osv.
Här är en länk till en sida med telefonnummer och annan bra info för dem som jobbar som godman, och liknande. Den informationen kan vara bra även för oss som har adhd eller oss som har funktionshinder att läsa på också.

Nu är jag så jättetrött och det värker faktiskt mer än jag sa från början.
Ska lägga mig en stund.
Ville bara berätta lite om hur första boendestödjardagen var.
P.S Ni missar väl inte länken till damp-tanterna här till höger?Ledtråd=dinosaurie
;) D.S

söndag, november 09, 2008

Värknotering

I dag mår jag=Urlite värk, trots värmeväder.
Märkligt, men ack så skönt!
:-)
Bättre från deppsvackan också.
Fick bort klistret i arslet och har fixat hushållsarbete i liten skala.
~Vågen~
Behöver skriva en notis om att alla min reumatiska värk är som bortblåst i ett enda andetag.
Bara högra lillfingret ömmar just nu.
Kan vicka på tårna och dom känns så mjuka och följsamma, liksom alla andra delarna, som höfter, knän osv.
:-)
Hoppas nu att det dröjer tusen år tills man eventuellt får ännu ett sånt här skov.

Enda som jag gjort en förändring med är att jag äter numera D-vitamintabletter dagligen. I pillerform.

Det är inte helt osannolikt att jag fått grav brist, eftersom jag aldrig är utomhus och äter så mkt färdiga matlådor.

Inte vet jag om man ska kunna få reumatisk värk på grund av en sån brist, men man vet ju aldrig.

Nu ska jag i alla fall njuta ordentligt.
Jomenvisstja.
Har gjort 2 st halsband i dag, av både kedja och en vajer.
Inget avancerat, men jag hade slarvat bort ett turkost halsband, som en person köpt av mig och hon var så snäll att hon gick med på att få ett okänt halsband i ersättning.

När jag hade slickat igen hennes kuvert och tejpat och haft mig, så hittade jag det turkosa halsbandet, så då fick jag ge mig på kanten på brevet med en vass papperskniv och pilla ner det där i.
För 8 kronor har människan nu fått 3 tjusiga halsband.
De va inte illa pinkat av en trähäst va?
;o))
Är jag dålig på att göra affärer, eller är jag dålig på att köpslå
He he he..Jag tycker om att göra andra glada och betalar t.o.m för att få göra det.

Over and out!

fredag, november 07, 2008

Värkstinna, rörelsehindrade vänner sökes!

I dag mår jag= Deprimerad , mycket lite värk.

Min depression hänger i alla fall inte i hop med värken helt och hållet.
Inte på så sätt att den följer kurvan, eller går hand i hand och ökar då värken ökar.
Tvärtom är det helt slumpartat.
Det är lite det också som är en del av härligheten att "vara en Markis de Sade". Man vet aldrig från en sekund till en annan vad man ska göra när man torteras slumpvis.
Med värk =inget, pyssel
Utan värk=klarar jag en del.
Med depression blir det pannkaka ändå och jag ligger till sängs.

Det har gått långt nu.
Har inte ens orkat med att kontakta min bästa kompis ute på landet, här där vi bor permanent nu.
Hon har varit en av de få som brytt sig och behandlat mig som hon alltid har gjort= väl. Har känt henne i snart 50 år.

Hon har firat mig då jag fyllde år med egengjorda födelsedagskort.
Hon har varit här och frågat efter mig, den enda dagen på året då jag råkat åkt i väg med M och handlat.
Hon hälsar hela tiden till mig via sonen när hón träffat honom.
Hon har sänt vykort innan i våras.
Jag visste iofs inte om det var hon eller från en annnan tjej som heter likadant, men i dag jämförde jag handstilen på korten och såg att det är ju från henne.

Jag har alltså inte mental energi nog att ringa upp, eller göra ett kort eller skriva några rader och DET SKRÄMMER MIG!

Hoppas jag kan förmå de som sen träffar mig via boendestödet att se igenom min glada utåt-attityd som jag alltid har i umgänge med andra.
Så fort dom vänder ryggen till så går jag och lägger mig för att sova bort ännu en dag i mitt liv.

*Bli bättre eller bli bitter* var det ju.

I övrigt märkte jag att jag blev väldigt glad och varm om hjärtat när jag var i ett forum där en berättade om att han tagit rullatorn och sin käpp och sett till att planterat några lökar.
:-)
Noterade min egen reaktion.
Jag log från öra till öra och kände med honom som blev superglad att ha lyckats genomföra sitt intresse/hobby mot alla odds.

Då slog det mig!!
Det är ju DEM jag ska söka upp= De som är smärtpåverkade och rörelsehindrade ordentligt precis som jag själv.
Dom måste ju förstå och jag kan då slippa förklara mig och kan vara mig själv. Eller?
Plågade vänner, efterlyses!!!!
Hallå! Vart är ni?? Titta hit!!!!