Bloggtjafs-depp

Nåt sjukt är det med bloggservicen här då det bara är fyrkanter till text överallt.Vågade knappt logga in här bara därför.
Nån annan som har Blogger som märkt detta?----------------------------Är åter igen nere å krälar.Orkar inte skriva om det.Tål ingenting numera.
Blev chockat ledsen i går då jag läste en blogg och jag överreagerar ju helt solklart. Jag förstod så väl vad personen menade, men kom att tänka på många saker kring det som hänt då man varit förälder åt ett funktionshindrat barn och de minnena satte i gång en flod av känslor.
"Obetänksamma " reflektioner som folk bara gör, som även jag gjort och säkert även i dag om andra människor , vad dom borde göra och inte göra i stället för det dom gör.
Sånt verkar jag inte klara utav längre, med den erfarenhet jag har av att ingenting är på det sätt som det kan se ut utåt sett.
Man kanske tycker att andra ska ta hänsyn i affären, men tänker sig då att alla man ser är friska och krya och borde kunna plocka upp efter sig om de tappar varor.Jag kan mycket väl tänka mig att jag skulle fnysa och skicka onda ögat på en person som gör så. I alla fall innan jag lärde känna folk med dolda funktionshinder som min egen son och sambo t.ex.
Men vad fan vet jag egentligen om varför den personen beter sig så?Vet jag helt säkert att jag kan döma ut den som en stor skurk?"Den som är fri från skuld , kastar den första stenen", sa ju jesus så fint.Vet inte om det passar in här?"Döm ingen om du inte gått minst 100 mil i dennes skor."Kanske är närmare sanningen?Eller så är det ändå så att man aldrig nånsin ska döma andra människor och kasta onda ögat på dem?
Om jag nu skulle orkat gått 100 mil i en annans skor så är det ju ändå inte säkert att jag skulle klarat samma motgångare, som denne skulle klarat av, eftersom det som hänt före och efter och miljön runtikring och i den innre strukturen kan vara helt annorlunda.Kort sagt ingen kan vet nåt om andras förutsättningar och därmed ska man aldrig döma andra heller.
Jag vet inte heller vad man får ut av att säga att andra är stora skurkar som gör ditten och datten=FEL.Läser dom det jag skriver?Hör dom vad jag säger och tar lärdom?Kan man uppfostra vuxna människor?
När man diskuterar på kvällarna med rödvinsglaset i hand (eller vid datorn och bloggarna)och säger nåt i stil med...*visst är såna som gör så jävligt jobbiga...?!*Alla nickar instämmande och börjar ge exempel på sånt de retar sig på.
Jag tycker faktiskt det är en bra grogrund för intollerans när man liksom tänjer på gränserna för vad man tål och inte.Man behöver lätta på det innre trycket man får av att gå och reta sig på folk, men samtidigt så befäster man en slags riktighet i det att man dömer andra.Men jag erkänner mig skyldig även till detta beteendet så det är inte så att jag är bättre själv, men det tåls att fundera på väl?
Jag tycker nog till syvende och sist så här.Sköt dig själv efter bästa förmåga och skit i andra.
Läs föressten även klockantios fundering kring detta med funktionshinder kontra folks intollrans.
I alla fall så måste jag låta bli att åka runt bland bloggarna och bli upprörd av det som tycks och tänks och sen kommentera och göra folk upprörda och ledsna i sin tur.
Även om jag har aldrig så rätt i sak, så måste jag försöka hålla käft då jag är ledsen och skriver samtidigt.Ingen bra utgångspunkt.Bättre å skriva då man är på solskenshumör..Helt klart.
Alla verkar i dag tycka att man kan säga vad som helst i sina bloggar och sen försvara sig med att jag tycker och säger vad jag vill , det är min blogg, i stället för att stå för sina yttranden och ge feedback på vad folk kommenterar och själva tycker och berättar.
Jag berättar ofta ganska personliga saker för folk för att öka förståelsen för bakgrunden till, min ståndpunkt och då är jag väldigt glad om man liksom visar att man ändå läst och förstått vad jag berättat, men ofta blir folk bara som robotar och säger nåt som gör att det ser ut som om jag 1 =är dum i huvudet. 2= inte har koll på att alla har rätt att yttra sig..yttrandefrilagen. 3=att så där skulle jag inte våga säga IRL....(Jag är mycket skarpare IRL kan jag berätta..men det måste väl ändå vara så att det omvända också gäller=personer vågar skriva mer i sina bloggar då än de kanske vågar prata IRL??.)
VAD är det i det jag säger som jämt får folk å tro detta om mig????????????
Allt detta vore okej , om jag då även fick ett uttömmligare svar i diskussionen. (Utöver de bannande meningarna då)
Annars kan ju folk få skriva t.ex att de retar sig på Göran Persson i sin blogg och sen ska vi andra läsare av bloggen, enbart få skriva svar om att det gör vi också , vi tycker likdant och alla andra ord vi plitar ner i kommentaren.,betyder ,per automatik, att vi inte har koll på hur personen menade e g e n t l i g e n även om vi visst läst rätt="Göran persson retar upp mig."Ingen har nu sagt så, men jag hittade på ett exempel.
Jag kommer inte kommentera hos folk förrens jag läst noga på hur den blogginnehavaren svarat andra tidigare, innan mig, i frågor där man inte är överrens.Orkar inte få höra nåt som gör mig ledsen.Måste skydda mig från att få högt blodtryck.Måste försöka undvika forum också.
Yes ! Jag tar mitt ansvar.Läser inte det som kan störa mig och har till och med blockerat folk från min hemsida just därför att jag inte klarar av gräl längre.Nu gäller det att jag själv inte startar dessa grälen.Klart slut!