Tillbaka från vilan.

Hej! Back on track?
Nej! Egentligen inte.
Mår? Fortfarande bra i händerna förutom domningar och lite svullnad i dag faktiskt.
Vet inte hur jag ska bete mig och är allmänt förvirrad så det kan bli en paus igen, men då hänger jag nog inte upp nån sån här stor skylt utan då skriver jag väl ett inlägg i stället eller så släpper jag den pressen och bara pausar utan att säga nåt, för det verkar som att jag får nån slags prestera-pausa-nojja av att jag meddelar alla till höger och vänster om att jag ska pausa.
Är inte så bekväm med de känslorna.
Känner mig osäker och barnslig och nervig och you name it.

Vill bara vara mig själv och om jag vore det skulle det kännas tryggt med att bara låta dator stå där när det mig behagar.
Man har ju ingen anmälningsplikt eller närvaroplikt på nätet heller?
Nu när man äntligen kan släppa alla såna plikter så är jag där och skapar nya , fast oskrivna regler.
-Eller tycker ni att det är bättre att få höra att en nätvän pausar?
-Är det kanske jobbigt att gå in på t.ex min sida bara för att sen inte få nån respons och inte veta varför?

Jag står still på exakt samma ställe där jag stod innan den s.k pausen.
Har inte gjort ett enda vettigt dugg.

Nu har jag bestämt att det inte ska få inverka nåt mer på mig, för ska jag ha ångest för att jag har ångest så blir det ju bara dubbel börda.

Gud vilket trist dagboksinlägg jag skriver nu då till råga på allt eländet.
Ska nog avsluta.
Har i alla fall ritat en hel del grafik under "pausen" den så kallade.
;-)

Drömmer om att få inreda det där huset som vi tydligen ska bo i nästa sommar.
Fattar bara inte.
Är det verkligen sant?
Kan kanske nåt hända som slår omkull all glädjen och förväntan inför att få bo i ett helt nytt hus?
Är så himla skrockfull att det känns som att nåt djävligt ska hända bara för att väga upp mot det roliga som kan ske.

I alla fall så dröms det om röda tapeter i sovrummet.
Kan inte komma överens med nån annan färg som det känns nu.
Ska nog ta och surfa på tapet-sajter om det finns några sådana?
Vill inte ha några såna där svampade orange-gula tapeter med nån barnslig bård upptill, utan såna här röda tapeter som vi redan har i lilla sovrummet här på endast ynka 5 kvadrat.
Får bara plats en 120 -säng på tvären och 2 smala, men dock höga och djupa garderober.
:-)
I den röda tapeten är det faktiskt oranga smala linjer och det ger ett lyster som är så fint tycker jag.
De är dock från 60-70-talet.
Hade röda tapeter i mitt rum då jag bodde hemma hos mor och far också och jag minns det som att det även där var ett svagt orange medaljong-mönster i dem.

Möbler blir så fina mot det röda och även gardiner och man blir liksom varm och sömnig och drömmer vackra drömmar i röda rum.

Älskade också att sitta på Röda rummet vid Berzeli-park, som ung och dricka massa öl och äta såna här sug-chips. De sög bort all saliv så att man måste bälga i sig öl.
Jävlar vad jag var förälskad där, både med och utan pojksällskap.
Själva miljön var det som framkallade de känslorna och så ja..eh..ölen då.
:-)
Vi började ofta lördagkvällarna där för att sen dra vidare, eller så stannade vi .
En kille som ofta kom dit som jag strulade med är tyvärr död nu.:-(
Det gör mig rätt knäckt då jag tänker på det.
Kan inte förstå hur han kan vara borta.
Han hade ett silvernamn.
Mer säger jag inte om saken.

NU ska jag avrunda.
Lovar.
Ses!