Matförgiftad?

Sitter här i vanlig ordning med yrsel mitt i natten men jag mår även illa.
Fick svimanfall så jag drack coca-cola och åt 3 mackor och lite bättre känns det sen blodsockerhalten gick upp igen, men fortfarande är det ett litet illamående kvar.

Åt nämligen en pizza som legat i ca 3 timmar framme på bordet för ca 7 timmar sen.

Vill inte bli sjuk här där vi bara har 1 kran med rinnande vatten.
:-(

I går natt så gjorde jag om hela min lilla väldigt amatöraktiga php-include-skola.
Jag har validerat den men då vägrar validator-plejset att acceptera mina hr-taggar..
Muttrar.
Fick då lägga in en bild i stället och nu validerar det, bara det att jag råkade trycka för många ggr på *sök ersätt alla* och då blev det så där 10 br-taggar inlagda som jag ju inte ville, men nu orkar jag inte ladda upp den där sidan nåt mer.
Laddade om och rättade fel och ändrade text i timtal i går och blev helt jäkla sonkad i skallen och inte fasen blev det mer pedagogiskt för det heller.*suckar*

::Här:: kan ni se om ni begriper nåt alls av det jag skrivit.

I övrigt blir jag bara mer och mer blase för var dag som går i detta tillståndet.
Vet att om jag tvättar och fixar i köket så kan det göra mig lite gladare , men jag kommer ju aldrig dit.

Fick ett mejl som innehöll ett annat mejl där en person beskrev i detalj sitt liv med adhd och jag baxnade då jag insåg hur på pricken hon beskrev mitt liv.
På den tiden jag var aktiv och ja det passade även in på hur det är nu.
Hur hon sköt upp löjligt enkla beslut t.ex, men samtidigt kunde hålla ett högt tempo och få mängder med andra saker gjorda om det inte blev pauser emellan för då kom hon utav sig.
Hon beskrev även hur hon kunde bli hur störd som helst av oväntade besök.
Så har jag också reagerat och har fått förklarat för mig att det kan vara olika kulturer inom landet, så att man i vissa delar av Sverige gillar att få såna oväntade beslut och i andra tycker man hemskt illa om det, men vad tusan . Jag är ju född och uppväxt i Stockholm varvat med boende på landet på loven.

Jag tror inte det beror på detta i mitt fall, utan jag tror/vet att jag klarar inte av NÅN som helst förändring som jag ínte kunnat förutse.

Det blir fel i dopamintillförseln och så slår adrenalinet i gång i överkant och vips har en elak grinig Ankie poppat fram som fräser , svär, slår i dörrar och som tillsist går om gömmer sig vid oväntade besök.
Har hänt flera flera ggr.:-(

Jag bara undrar hur man ska leva sitt liv egentligen, även om jag får diagnos och hjälp???
Inget kan nånsin förändra att jag inte klarar vardagen ändå liksom och jag kan inte heller acceptera att fungera så här ojämt.

Personen berättade vidare om städningen.
Hon levde antingen i ett fullständigt kaos med stök och smuts eller så var det renstädat så att allt glänste.
Aldrig att det blev uppplockat och efterhållet hela tiden, utan bara i skov liksom.
Känner ju så väääääääääääl igen detta.
När jag fick värken så blev det ju fruktansvärt eftersom jag då aldrig i princip kan få det fint här hemma, men förr så sken det vissa gånger och oftast städade vi i sista sekunden då det kom främmande på besök.

Numera kastas allt in i sovrummet, som har några milimeter plats kvar nu innan det slår i taket.
Torkar med en trasa så det luktar gott och skurar toan typ 1 kvart innan gästerna knackar på och i övrigt har vi aldrig folk på besök.:-(

Jävla skitliv!:-(

Min dröm är att ha det fint här hemma, på så vis att det är rent åtminstone och att få pyssla och inreda och att folk kommer objudna och slår sig ner för småprat, kaffe och bullar och sen stannar på middag och sen spelar vi kort eller går en långpromenad i höstluften.

Att vänner kommer hit för att gå på äventyr med mig som jag läste på nån blogg att denne åkt ut till landet för att kolla månen.
Jag skulle gärna gå på månpromenad med mina bästa vänner t.ex.

Det fanns en tid då vi ofta hade middagsgäster.
Sen då sonen föddes hade vi jämt folk här både vuxna och barn som åt och fikade ,varenda dag flera ggr om dagen.
Glada skratt ekade och vi spelade kort och andra spel fram på småtimmarna i gryningen.
Drack vin och åt jättegod mat.
Ofta ofta ofta.....
Man gick på dagliga lång promenader och jag var normalviktig och efterlängtad på jobbet varenda dag.


Hur fan kan det blivit så tomt?
Hur kan det komma sig?
Att ALLA försvunnit????

Jag orkar inte leva normalt om jag inte får svar på de frågorna.
Jag ska fan skriva brev till ALLA ex-vänner och ex-släktingar och ex-bekanta och fråga.
Om de tycker att detta sättet att leva på är kul=alla för sig , instängda i sina hus, lägenheter,stressade och olyckliga och utarbetade bara för att alla fått sparken och några få ska vara kvar och göra allas jobb.

Nu blir det väl borglig regering också så vi ska få det ännu jävligare över oöverskådlig tid????!!

Läste i tidningen en insändare om att Borgarna vill förändra så att förtidspensionen ska minska även ålderspensionen så man ska få ännu mindre att leva av.
Jamen för fan!
Sänk folks pengar som de får ala 4000/månaden ännu mer. /ja och ta bort de hemska bidragen på en gång.
Bra ide! *NOT!!*

Babblar nu så deppigt att jag hatar mig själv för det men det är så mörkret ser ut för mig.

Ses!