fredag, december 30, 2011

Mindre värk, mera depp

Mår i dag? Status på måendet= 3  på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = Vet ej.


Är ledsen nästan jämt nuförtiden och jag väljer att inte skylla depressionen för detta utan jag är ledsen och har anledning att reagera varje gång. Faktiskt så har jag det.
Att bara känna sig deprimerad och låg och mörk i sinnet fastän inget hänt, brukar jag sortera in under begreppet:  depression och när jag är ledsen med gråtkänsla och något samtidigt har hänt så är det insorterat under begreppet : sorg


Idag känner jag mig dessutom bättre inuti kroppen och fingrarna värker inte alls just nu. Har märkt att jag jätteofta blir apatisk och sorgsen då. Har fått för mig att det på något sätt hänger i hop. Kanske är det  prestationsångest jag har. Tänker ju att Nu NuuuuUU när jag mår bra så ska jag, diska, fylla tvättmaskin, gå in i duschen, gå ut på tomten och flytta på skräp som jag har sett ligga där hela sommaren, göra ett smycke av alla miljoner pärlor jag har köpt, laga mat, hjälpa sonen med alla de tusentals bra ideer jag haft om vad han kan lära av livet med lite puschning från min sida. Listan med göromål kan göras hur lång som helst.


Vad händer när jag fysiskt mår bra? Jag lägger mig ner. Jag ger mig in i debatter som jag inte alls vill vara med på. T.ex om rasism. Hur skulle jag orka det? Orkar ju inte argumentera klart förrens det är dax för nästa värkande period på mellan 1 vecka och flera månader då jag inte kan tänka klart ens.  Har haft det som en plikt att alltid ryta i från när jag stöter på rasistiska uttalanden. Senast var det som vanligt en bunt människor som inte fattar själva att dom är rasister och de är ju mest uttröttande att försöka förklara för. De tar inte emot och slänger tusen miljoner anklagelser och påståenden om vad invandrare är och får. Ja dom får förstås en massa möbler och fina saker och sen respekterar dom inte oss svenskar när vi är så mesig generösa. Sådan argument har ju hörts i min bekantskapskret sedan 1970-talet. Innan dess fanns knappt en enda invandrare. I alla fall så är det inte någon ide att berätta något för någon som är helt säker på att dennes anklagelser är sanna. De är ju inte det, men ORKA??! Vem ids löpa hela linan ut och stanna i debatten och förklara och undervisa och förlora allt genom att de tror man är en bezzervisser som älskar brottslingar.??:-/ Nä fy fan! Vi människor är inte navlade. Helt klart behövs många generationer av genbyten för att vi ska bli klartänkta och då lever inte jag.  Sått frön har jag gjort då jag argumenterat emot, men nu orkar jag inte och det tror jag bara kan bli dålig utgång av. Jag håller tyst. Undrar i mitt stilla sinne om jag ska blocka alla rassar på facebook? Då sårar jag dem och så slår det tillbaka på invandrarna i alla fall. I ren hämd kanske någon skjuts i en mörk gränd och mördaren har mina ord klingande i sitt huvud. Nä det är inte värt det. *Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.* 
Så är det. Over and otu!

lördag, december 17, 2011

Har inte cushings sjukdom/ADHD-ILSKEUTBROTT

Mår i dag? Status på måendet=2  på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = kring 0 grader och med tanke på att det varit varmt så är det bra för mig, som börjar känna mig bättre, eller rättare sagt känner mig mycket bättre. 


Var ju hos specialist och fick provsvar som alla var bra. Men sen ringde läkaren upp och berättade  att hormonet prolaktin var lätt förhöjt och det förklarar ju varför jag fått mjölk och illgrön vätska från brösten. Dock tror hon att det beror på min medicinering med Paroxetin, men jag har ju haft besvär i flera år innan jag började med den medicinen. Och jag är på väg in i klimakteriet visade också proverna. Annars var allt bara bra och jag erkänner att jag är bra lättad över att slippa operera mig i hjärnan eller binjurarna. Puh!:-)


När jag läser om förhöjda värden så blir jag lite bekymrad ändå, eftersom att de beskriver ju en del jobbiga symptom som jag har haft inklusive infertilitet och nedsatt sexlust, aggression , ödem i kroppen och lite annat. Här kan ni läsa om Prolaktin
Det tråkiga är att behöva sluta äta Paroxetin som har hjälpt mig enormt mycket då det är lugnande och humöret har varit bättre än det är nu under hela medicineringen, men nu börjar ju klimakteriet så jag har gissat att det är det som gör mig nedstämd och ilsk mellan varven.


Önskar att det inte vore så här jobbigt att vara människa och börjar nästan  förstå varför människor både nu och förr drömmer om ett liv efter detta i stället för det enda liv vi förmodligen har.
Sedan har det hänt saker igen där det handlar om att jag inte står upp för mig själv. D. v.s säger i från när någon är dum mot mig. Jag är fan helt oskyldig till den attackerande partens påhopp och borde säga ifrån, men risken med mig , och det tror jag beror på ADHD  att jag kan börja gapa och skrika och skrämmer då skiten ur vederbörande PLUS att jag har ett helt utplånat närminne så jag minns helt enkelt inte vad vi har sagt nyss till varann och kan inte argumentera därför. Och sen är jag som grädde på moset, (med arsenik i) 60% döv och hör fel och skriker jag så hör jag ju ännu mindre vad som sägs. Ja jösses! Inte undra på att jag inte vill umgås alls längre med några andra än de som verkligen tål mig. Älskade älskade människor är ni. Är livrädd att något skall hända er och ibland är jag livrädd för att det är JAG som drabbar er värst med allt jag ställer till med som klantigheter med impulsinköp och nedstökat hem då jag vare sig armar eller ben lyder när jag rotar fram saker här hemma.  Och för att inte tala om alla mina försök att trolla med pengar överhuvudtaget= allt jag gör leder ofelbart till katastrof. Och att NI som jag älskar ska behöva höra mina utbrott ovanpå allt är fan inte snällt av mig.  Känns som om jag käkat anabola steroider och bara kan tänka med reptilhjärnan när utbrotten kommer. Är så ledsen så ledsen över allt jag gör och allt jag har gjort. Är det något som är bra med mig egentligen? Hur kan man stanna hos mig i över 20 år? Hur står ni ut?


Ska ta all min frustration och hälla som från en hink över senaste kombatanten. Ha ha det blir inte nådigt, men h*n är värd det faktiskt så är h*n det!:-)


Ett hjärta av guld har jag och krut i hjärnan och granat till tunga. Det låter för mkt om mig, så jag är nog en sanitär miljö olägenhet.
Over and out!



fredag, december 09, 2011

Värk, värk, värk , varje jävla dag

Mår i dag? Status på måendet= 3 på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = Varm och kall omvartannat blir så jävla less:-((((


NUuuUU skriver jag av mig lite av frustrationen över att vara en person med värk.
Läser om hur man ska copa med smärtan och KASAM och man ska acceptera.
Skulle NI acceptera att behöva ligga i en grön skinnsoffa med filt och täcke 27 dagar i månaden?
Jag accepterar inte detta längre och har föressten aldrig gjort det förut heller. Men jag tycker det ligger närmare till hands att dra ur kontakten än att börja röra på mig , trots smärtan.
Försöker alltid och det misslyckas alltid och jag hamnar i soffhelvetet likförbannat:-(


Ingen värk och ingen sjukdom passar in på mig. Fibromyalgi har jag läst om så jag blivit blå i ansiktet och kan bara konstatera att några få symptom stämmer och framförallt då utbredd värk, men min värk flyttar inte på sig och jag blir faktiskt bättre med hjälp av mediciner, om inte annat för en liten stund varje dag, men som det är nu så kommer smärtlindring som en befrielse och låter mig sova jättegott  så det är ju allt annat än den motion, som jag behöver. Blir totalt sömnig och lugn för en stund och vops så sover jag, eller ligger vaken och bara njuter av att inte behöva känna något.


Om jag rör mig så blir jag sjuk. Så hur ska jag acceptera?  Det verkar som att andra, smärtexperter utan egen smärta, tycker att man duger bara om man som smärtdrabbad rör på sig, är glad och berättar om positiva saker och ja helt enkelt är som vanligt. D.V.S som när jag var frisk. JAG ÄR INTE FRISKT FÖRIHELVETE!!!!!!!!!! De blir inte nöjda förrens jag har accepterat att detta är kroniskt och nu ska jag börja acceptera och copa och leva i ett sammanhang.
Se så! Skärp dig nu. Men Ankie du måste................... I HELVETE JAG MÅSTE. JAG MÅSTE INGENTING.
Draga ur pluggen, kontakten eller älska att ligga i en spygrön soffjävel är det enda som återstår.
min älskades öga  i mörkt rum.
Over and out!

måndag, december 05, 2011

Mår förträffligt!:-)

Mår i dag? Status på måendet= 2 på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är =KALLT. JAAA HURRAAAA!! ÄNTLIGEN!!:-)


Eftersom ryggen har jävlats rejält i dag så kan jag inte säga att jag är en 1:a = helt värkfri och glad.
Men jag mår så himla bra i övrigt. Känner mig urstark och pigg.
Har varit hos läkaren i dag, specialist i endokrinologi (hormonsjukdomar som t.ex diabetes , sköldkörtlar och övriga körtlar i kroppens hormonproducerande delar).

Hade PERFEKTA VÄRDEN. Är SÅ glad. Har inte fått höra det på åratal och t.o.m blodtrycket var normalt, eller nästan perfekt i mina ögon som haft 200 genom 100 och såna siffror förut. Hade nu 140/80.
Inga överskott av kortisol i kroppen, som vi trodde nästan bergsäkert att jag hade med tanke på hur jag ser ut i kroppen och symptomen jag haft.

Nu ska vi inte ropa hej förrens vi kommit över bäcken. Jag tog fler blodprover i dag för hela könshormonsbiten, samt Prolaktin som är det hormon som påverkar mjölk vid graviditet och amning. Har haft det som kallas för gallaktorre= mjölk och konstigt färgad vätska från brösten när man inte är gravid eller ammar. Flera år efter det att jag födde sonen för 23 år sedan hände detta, men har haft symptom till och från med t.ex klåda i brösten som är väldigt tunga och det känns som att jag kan börja amma när som helst.
Vi får se om det är höga prolaktinvärden därför att det kan bero på en hypofystumör, men som tur är behöver man sällan operera sig i hjärnan utan kan äta en medicin som heter Pravidel + att det finns några sorter till man kan käka om man inte skulle tåla denna medicinen. OM man har en tumör på hypofysen så krymper den och försvinner med enbart medicinens hjälp i de flesta fall , läste jag på olika medicinska sajter på nätet.

Länkar ska komma. Jag lovar, men just nu är jag så glad och samtidigt upprymd och lite utpumpad så  jag ska nu äta lite och sen faktiskt se till att sova tidigt.
Har börjat kunna somna som vanligt folk, då jag fick 2 sömnmedel. Och är nu inte ens rädd för att behöva ligga vaken i timmar som jag måste göra nästan varje natt sedan barnsben.
ADHD-hjärnor är synnerligen svår-släckta. Överaktiv i tanken är bara förnamnet. Och givetvis ska det vara som värst när man ska sova. Då "filmar" jag igenom hela dagens samtal med folk och alla intryck ska sorteras och eftersom man inte så enkelt kan skärma av intryck när man har ADHD så är det en hel del kvar att gå igenom som ska bedömas som viktigt / oviktigt. Jag tänker också i bilder, så det är verkligen både ljud och bild som i en riktig film som jag ser igenom och inte kan somna därför.

Nu återstår ju förstås frågan vad jag ska göra när väderleken vänder och det blir varmare igen och jag blir så där rikssjuk och måste ligga raklång i soffan 23 timmar av 24? Vad min generella och utbredda svåra såriga värk kommer sig utav, vet jag ju inte än och om jag någonsin får någon förklaring är osäkert i nuläget.:-/

Jag har en teori. Om jag gått i 23 år med obehandlad diabetes och samtidigt under flera år, kanske 7 år med kraftig underfunktion i sköldkörteln. Då båda sjukdomarna går på cellnivå och utmattar och suger ur livskraften ur varje cell i hela kroppen så kanske det finns regelrätta skador på dem? Cellerna menar jag alltså. Jag kanske har riktiga sår på insidan? Det känns faktiskt som retade sår inuti när jag gått länge med värk, som som denna gången som har varat i flera månader i sträck t.ex. På slutet svid-värker det överallt och då brukar jag få svårt att stå ut och börjar tänka *skjut mig en kula för pannan, snälla någon?!!!*

Nu ska jag käka äpple.
Over and out!