torsdag, oktober 27, 2005

Adhd-strul ala exekutiv inhibering

I dag fick jag logga in så jag var tydligen inloggad redan vid dom tillfällena jag valde blog-this-knappen.
Tack! Silke för att du skrev om att du inte kunde skriva utan att logga in!
:)

I dag kom jag upp i tid tack vare M som ringde och väckte oss kl 7.
Mår bättre, men har legat som en stenstod på soffan och planerat i huvudet det jag skulle göra med sopsäcken jag pratade om i går.
Har planerat och laddat nu i över 1 månad och ändå inte fått detta gjort.
Har ju inte rört mig överhuvudtaget som skrivet var.

Nu kom jag till skott och det känns väldigt skönt att ha 80% gjort av jobbet.
Problemet nu är att en grej som jag behöver för att göra klart jobbet har använts till att rensa stopp i
toaletten med..bläääurk!:-(

Sen såg jag söte katten sitta på trappen i solens sken och jag tänkte då vara duktig och ställa ut mat och ta in matskålar.
Varvid hela kattmatsburken gled ur mitt grepp.
Den hade stor ica-kasse över sig då vi glömt att köpa fryspåsar.
Tappade ut skiten uppåner på golvet och jag lovar. Ju mer jag sopade ju jävligare såg där ut.
Som kattmat kan se ut ni vet som "cencur".

Konstaterade att dopaminet krånglade i hjärnan och mitt humör började dala.
Tänkte att det är då fan inte underligt att man ingenting vill göra då man alltid startar med att krossa glas, tappa varm choklad eller hälla ut nåt på golvet.
Är så fumlig och har så alltid varit på grund av dålig motorik.

Att inte kunna starta med det man vill börja med kan kallas för exekutiv inhibering
Tror jag stavade det rätt.
Det är alltså medicinskt och vetenskapligt bevisat att folk med neuropsykiatriska handkapp har de här svårigheterna.
Man vet ju som sagt också mycket om vad dopamin gör med ens humör och välmående när det inte funkar=man lackar ur och allt ser hopplöst ut och man mår dåligt och vill bara gråta och skrika ut sin smärta och frustrering.

För utomstående kan ju detta se ut som ren lathet och disiplinsvårigheter.
Till dem säger jag bara=Prova på själva får ni se!
Om det vore möjligt.

Nu är det ju så att även folk MR¤D ADHD kan ha svårt att fatta att det är på detta viset eftersom många med adhd mår skitbra då allt i vardagen funkar stundtals och i bland i åratal.
Alltså man kan hålla undan sån här exekutiv inhibering genom att ständigt vara i rörelse.
Många kvinnor med adhd håller i gång med pyssel inom hemmet som städa, baka osv hela dagarna och somnar då utarbetade gott till natten.

Jag VET att jag mådde som bäst då jag hade händerna fulla.
Det är dessa ytterligheter som ställer till det rejält både med förståelsen för sig själv och andra.

Man verkar ju vara antingen väldigt hysteriskt högpresterande för att sen gå in i väggen i 40-årsåldern och ofta tidigare.
Eller så faller man ner i hypoaktivitet och gör ingenting då det är så stora hinder att övervinna för att komma i gång och bli speedad nog att stå på från morgon till kväll.
Har man dessutom skaffat sig värk i kroppen på vägen genom att arbeta hårt och skada sig inom diverse yrken så är det ju hart omöjligt att få tillbaka den förmåga man en gång i tiden hade.

Jag vet nu en tjej som är väldigt väldigt ledsen på grund av allt detta.
Vill säga att det finns hopp så länge man är ung i alla fall.Om hon kan se till att aldrig ha "tråkigt" & ha samma rutiner varje dag, så kan faktiskt det hjälpa och nu rynkar väl många på näsan och tycker det låter som lyxproblem, men det är sant=man mår bra att vara ständigt sysselsatt så att inte hjärnan får en chans att pytsa ut dopaminet på fel sätt.
Sen är så klart cs-medicin i form av Metaamfetamin och Ritalin en klar fördel för då kanske man kan minska på överaktiviteten och ändå slippa dessa dopamin-dipparna.

Cs-medicin stabiliserar dopamintillförseln.
Det är bevisat utöver alla tvivel att det är så den medicinen funkar.

Det enda man inte ännu riktigt vet är hur medicinen påverkar om man äter den i hela sitt liv typ.

Jag vill att alla som läser här ska kunna förstå vidden av vad ett sånt här funktionshinder innebär=dolt handikapp som gör att man drar på sig andras missnöje men framförallt sitt eget missnöje och därmed låg självkänsla och väldigt svåra plågor när man slåss med allt detta .

Tack för orden!

1 kommentarer:

Klockan oktober 27, 2005 6:16 em , Anonymous Andrea sa...

Exekutiv inhibering är inte alls kul. Och inte att börja dagen med missöden heller. Då vill man bara gå och lägga sig igen :/

(Det är dexamfetamin i den cs du syftar på, trots att namnet antyder annorlunda. Vet iofs inte om dexamfetamin och metamfetamin är samma sak?)

Kram på dig!

PS. Hälsa M och gratulera i efterskott.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida