tisdag, oktober 04, 2005

Dyker ner i leran

Herregud ! Vad är det med en?
Nu mår jag as-bra igen och i morse mådde jag toppen också och hela kroppen var fjäderlätt och huvudet piggt.

Sen skulle jag duscha.
Katten vägrade släppa mina ben utan lade sig runt fötterna på min träskor.
Jag tog några bestämda steg emot uteducshen för att göra ren den och då hoppar katten upp och biter mig i låret.
Utanpå byxorna då och jag fyar så klart och han pratar tillbaka och är svart i blicken.
Har börjat känna igen den där bitar-lust-blicken.

Kissen tror bestämt att han har makt över mig, vilket han har.
he he:-)
Men han tror nog att jag är hans hona.
Jag har gjort fel från början till slut i kontakten med honom.

Jag kan inte vara top-dog jämtemot djur.
Det var likadant då jag skulle rida i min ungdom.
Hästarna stod still och vägrade röra på sig om jag satt på dem,
Stannade och åt gräs så alla red förbi och ifrån mig.

Men katten blir ju arg då jag höjer rösten och fyar och det är speciellt DÅ som han biter rejält.:-/

I alla fall kom duschandet utomhus helt av sig och jag fick ett anfall av svår sömnighet och depp och gick och lade mig och då drömde jag om jobbiga vampyrer och svartrockare som bosatt sig i min lägenhet.
Jag bodde ensam i drömmen och de kom och gick som de ville och det var massa spänningar i luften och de höll på att lära ut trollformler och pratade om magiska böcker i telefon med min systers man Nikke t.ex.
Jag klarade inte att handskas med min mobiltelefon (gör inte det i verkligheten heller) och Nikke pratade på med dem och var helintresserad av deras böcker och jag försökte få sagt att jag inte ville ha dem hemma hos mig liggandes i min säng och sittandes överallt.
Men ingen hörde mig.
Jag vaknade med andnöd och svår ångest med magknip.
Fy fasen !!! Vad jobbigt det är att jag jämt tappar jämnvikten så fort nåt händer som jag inte har räknat med som t.ex då jag räknade med att få duscha ute i dag för sista gången innan vintern antagligen.

Det skrämmer mig också för jag vet inte om jag klarar att få till de här rutinerna jag skrev om i går och som jag fick tips av Nina på ninaweb om, eftersom de här avbrotten med snabba kast rakt ner i lerbotten är ju nåt jag inte kan styra över och de sänker mig verkligen totalt och blixtsnabbt.:-(

Gör nu då?
Nu sitter jag här och gör tuber att rita med i paint shop pro rit-programmet.
Här kan ni se och ladda hem mina tuber om ni har lust.
Är dock lite förbannad på filformaten som ändrar sig av sig självt fram och tillbaka mellan PspTube och tub.
När jag då skriver bildensnamn.tub så funkar det huxflux inte och jag får upp min error-sida ala 404-sida:-(((
*Morrar*

Mår som sagt bra äntligen igen men är lite skakis och lite chockad av hur svårt det kändes då jag somnade så där med en återigen värkande trött kropp som jag inte kan ta kommandot över hur gärna jag än vill.

Ska nu sitta här snällt och rita och lägga upp tuber på hemsidan.

En lite fråga=
-Är det nån av er som kan begripa varför de filer jag packar med programmet *winrar* inte blir mindre i kb-storlek, trots att de är packade , jämfört med orginalet?

Nu är det ju helt onödigt att t.ex packa tub-filerna därför.
Jätteglad om nån kan förklara.
Tackar på förhand!

Ses!

2 kommentarer:

Klockan oktober 04, 2005 9:52 fm , Anonymous Anonym sa...

Min hund brukar bita mig på benen. När hon vill leka. Riktiga små tjyvnyp. Jäklar vad ont det gör.

När jag har klippt mig måste jag kolla mer om dina mediciner.
Vi hörs!

/D

 
Klockan oktober 05, 2005 6:48 fm , Anonymous Anonym sa...

Bilder går nästan inte att komprimera så att de blir mindre i storlek. Jag minns inte varför det var så, men det är typ bara textfiler som blir mindre.

Huuu, jobbigt med katten som biter dig. Jag skulle bli jätterädd!

Jag tror att både du och jag behöver lära oss att säga "shit happens", bryta ihop och gå vidare. Vi fastnar liksom i en negativ spiral så fort något stör oss. Jag vet t.ex. inte hur jag ska kunna hålla en tanke i huvudet länge nog för att utföra den... Sofia kommer minst en gång i kvarten och säger "mamma..." och det måste hon ju få göra, men var hamnar min koncentrationsförmåga då? Jo, puts väck.

Det är sådant vi behöver terapi för. Hur bryter vi ihop och går vidare? Hur får vi något gjort?

Nu ska jag vidare till nästa post...
Kraaaaam!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida