måndag, september 29, 2008

Sorg

I dag mår jag= Mycket sorgset!
Vaknade av att telefonen ringde.
Strax efteråt då jag frågade vad som hänt, blev jag neddränkt med tårar
på baksidan av min tröja.

Har också jag, gråtit i attacker hela dagen.

En kär vän dog i morse och en mycket älskad nära anhörig till
min älskade och våran son.

Att det kan göra så här ont , visste jag iofs redan, eftersom
min pappa dog på ett lika abrubt och hastig sätt.

I går kväll kvittrade personen i telefon och var glad
och sen är hon död i dag.
Ofattbart!

Jag tar det personligt.

Varken min pappa eller hon var värda att dö.

Ingen är värd att behöva göra det och jag önskar jag kunde lägga in
mitt veto i frågan.

Den här veckan kommer bli vääääldigt lång och mörk.
Och kanske många veckor till. År? Månader? Ingen vet.

R.I.P
Kerstin

Over and Put!

söndag, september 28, 2008

Långsam, diabetes, varning äckligt.

I dag mår jag= Halvbra. Seg i alla muskler och lite yr. Värk i händerna, men bara lite grand. Ryggen är jävlig och dessutom ena knäet:-(

OBS!! Är du lättäcklad så ska du inte läsa längst ned i inlägget.
Har gått solskenspromenad i dag och plockade med möda en bukett blommor i form av rödklöver och gula och vita blommoer och nåt blålila jättefin liten taggig boll.
Jag och namn är inte nåt att hänga i julgranen precis.

Min mage är nu så stor att det ser ut som om jag ska föda tvillingar.
Jag skojar inte:-(((((((

Ska nog ändå börja med fettsnål kost, men är så förvirrad av alla motsägelsefulla budskap om hur kroppen arbetar med kolhydrater, fettet osv.
Har ju ämnesomsättningstrubbel så jag måste få energi till mina celler för annars blir jag dålig och liksom tung i muskulaturen.

Å ena sidan sägs det då¨ att man kan äta fett och protein i stället för kolhydrater så går man ner i vikt utan att bli orkeslös.

Men eftersom jag inte ännu kunnat ändra kosten så kapitalt så vet jag inte om jag som inte orkar laga mat, handla mat, ska ge mig in på detta?!

Får visserligen snart hjälp av ett boendestöd med detta.
Vi får väl se.
Men det är inte kul att känna sig som en uppblåst ballong som när som helst kan brista och ut ramlar 20 ton tarmar med fettklumpar ut på golvet här:-(((

torsdag, september 11, 2008

Drömmar om resor.

I dag mår jag= Kanonbra just i denna stund.
Värk är bedövat eller har kanske inte ens uppstått i dag?
Har medicinerat hårt för att jag var ju så dålig i går.
Kanske var det helt i onödan? Men det får jag aldrig veta ändå.
;)
I dag ska jag därför dyka ner bland mina pärlor och göra ett sånt där vajer-halsband.
Såg ett bra tips i en bok, om att man kan tejpa fast ändarna på bordet så om vi låtsas att jag vill ha 4 radigt halsband.

Då klipper jag till 4 delar vajer a 50 cm (eller kanske mer? Säkerhetsavstånd som går å klippa av senre) och tejpar fast de 4 ändarna och sen trär jag pärlor på med klämpärlor på vid varje pärla så att det blir mellanrum.
Och jag slipper tappa hela skiten 15 ggr som det annars brukar vara.
;o)

Varför varför varför VARFÖR???
Drömmer jag varannan dag om att min älskade gått, går ifrån mig och varannan gång att jag ska ut och resa och har glömt både packning och mina mediciner men i all denna yra ska jag in på taxfreeshopen och leta efter sprit, vin som de alltid har gömt i affären och det står helt andra saker på hyllorna än nåt drickbart?????

Det ligger läskbackar med tomma flaskor och såna saker man hittar på OK-macken typ.
När jag helt svimfärdig av stress försöker fråga kassören om de verkligen har sprit i taxfreeshopen, så svarar han att ::-*Javisst det ligger där på hyllorna.*.

Detta har jag iofs varit med om i verkligheten då man frågat i affärerna efter om det finns varor och jag irrar runt och hittar dem inte, efter att personal beksrivit och pekat ut vart de ska ligga.

I drömmarna om att jag ska med ett flyg till varmare länder så ingår alltid att jag har fysiska känningar på gränsen till att svimma och jag kan inte koncentrera mig och gör det mesta fel.
Jag begår samma misstag om och om igen= har glömt packa kläder och har glömt ta med mina mediciner ombord på planet, samt de här jäkla besöken i taxfreeshopen i stället för att rusa hem och hämta kläder, medicin.
Planet har nämligen lovat att vänta på mig i max 2 timmar.
Jag missar ofta planet och då åker jag tåg hem via London.

Detta tåget är skitbilligt att åka med och tar 2 dygn men det stannar här ute på landet vid en station där tågen stannar på riktigt här på orten.

Jag har alltid blivit av med plånboken och packningen har jag lämnat på ett hotell i London där jag varje gång måste övernatta på grund av det missade flyget.
Garderoben i hotellrummet har kläder och saker sen många år tillbaka i tiden och jag förundras över att hotellpersonalen är så snälla och ger mig samma rum varje gång jag kommer dit och där är allt som jag äger så fint vikt i skåpen.
Tänker då..Vilka snälla människor det finns alltså.
;)
På tåget hem oroar jag mig för att jag inte har råd att köpa nåt att äta, men det brukar alltid komma nån ur personalen och ge mig ett skrovmål gratis.

Är det kanske ADHD som spökar här?
Känner så väl igen den tunga andningen och värken i kroppen som spänner sig hårt för att kunna koncentrera sig och göra rätt saker i rätt ordning och i rättan tid.
Och sist och inte minst KOMMA I HÅG vad som ska göras i realtid.

Over and out!

onsdag, september 10, 2008

Fet mat är gott gotti gott gott!

I dag mår jag=Värk när jag gör nåt, eller ens bara rör mig mellan rummen här.
Tror jag ätit fel och blodsockret nog ligger fel. Men när jag har ont orkar jag inte pilla med dessa grejerna till sockermätning.
Har pillat i hop 2 änglar av typ 4 olika sorters pärlor och fy faaaen för den redlöse ormen vad ONT det gjorde och inte blev det bättre av att jag tappade varenda grej 800 ggr.
Tillslut tog jag nytt varje gång nåt ramlade.
;o)))
Tur man har många av varje en sån gång.

Jag vill slå ett slag för fett.
Har sen födseln haft ett abnormt starkt sug efter smör, fet mjölk osv.
Kanske beroende på att man inte fått äta tillräckligt av detta?!

Lägger in en länk här på goda recept som utesluter kolhydrater nästan helt, om jag fattade rätt. Helt kan man inte bli av med såna men ändå.
http://blogg.passagen.se/fettbramat/
Kommmer lägga in den i kanten här sen men är för trött just nu för att pilla med kod.

Ska in och knuffa och buffa på min älskling.
Han är hemma å e sjuk och inte vill han, hehehe..Och jag förstår honom och har ej sänt såna signaler heller..*flabb*:)
Drömde en sån där hemsk dröm igen, men den här gången gick han att övertala om jag övertygade honom om att jag älskade honom vilket han inte trott att jag gjorde så det var därför den där bönan släpptes nära.

Ja ja..Sånt är livet.
Over and outs!

söndag, september 07, 2008

Livet är en påse skridskor med en torktummare i huvudet.

I dag mår jag= lite värk i händerna vilket gör att de knycker och sprätter till när jag gör nåt.

Försökte fota men kunde ju inte hålla kameran still med mindre än att jag lutade mig mot bordet eller helt sonika lade kameran där utan att hålla i den alls och bara tryckte på avtryckarknappen.
;)
Man blir rätt uppfinningsrik när man har rörelsehinder av olika former.
Men nån uppfinning mot hur man får mig att sluta vara så lååååångsam både mentalt och i kroppen har jag inte kommit på ännu.

Är så trög så jag inte vill ha kontakt med folk.
Känner att jag har inget kvar att ge som är mitt sanna jag.

Är nyfödd sen jag fick diagnosen ADHD.

Det har dröjt länge innan jag landat i att jag är så som jag vet att jag är och nu vet jag dessutom vad det beror på.

Har tittat på mig själv med andras ögon och spärrat upp dem stort i förvåning, nu i snart 7 år och är då mkt självkritisk och tror om andra att de tänker än värre saker om mig, än jag själv gör.
:-(
Har just nu inget bra självförtroende.

Ska få hjälp att bryta detta genom att få gå i väg 2 ggr i veckan på ett pysselställe.
Man får göra vad man vill där.

Jag kan ju inte göra många knop, men de har drejskiva där och det är skönt för fingrarna att hålla i tjocka saker som t.ex en lerklump.
Det blir bra muskelträning det.

Pärlandet får doktorn på vårdcentralen, ursäkta mig, men nån regelbunden sån träning klarar jag inte av tyvärr.
Kan bara trä pärlor vart 3 vecka i genomsnitt.

Ska musklerna få rätt träning så måste det ju ske några ggr i veckan åtminstone.

Jag samlar i stället på pärlor och hänger på hängen på färdiga halsband och säljer dem sen på en viss auktionssajt.
;-)

Min samling (som har växt sig bauntastor sen jag måste köpt för ca 100.000 kronor minst senaste åren)ska sedan någon få ärva , efter mig. Någon som älskar att pyssla med att göra smycken.
Kanske nån framtida sondotter, eller sonson, eller sondotters dotter typ.
;)
Det är aproligt att samla på grejer.

Men nu är jag helt barskrapad och får ej handla mer för familjen här.

Kommer troligen att få en "godeman" för att min impulsivitet har inga gränser när jag blir manisk.
LSS handläggarna var här här om dagen.
Vi är SÅ himla LÄTTADE här.

Känns som om att någon dragit ut en sjult stor vass tagg ur magen på en.

SÅ orliga har vi varit när vi , som har adhd alla i familjen, inte gör som vi planerar och inte gör det vi själva tror på, för att hjärnan lever sitt eget liv och vill bara somna av trötthet hela tiden.

Vi kommer få följande:
Boendestöd åt både mig och sambon och i framtiden sonen om han vill.

Vi ska först se hur självständig han är. Han vill ju klara sig själv och är stolt över det han fixar så jag vill inte att nån mammar honom i onödan.

Vi klarade ju också helt oss själva med boende och jobb och allt sen tidig ålder.
Så det förstår jag att sonen också kan fixa.

Det är ju inte förrens nu vi blivit helt utmattade.

Och när man har adhd så är det vissa perioder i livet som man behöver stöd och just nu behöver vi det på grund av att jag är handikappad/sjuk t.ex.

Sambon har "fel" arbetstider och fruktansvärt ofta värk och migrän och förkylningar osv osv. Stressmage.
Måste se över om han kan få dagtid igen. Han jobbar ju jämt och övrig tid sover han.

Men får vi hjälp så ka vi ju hjälpa honom med städningen, för den har han noll koll på och vi har varit så utmattade att vi inte klarat längre att städa åt honom som förr och när han blev större städa MED honom. VISA HUR.

De trodde att vi skulle ha bäst hjälp utanför LSS (lagen om stöd och servide) Vi vuxna i familjen. Det är då socialtjänstlagen som gäller i stället.

Oj jag tappade bort mig.
Det här får vi hjälp med:
-Boendestöd.
-Personligt ombud
-Sysselsättning åt mig.
-Hjälp med att komma till läkare (förhoppningsvis skjuts dit och stöd att verkligen komma i väg)
Jag får skjuts till hobbystället både dit och hem.
-Godeman om det behövs.

Jag vill inte ha färdtjänst för jag har ju taxi-skräck sedan en väninna till mig, fick kasta sig ur en taxibil i farten, för att han vände sig om och slog henne med knytnäven rakt i ansiktet och skulle försöka våldta henne sa han:-((
Om jag inte missminner mig så råkade hon ut för samma sak 2 ggr men med olika chafförer.:-(

Boendestödet gör ej följande:
Fostrar ens barn eller städar åt en.
:-))
Skrattade gott när dom berättade det.
Det har vi ju inte alls trott heller, men det lät kul.
Den personen, personerna kommer städa MED oss båda 2 de veckor som M är ledig.
PERFEKT!!
På jobbet sa vi alltid så här när nåt problem löst sig.
"Perfekt landing". Säkert en kommentar ur nån film, eller från nån pilot he he;))

Jag fastnar för vissa ord och meningar och har dem liksom sprattlandes viljandes ut från tungan. Det låter säkert som att jag har orala tics och kanske det är såna för jag är mkt en OCD-människa och har kanske en släng av Tourettes syndrom , då det rycker så i mitt ansikte säger folk .

Är livrädd att nån ska hindra mig från att hålla på med min hobby nu, eftersom den slukar och konsumerar mig helt och hållen.

Kan inte göra något förutom den. Det är ett STORT problem vid adhd att man har svårt att växla mellan göromål. Byta fokus är helt omöjligt faktiskt ofta.

Har man svår svår svår adhd, så som jag har så är man även lite autistisk.
Många med den autistiska diagnosen Aspergers syndrom har specialinressen som tar all deras tid i anspråk.

Min hobby har nu avancerat till att bli ett specialintresse på bekostnad av en massa andra saker.
Har helt och hållet tappat kontakten med alla utom min mamma.

Är socialt osmidg som en kakelugn.

Kommmer mig inte ens för att
1 gratta min allra bästa vän på hennes födelsedag med att rita ett kort som jag brukar göra annars:-(

Inte skickat ett par skor till min yngsta allra bästa väninna, som hon säkert hade behövt ha på sig i sommar, men nu är ju sommaren slut redan.

Jag har ett självförakt som inte går av för hackor , eftersom jag själv vill att andra ska hålla kontakten med mig. Men inte klarar det själv när det kommer till kritan.

Men dom måste ju få lov att känna att det är faktiskt väldigt ensidigt att ringa mig varenda gång eller mejla eller vad det gäller.


Men det beror på den här hobbyn. Den är så pass svår att handskas med så när jag ändå är i farten med att posta saker så varför kommer inte min bästis skor med då da???

JO! Jag har helt blockerat hjärnan, för det är så fasansfullt smärtframkallande och dessutom är risken för att jag gör fel, enormt stor då jag måste titta i en lista och skriva av adresser där.

Jag sände ett paket förra veckan åt helt fel människa, men som tur var så var den som fick paketet felaktigt en riktigt hygglig prick som tog adressen och gick iväg och t.o.m betalade för paketet åt mig och postade det.
Snacka om tur och jag är jättetacksam!

Men åter till min usla bortförklaring.
Jag klarar inte ett brev till, som jag kan slippa få stryk för om jag inte levererar i tid s a s.

Kontentan blir då att för att få det man har rätt till=min uppmärksamhet så behöver man spöa upp mig så blodet flyter.
;))
Ja! Så är det förstår ni. Minsta motståndets lag, är den lag jag följer.

Vem kan älska sig själv när man är sån????

Nuuuu ska jag sova och drömma som i går, om att jag krossade skallen på min sambos nya tjej.

Hon snek upp och pussade honom på kinden och visste om att jag såg på och jag HATADE. GUD VAD JAG HATADE OCH GRÄT INOMBORDS. Huuuuur ont detta gjorde finns inte och sånt upplever människor varje dag på våran planet.

Varje dag gråter någon och har taggar stora som spjut i sina hjärtan, av att de blir lämnade och måste se på då en ny partner smyger sig upp och visar sin nyfunna *äganderätt.*

Sambon sa åt mig att vara tyst för han mådde illa när han åt och jag berättade drömmen för honom.
Jag klöv skallen på bruden i fantasin.
Krossade den som ett ägg mot stenväggen dom stod lutade mot.

Over and out!