Livet är en påse skridskor med en torktummare i huvudet.

I dag mår jag= lite värk i händerna vilket gör att de knycker och sprätter till när jag gör nåt.

Försökte fota men kunde ju inte hålla kameran still med mindre än att jag lutade mig mot bordet eller helt sonika lade kameran där utan att hålla i den alls och bara tryckte på avtryckarknappen.
;)
Man blir rätt uppfinningsrik när man har rörelsehinder av olika former.
Men nån uppfinning mot hur man får mig att sluta vara så lååååångsam både mentalt och i kroppen har jag inte kommit på ännu.

Är så trög så jag inte vill ha kontakt med folk.
Känner att jag har inget kvar att ge som är mitt sanna jag.

Är nyfödd sen jag fick diagnosen ADHD.

Det har dröjt länge innan jag landat i att jag är så som jag vet att jag är och nu vet jag dessutom vad det beror på.

Har tittat på mig själv med andras ögon och spärrat upp dem stort i förvåning, nu i snart 7 år och är då mkt självkritisk och tror om andra att de tänker än värre saker om mig, än jag själv gör.
:-(
Har just nu inget bra självförtroende.

Ska få hjälp att bryta detta genom att få gå i väg 2 ggr i veckan på ett pysselställe.
Man får göra vad man vill där.

Jag kan ju inte göra många knop, men de har drejskiva där och det är skönt för fingrarna att hålla i tjocka saker som t.ex en lerklump.
Det blir bra muskelträning det.

Pärlandet får doktorn på vårdcentralen, ursäkta mig, men nån regelbunden sån träning klarar jag inte av tyvärr.
Kan bara trä pärlor vart 3 vecka i genomsnitt.

Ska musklerna få rätt träning så måste det ju ske några ggr i veckan åtminstone.

Jag samlar i stället på pärlor och hänger på hängen på färdiga halsband och säljer dem sen på en viss auktionssajt.
;-)

Min samling (som har växt sig bauntastor sen jag måste köpt för ca 100.000 kronor minst senaste åren)ska sedan någon få ärva , efter mig. Någon som älskar att pyssla med att göra smycken.
Kanske nån framtida sondotter, eller sonson, eller sondotters dotter typ.
;)
Det är aproligt att samla på grejer.

Men nu är jag helt barskrapad och får ej handla mer för familjen här.

Kommer troligen att få en "godeman" för att min impulsivitet har inga gränser när jag blir manisk.
LSS handläggarna var här här om dagen.
Vi är SÅ himla LÄTTADE här.

Känns som om att någon dragit ut en sjult stor vass tagg ur magen på en.

SÅ orliga har vi varit när vi , som har adhd alla i familjen, inte gör som vi planerar och inte gör det vi själva tror på, för att hjärnan lever sitt eget liv och vill bara somna av trötthet hela tiden.

Vi kommer få följande:
Boendestöd åt både mig och sambon och i framtiden sonen om han vill.

Vi ska först se hur självständig han är. Han vill ju klara sig själv och är stolt över det han fixar så jag vill inte att nån mammar honom i onödan.

Vi klarade ju också helt oss själva med boende och jobb och allt sen tidig ålder.
Så det förstår jag att sonen också kan fixa.

Det är ju inte förrens nu vi blivit helt utmattade.

Och när man har adhd så är det vissa perioder i livet som man behöver stöd och just nu behöver vi det på grund av att jag är handikappad/sjuk t.ex.

Sambon har "fel" arbetstider och fruktansvärt ofta värk och migrän och förkylningar osv osv. Stressmage.
Måste se över om han kan få dagtid igen. Han jobbar ju jämt och övrig tid sover han.

Men får vi hjälp så ka vi ju hjälpa honom med städningen, för den har han noll koll på och vi har varit så utmattade att vi inte klarat längre att städa åt honom som förr och när han blev större städa MED honom. VISA HUR.

De trodde att vi skulle ha bäst hjälp utanför LSS (lagen om stöd och servide) Vi vuxna i familjen. Det är då socialtjänstlagen som gäller i stället.

Oj jag tappade bort mig.
Det här får vi hjälp med:
-Boendestöd.
-Personligt ombud
-Sysselsättning åt mig.
-Hjälp med att komma till läkare (förhoppningsvis skjuts dit och stöd att verkligen komma i väg)
Jag får skjuts till hobbystället både dit och hem.
-Godeman om det behövs.

Jag vill inte ha färdtjänst för jag har ju taxi-skräck sedan en väninna till mig, fick kasta sig ur en taxibil i farten, för att han vände sig om och slog henne med knytnäven rakt i ansiktet och skulle försöka våldta henne sa han:-((
Om jag inte missminner mig så råkade hon ut för samma sak 2 ggr men med olika chafförer.:-(

Boendestödet gör ej följande:
Fostrar ens barn eller städar åt en.
:-))
Skrattade gott när dom berättade det.
Det har vi ju inte alls trott heller, men det lät kul.
Den personen, personerna kommer städa MED oss båda 2 de veckor som M är ledig.
PERFEKT!!
På jobbet sa vi alltid så här när nåt problem löst sig.
"Perfekt landing". Säkert en kommentar ur nån film, eller från nån pilot he he;))

Jag fastnar för vissa ord och meningar och har dem liksom sprattlandes viljandes ut från tungan. Det låter säkert som att jag har orala tics och kanske det är såna för jag är mkt en OCD-människa och har kanske en släng av Tourettes syndrom , då det rycker så i mitt ansikte säger folk .

Är livrädd att nån ska hindra mig från att hålla på med min hobby nu, eftersom den slukar och konsumerar mig helt och hållen.

Kan inte göra något förutom den. Det är ett STORT problem vid adhd att man har svårt att växla mellan göromål. Byta fokus är helt omöjligt faktiskt ofta.

Har man svår svår svår adhd, så som jag har så är man även lite autistisk.
Många med den autistiska diagnosen Aspergers syndrom har specialinressen som tar all deras tid i anspråk.

Min hobby har nu avancerat till att bli ett specialintresse på bekostnad av en massa andra saker.
Har helt och hållet tappat kontakten med alla utom min mamma.

Är socialt osmidg som en kakelugn.

Kommmer mig inte ens för att
1 gratta min allra bästa vän på hennes födelsedag med att rita ett kort som jag brukar göra annars:-(

Inte skickat ett par skor till min yngsta allra bästa väninna, som hon säkert hade behövt ha på sig i sommar, men nu är ju sommaren slut redan.

Jag har ett självförakt som inte går av för hackor , eftersom jag själv vill att andra ska hålla kontakten med mig. Men inte klarar det själv när det kommer till kritan.

Men dom måste ju få lov att känna att det är faktiskt väldigt ensidigt att ringa mig varenda gång eller mejla eller vad det gäller.


Men det beror på den här hobbyn. Den är så pass svår att handskas med så när jag ändå är i farten med att posta saker så varför kommer inte min bästis skor med då da???

JO! Jag har helt blockerat hjärnan, för det är så fasansfullt smärtframkallande och dessutom är risken för att jag gör fel, enormt stor då jag måste titta i en lista och skriva av adresser där.

Jag sände ett paket förra veckan åt helt fel människa, men som tur var så var den som fick paketet felaktigt en riktigt hygglig prick som tog adressen och gick iväg och t.o.m betalade för paketet åt mig och postade det.
Snacka om tur och jag är jättetacksam!

Men åter till min usla bortförklaring.
Jag klarar inte ett brev till, som jag kan slippa få stryk för om jag inte levererar i tid s a s.

Kontentan blir då att för att få det man har rätt till=min uppmärksamhet så behöver man spöa upp mig så blodet flyter.
;))
Ja! Så är det förstår ni. Minsta motståndets lag, är den lag jag följer.

Vem kan älska sig själv när man är sån????

Nuuuu ska jag sova och drömma som i går, om att jag krossade skallen på min sambos nya tjej.

Hon snek upp och pussade honom på kinden och visste om att jag såg på och jag HATADE. GUD VAD JAG HATADE OCH GRÄT INOMBORDS. Huuuuur ont detta gjorde finns inte och sånt upplever människor varje dag på våran planet.

Varje dag gråter någon och har taggar stora som spjut i sina hjärtan, av att de blir lämnade och måste se på då en ny partner smyger sig upp och visar sin nyfunna *äganderätt.*

Sambon sa åt mig att vara tyst för han mådde illa när han åt och jag berättade drömmen för honom.
Jag klöv skallen på bruden i fantasin.
Krossade den som ett ägg mot stenväggen dom stod lutade mot.

Over and out!