fredag, december 09, 2011

Värk, värk, värk , varje jävla dag

Mår i dag? Status på måendet= 3 på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = Varm och kall omvartannat blir så jävla less:-((((


NUuuUU skriver jag av mig lite av frustrationen över att vara en person med värk.
Läser om hur man ska copa med smärtan och KASAM och man ska acceptera.
Skulle NI acceptera att behöva ligga i en grön skinnsoffa med filt och täcke 27 dagar i månaden?
Jag accepterar inte detta längre och har föressten aldrig gjort det förut heller. Men jag tycker det ligger närmare till hands att dra ur kontakten än att börja röra på mig , trots smärtan.
Försöker alltid och det misslyckas alltid och jag hamnar i soffhelvetet likförbannat:-(


Ingen värk och ingen sjukdom passar in på mig. Fibromyalgi har jag läst om så jag blivit blå i ansiktet och kan bara konstatera att några få symptom stämmer och framförallt då utbredd värk, men min värk flyttar inte på sig och jag blir faktiskt bättre med hjälp av mediciner, om inte annat för en liten stund varje dag, men som det är nu så kommer smärtlindring som en befrielse och låter mig sova jättegott  så det är ju allt annat än den motion, som jag behöver. Blir totalt sömnig och lugn för en stund och vops så sover jag, eller ligger vaken och bara njuter av att inte behöva känna något.


Om jag rör mig så blir jag sjuk. Så hur ska jag acceptera?  Det verkar som att andra, smärtexperter utan egen smärta, tycker att man duger bara om man som smärtdrabbad rör på sig, är glad och berättar om positiva saker och ja helt enkelt är som vanligt. D.V.S som när jag var frisk. JAG ÄR INTE FRISKT FÖRIHELVETE!!!!!!!!!! De blir inte nöjda förrens jag har accepterat att detta är kroniskt och nu ska jag börja acceptera och copa och leva i ett sammanhang.
Se så! Skärp dig nu. Men Ankie du måste................... I HELVETE JAG MÅSTE. JAG MÅSTE INGENTING.
Draga ur pluggen, kontakten eller älska att ligga i en spygrön soffjävel är det enda som återstår.
min älskades öga  i mörkt rum.
Over and out!

2 kommentarer:

Klockan december 19, 2011 2:03 fm , Anonymous Tette Merio sa...

Den där frustrationen känner jag igen alltför väl. Man försöker och försöker och blir bara värre på kuppen. Och sen "folks" gapande och goda råd om "positivt tänkande", hahaha, Som en käftsmäll. :-(

Kram på dig!!/Tette.

 
Klockan december 19, 2011 9:27 fm , Blogger Min kopp te! sa...

TACK Tette!!!!!
Du förstår!! Som en käftsmäll är vad det är. Ska sträcka fram hakan till nästa bezzerwizzer som säger, "jamen du måste acceptera detta och börja gymnastisera". HELL NO!! Säger jag och pekar på hakan och ser ut som en frågetecken. Moahahaha:o))
Massa kramelikramar till dig Tette med!!!!!!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida