onsdag, december 14, 2005

Låst dagbok eller ej?

Skriver lite till då jag för tillfället inte har så mkt värk och är förhållandevis pigg och inte så snurrig.

Fick en kommentar nyss om varför jag ska ha en låst dagbok och vad vitsen med det är.
Jag skrev 2 ganska långa svar och sen irriterar jag mig på att jag blev så omständig i mina svar så dom kanske bara förvirrat ännu mer?

Jag som inte kan sociala koder, känner ändå att jag fått signaler om att det inte är riktigt rumsrent att berätta om när man skriver i sin låsta. Inte berätta det öppet på nätet alltså.

Nu menar jag alltså att jag upprepade ggr fått negaiva lite ledsna kommentarer om just låst dagbok och jag fattar inte exakt vad som är så sårande i såna fall???

En vän tyckte att jag kunde mejla alla som läser och ge länken till den låsta i stället för att skriva om när jag t.ex byter dagboksställe.
Nån annan letade upp min blogg för att ivrigt få läsa , fastän vi var osams.

Jag känner att det är nåt jag behöver veta som ingen talar om mer än diffust i lite underförstådda antydningar.

Men min vana trogen så ändrar jag inte på nåt jag gör förrens jag VERKLGEN förstått exakt varför jag ska göra så.

Varför får man inte berätta att man går undan lite och berättar saker om sig själv för några få utvalda på nätet eller varför inte i vanliga livet?
Om jag står i en stor skolmatsal så kanske jag pratar med alla som vill och kan höra om en sak.
Sen kommer jag att tänka på en viktig grej jag vill säga till dem jag litar på inte ska retas med mig och då går jag bort till dem som sitter vid ett bord och berättar det lite lågmält för bara dem.

Det är så jag gör med min låsta dagbok=kommer att tänka på nåt viktigt ,men som ev, kan vara utlämnande och inte så lämpligt om det dessutom handlar om nån annan inblandad som jag behöver beskriva , men så klart då utan att direkt nämna namn.

Sen har jag även tagit foton på släkten som inte medgivit till att bli exponerade på hela internet.
Är det då så himla konstigt att jag visar foton, gråter av mig, frågar för mig konstiga frågor till några jag litar på i form av en låst dagbok på nätet???

Vad ska man annars ha lösenord till om man inte vill kunna ha interna nätverk???

Som jag ser det så lever man både i ett stort sammanhang och i flera små mindre sammanhang, nätverk.
Man berättar inte allt för alla , alltid.

Många tror dessutom att man eventuellt är skyddad från kritik i och med att man skriver hemligt, men så är det ju inte.
Även dom man litar på kan ju ha kritiska invändningar mot det jag skriver eller berättar om.
Skillnaden är väl att dem litar jag på att dom inte går över gränsen och hånar mig eller häcklar mig eller för det jag säger vidare.

Har fått hemska kommentarer på internet för en del åsikter.
En gång skrev en person att mitt huvud skulle klyvas t.ex och att jag borde låsas in i ett rum med madrasserade väggar.

Inte nåt jag vill höra då jag är ledsen och frågar om råd direkt och ju färre som läser vissa saker i en låst dagbok, desto mindre risk i alla fall för den typen av kommentarer.

Är det att inte tåla kritik???
Så håller jag inte med.

Jag tror att jag ska försöka ordna en mejlinglista med inloggning till min låsta dagbok och ta bort länken från hemsidan, men det försvårar ju för eventuellt nya bra nätvänner som kanske vill läsa.
Jag kan ju välja att ge ut lösenordet till vem jag vill, men då kan ju folk känna sig generade om de kanske inte alls har lust att läsa min låsta dagbok.??!!

-Hur resonerar ni kring allt detta?
-Varför har ni låst dagbok?
-Är det sårande att komma till en blogg som i förbifarten nämner att den låsta delen är uppdaterad?
Jag respekterar om det är så att man känner sig liksom lite utstött ur en gemenskap och om det är så så kan jag ändra mig.

7 kommentarer:

Klockan december 14, 2005 6:32 fm , Anonymous Anonym sa...

Min första tanke om det du skriver är, att dom som läser din blogg, är ju intresserade av vad du skriver, Hur du mår, vad du gör, hur du tänker osv....Men, om du sen bara visar det för ett utvalt gäng ...så ger det dom "andra" en känsla av ..."jag är oviktig , lite utstött känsla, och det i sej väcker säkert irritation.
Tror inte det är själva grejjen i sej ,utan bara handlingen i bloggvärlden. Har man valt att skriva...så bör man nog inte särbehandla sina läsare.
För att kunna förstå dej och dina tankar så vill man nog läsa allt.
Men, jag förstår hur du tänker !
Svårt det där...
Bittis

 
Klockan december 14, 2005 7:34 fm , Blogger Min kopp te! sa...

Jag har aldrig sett mitt bloggande som nåt som har massor med läsare.
Ser inte det som en tidningsföljetong eller artikelserie.
Där jag har en stor läsekrets och tror ärligt talat inte att jag kommer få nån sådan heller..

Å andra sidan.
Jag vill heller inte såra någon läsare.
Vill värna om den lilla skaran som ändå läser så klart.
;-)
Men om jag berättar att folk kan möta mig på ett kafe för jag ska berätta en sak.
Utöver det jag skrivit här i bloggen för jag behöver råd och tips.
-Blir då folk undrande över varför inte alla läsarna får komma till fiket och höra vad jag har att säga?
Äch! Dålig liknelse.
*tänker *Hur ska jag förklara?
-Är det inte givet att även de som bloggar öppet har några tankar, händelser som inte alla behöver höra?
Men som man vill skriva ner snabbt som enkelheten med en låst dagbok gör möjlig?
T.ex foton på släkten, känsliga saker som underlivsproblem eller sjukdom som drabbar åt höger och vänster?
Eller relationsproblem där de inblandade inte vill kännas igen på nätet.??

Jag har en länk till låsta från min hemsida och kunde jag få in denna bloggen på min hemsida vore det ju inget problem.
En del går ju först hit och kollar, menar jag.

Den får dock inte plats i en iframe och hindrar även sökmotorerna att hitta hit om jag kodar in den för mycket på hemsidan.
Men man kommer också via min hemsida hit till bloggen och då passar jag på att upplysa om att det finns en uppdatering i den låsta så man ska slippa kolla där varje gång eftersom jag skriver där så pass sällan.

Jag brukar också tala om att jag uppdaterat andra av mina delar på hemsidan som grafiksidan osv.

Har så svårt att tycka detta är fel.
Men som sagt jag har också svårt för att folk ska behöva känna sig åtsidosatta.
När det finns tillräckligt med jobbiga känslor i livet ändå.

-Kanske är det så att man måste känna till detta med hemsidor och kodning för att inte bli sårad?
Ja och det är ju inte möjligt att informera om på nåt enkelt sätt.
:-)
Om jag inte hade värk skulle jag koda en egen blogg och lägga på hemsidan, men det orkar jag inte så som läget är tyvärr.

Jag ser bloggen som ett stort hjälpmedel då man vill uttrycka sig , men inte kan skriva för hand.
Med penna och papper.
Jag har en skada som gör att jag inte kan hålla i en penna och kan inte skriva för byrålådan.

Jag tycker att detta är intressant därför att det finns fördomar om att man är offentligt lovlig och alla har rätt till en bara för att man publicerar sig på internet.

Det håller inte jag med om utan helt tvärsom tycker jag att det är en ära att få ta del av delar av andras liv och leverne och tankar och jag själv skulle aldrig komma på tanken att bli sårad av att nån som bloggar också har lite hemligheter som den bara delar med dem den litar på s a s.

Det här är en viktig fråga därför att det är så viktigt att också ta hänsyn till känslor tycker jag samtidigt.
-Men hur gör man?
-Var går balansen?
Jag tycker jag lär mig nåt av alla som nu talar om hur det kan kännas och då tror jag att oskrivna lagar kan skapas om umgänget på internet t.ex.
Jag följer gärna regler om de är bra för folk i allmänhet, även om jag själv inte tycker att dom är så himla funktionella egentligen.
;-)
Kul att du skrev här tycker jag.
Jag blir verkligen uppiggad av debatter.
Ha det bäst!
Ankie

 
Klockan december 14, 2005 2:34 em , Anonymous Anonym sa...

Hej Ankie!
Det är väl helt upp till personen bakom bloggen att välja hur man vill ha den - öppen - låst - båda delarna. Jag tycker inte du skall styras av andra utan handla helt efter hur du känner det själv.

*Kramis!*

 
Klockan december 14, 2005 3:40 em , Anonymous Anonym sa...

Tusen tusen tack för ditt långa svar som du gav mej! Nu förstår jag det hela mycket bättre. Jag har ofta och länge funderat på det där med låsta sidor på nätet, då jag inte förstått hela den grejen. Nu gör jag det. Tack.
Hoppas nu innerligt att du inte blev lessen eller tyckte att min fråga var negativ, för det var då verkligen inte min mening!
Sen har jag läst mycket här i din blogg, och läste nått om ADHD. Jag har en mycket god vän som har hemsida, och hon har skrivit mycket i det ämnet. Även i andra intressanta ämnen.
http://www.gothwitch.net/
hälsa på där och du lär finna mycket intressant.
Än en gång, tack för ditt svar!
Ha det nu så gott det går//Rita

 
Klockan december 15, 2005 3:22 fm , Anonymous Anonym sa...

Efter lång och svår ångest, har jag inatt loggat in på min hemsida,,, och där var du ju i gästboken! Visst är det jag som är vampyran! Slår mej på handen och skämmes,, men jag har inte vart där på lääänge, då en elak grannkärring jagade mej. Nu vet jag hon läser min blogg varje dag åxå, men ger sej inte tillkänna, tack o lov!(men jag skulle aldrig låsa nått, om jag vill vara på nätet, ändå)
Nu blev jag lite sugen på att "ta upp" min hemsida igen. Men jag vet inte vittsen med både hemsida och blogg? Blogg är ju lättare,och billigare, då hela html-språket redan är förprogrammerat, men hemsidan måste man kunna allt, å det kan inte jag!

 
Klockan december 15, 2005 11:39 fm , Anonymous Anonym sa...

Åh, hjärtat... vad ledsen jag blir över att höra att du får negativa kommentarer om att ha en låst blogg. Som jag ser det är det ingen annan som har med det att göra.

Jag har ju också en låst del och där skriver jag om sådant som är lite mer känsligt som jag inte vill att hela världen ska läsa om. Men precis som du skriver jag inte där särskilt ofta. Internet är ju öppet för alla i hela världen och en del saker vill jag inte dela med alla. Så enkelt är det.

Och nej. Jag blir inte sårad när jag ser att någon uppdaterat sin låsta. Däremot kan jag bli lite konfunderad av rubriker som en del väljer på sina låsta inlägg... tror att det handlar om mig. Nojjig eller? ;)
Men jag försöker mer och mer att låta bli att läsa på sidor som tar energi från mig och min familj.

Stora stora kramar!

 
Klockan december 17, 2005 4:00 em , Anonymous Anonym sa...

Till Rita: Om du inte förstår vitsen med att ha lösenordskyddad blog så kan jag berätta det för dig.
Man kanske har behov att ventilera av sig om saker man inte vill vara för öppen om. Inte bara för sig själv utan för de man vet känner en lite bättre och som kan tolka de skrivna raderna rätt.
Man kanske har svårt att prata om "problem" med andra; man kanske inte vill belasta andra.. men skriver man låst och ger ut lösenordet till de få man litar på och känner bättre så är det upp till var och ens om får läsa om de vill engagera sig eller komma med reflektioner.
Det handlar inte om att låsa någon ute bara sådär utan det handlar om att man inte kan vara öppen mot alla hur som helst som inte känner en eller vet hur man funkar. Inte ens du skulle skriva om ex. barn, jobbkollegor, mer känsliga saker öppet. Eller??
En del har behov att ventilera och en lösenrodsskyddad blog är utmärkt för detta.
Jag skriver bakom lösen också då jag har behov att dela med mig och få reflektioner av andra.. vill inte skriva om mina döttrar, deras skola, arbete etc öppet så därav låst.
Inga konstigheter egentligen.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida