Liv och psykodynamisk

Man kan ju tro att jag har ett liv, så ofta som jag uppdaterar denna bloggen..ha ha ha:o)

Vaknade nu. Amen kl 17 på eftermiddagen.
Här är detta inget onormalt längre.
Jag får självmordstankar då jag tänker på vilken extremt dålig förebild jag måste vara för sonen.:-(

Har en ide om att jag efter utredning, ska resa på mig och gå mot solnedgången som i den värsta westernfilmen.

Så kommer det nog inte bli.
Men jag tror ändå jag får en ny startpunkt i livet då jag vet mer om varför jag funkar som jag gör eller inte funkar.

Det är pinsamt att upptäcka att man inte kan ett skit om socialt beteende, fast man trott sig veta så jävla mycket, genom alla psykodynamiska böcker och filmer jag plöjt igenom.

Ett livslångt kvasiintresse för psykologi har ´jag haft.

Minns min kompis, som själv hade en lång resa genom missbruk och behandlingshem till att bli en svensson som jobbade stenhårt och skötte sig.
Hon och jag satt i telefon ca 10 timmar om dagen och pratade om dolda undermedvetna tankar som folk EGENTLIGEN hade och hur patologiska dom var innerst inne och allt skulle bero på övergrepp och misshandel.

Om vi hade tänkt längre än näsan räckte så skulle vi väl insett det orimliga i att precis alla vi mötte skulle ha haft såna livshistorier, barndomar`????????????!!!!!!!!!!

Undrar just vad hon skulle tänka om hon visste hur kapitalt jag slagit om i tänkandet om mänskligt beteende.?

Vi pratade lite för några år sen, men då visste inte jag så mycket själv om npf att jag minns inte att jag sa så mycket mer än att damp var ärftligt i de flesta fall.

Hon hade ju en MBD-diagnos själv sen barndomen och hon är nu 53 år och sannolikt har hon ju vuxen -adhd.
Vad jag minns så var hon inte helt emot tanken på att hon hade adhd.
Hon har dock små psykoser emellanåt, men vad jag vet så kan man få det av att ha haft det väldigt jobbig då man har damp, men jag är inte helt säker.

I alla fall så är hon ändå bland dom mest fachinerande tänkande människor jag mött.
Hon hade skarp blick för beteenden, även om hon inte prickade rätt riktigt.;-)

I natt drömde jag som vanligt att jag var utomlands.
Måste fråga psykologen varför i helsike jag drömmer (varenda natt i princip,) om att jag jagar flygplan och inte hinner tömmar garderober på hotellrummen och har alldeles för mycket packning.

I natt var vi på ett sånt underbart ställe där man ville fotografera och jag hade digitalkameran med med snabbuppladdade batterier.
Då kom problemet med elen i det landet.
Man fick inte plugga in svenska kontakter i deras uttag.
Jag var SÅ frustrerad i drömmen.
Gick helt upp i limningen och rusade runt och frågade de som arbetade på hotellet om det inte fanns nån slags adapter.
Alla sa nej.
Men jag gav mig inte. Jag sprang runt och skulle ha nån av dem som jobbade där att svara JA.
Tänkte i mitt stilla sinne att det kanske inte var rätt att lyssna på en som säger ja om 10 personer innan sagt nej.
Den som sa ja kunde ju ha fel.
Nån i personalen sa att jag kunde släcka ner hela el-nätet i det landet om jag envisades med att stoppa in kontakten.

Men jag lyssnade inte utan sprang vidare med kamera och batterier i högsta hugg.
;o))

~slut dröm~
Jag har i säkert 1 månads tid velat ladda mina nya batterier till digitalkameran jag har, men jag har inte orkat.
Säkert därför jag drömmer så här.
Och angående el, så fick vi pengar tillbaka på elräkningen i går.
Hurra!!!!!!!!!!
Nu har vi råd med några julklappar, tror jag i alla fall.
:-))

Ska koka kaffe.
Har ej värk.
Skööönt!
Over and out!