Bostöd, mosters död.

Mår i dag? Status på måendet=2   på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = någon minusgrad, tror jag.


När jag vaknade i dag mådde jag 100% bra. Sedan kom bostödet och jag tog hand om att para i hop strumpor och hon och Micke gick igenom tvättstugan. Detta tog 3.5 timmar och nu skiner hela tvättstugan och det är underbart skönt att kunna gå in där utan att snubbla och slå sig fördärvad på alla tvättsäckarna. 
I adhd-familjer är det vanligt att ha ca 5 ggr mer tvätt än vanliga familjer utan någon medlem med adhd. Konstigt nog så trots att jag inte byter kläder då jag ligger så mkt i soffan och har såna stora problem med adl-funktionerna, så är tvätthögarna massiva. Det är då två vuxna karlars tvätt , men när dom vek tvätten såg jag massvis med tygbitar som inte var kläder, utan små dukar, gamla gardiner o.s.v. Vet faktikst inte hur de hamnar där när vi har så svårt att städa och pynta inför jul. Minns inte att vi lagt fram dukar på minst 5 julaftnar bakåt i tiden, ändå fanns sådana där?


Allt stöket är kraftiga energitjuvar. Vi tänker konstant på allt som  behövs göras och är samtidigt är vi helt handlingsförlamade. Vi skulle verkligen njuta av att få riktig hemhjälp.
Jag tror att de flesta med adhd har föräldrar som kommer hem till dem och städar upp och plockar i ordning och de föräldrarna får aldrig bli fria, eftersom de får ju hålla på tills vi med adhd är över 50 år gamla. Dock har både jag och sambon klarat oss galant själva. Mycket p.g.a att vi jobbade ju jämt ända sendan 14-15 årsåldern. Var ej hemma och kunde inte stöka ner då.:-)
Nu kan inte min mamma komma hit av diverse anledningar och Mickes mamma är ju död och vi har helt enkelt inga extra-händer.
När jag var frisk så ägnade jag mig helhjärtat åt städning (sociala kontakterna blev en aning lidande, efter att vi fick barn) och det var alltid tipp-topp härhemma och när jag fick för svårt då jag började att bli sjuk så kunde jag åtminstone fösa runt Micke genom att själv påbörja olika städprojekt som han sedan fick slutföra. Dock kan jag inte påverka honom genom att bara prata.  Kan heller inte längre påbörja. Han hör nämligen inte ett ord av vad jag säger. Det ska ske genom att visa rent bildligt och praktiskt vad som ska göras och då får man igång honom och han är verkligen noga när han gör färdigt olika städjobb. Det är bara igångsättningen som är trög och så får man se till att inget händer som kan avleda uppmärksamhetsförmågan. Sånt hjälper bostödet till med. Hon återkallar oss till verkligheten gång på gång.:-)


Bostödet hjälper oss något enormt mycket, eftersom att hon kan verkligen sätta i gång oss på rätt sätt. Att jag sen inte kan prestera något många av dagarna på grund av yrsel, värk mm är ju en helt annan sak.
Kan ju vara med åtminstone fysiskt kanske var ca tionde gång. Och när jag bara orkar med att ligga i soffan så brukar bostödet få mig att ringa alla veckans telefonsamtal till myndigheter ,läkare o.s.v och vi brukar även planera tillsammans och det fixar jag ju i soffan och  hon sitter i fotöljen och skriver anteckningar åt mig som jag kan ha med till läkaren, eller t.ex i vilken ordning jag behöver kontakta folk, datum, tider m.m.


I dag har min mamma varit med min mosters godeman i min mosters lägenhet. Han har varit totalt överfantastiskt bra hjälp för min moster som dog nästan 87 år gammal strax efter jul.

Hon dog snabbt så hon behövde inte lida. Hon hann med att säga: "OJ! Så här sjuk har jag aldrig känt mig i hela mitt liv", så tog hon 3 andetag och dog. 
Hon var inte sjuk innan så hon skulle åkt och hälsat på mamma på 13-dagen. Jo hon hade hjärtbesvär. Samma som min mamma också har, men dom märker aldrig av detta mer än att de svimmat ett par ggr. De hamnade lustigt nog båda på sjukhus samtidigt, utan att veta om varann, förrens mamma tittade in i en sal och tyckte att hon kände igen den som låg där och mycket riktigt så låg ju hennes syster där.:-) Så ballt detta var tyckte vi då dom fick ju sällskap de dagarna som de låg på sjukhus. Mamma fick röntga ådrorna men hade bara en liten tilltäppning. Min moster hade lite mer så hon fick en pacemaker inopererad. Detta hände långt innan min moster dog. Kanske 6 månader sen eller nåt?!


Är nu så klart jätterädd att min mamma ska dö av samma anledning. Det skiljer bara 1½ år mellan dem och de har på sätt och vis följts åt genom livet, men min mamma har levt hälsosammare. Hon går alltid och har alltid gått promenader och hon har bara rökt en kort tid i sitt liv och hon äter verkligen superbra mat som hon dessutom lagar själv, varje dag, frukost, lunch, middag.
Kan bara hoppas att hon får ett något längre liv än sina systrar som båda dog vid 87 års ålder.
Mamma är nu 85 år. Vet inte vad jag ska göra den dagen jag inte har henne att prata med. Det kommer bli svårt och jag kommer sörja henne, men hon har fått ett långt friskt liv och det är jag väldigt glad för hennes skull och hoppas att det fortsätter så ända in i det sista.