Svidande värk i hela kroppen

Mår i dag? Status på måendet= 4 på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = varmt sen hur länge som helst tillbaka i tiden:-(


Så här är det. Jag får värre och värre värk av att väderleken är stadit varm eller på uppgående mot än varmare väder:-(
Nu börjar fenomenet svida som sår på insidan av alla kroppens delar. Så brukar det bli när det pågår under en lång tid , utan avbrott. Vid sjunkande temperatur så kan jag t.o.m bli smärtfri.  Vad 17 säger vetenskapen om detta? Väderkärringar brukar vi kallas, men jag hör inte till dem som reagerar med ledvärk vid kallt och fuktigt väder, utan tvärsom vid varmt väder får jag ont överallt förutom i lederna. Vissa undantag finns. Jag har känt i fingerlederna och knäläderna till och från men det tycks inte ha med vädrets omslag att göra dock.


Orkar knappt leva när det är så här. Har  slutat, göra mig ren och  borsta tänderna och går bara upp från soffan  i ca 1 timma om dagen sammanlagt. STOOR STÖRRE SKILLNAD blir det för var dag som går. Vart ska det hela sluta???? Orkade inte ens klä mig när sambon fyllde 50 år och hela släkten var här hemma. Blev ändå berömd för min klädsel, men det var ett automatomdöme. Hade en halvskitig tröja på mig och mjukisbyxor som jag låg och vilade i sängen med också under festens gång. Kunde inte fixa i ordning mig till läkarbesök och provtagning ens:-/   Är livrädd att det ska hända någon av mina "hjälpare" något då jag skulle aldrig kunna förmå mig att förklara för t.ex hemtjänstbeviljande instanser att jag faktiskt inte klarar mig alls längre.
Finns långvård kvar i detta samhället eller är det helt borttaget och man ska vårdas hemma eller?


Har på känn att jag kommer bli en sådan som inte upptäks förrens jag ligger död, om jag skulle bli ensam. Kan inte be om hjälp. Piper fram orden de få ggr jag försökt att tvinga mig och min läkare förstår inte än i dag att jag inte kan göra nånting. Jag förklarar dåligt. Kastar nästan viskande fram ord om att jag inte orkar längre och att sambon får jobba ihjäl sig för att ta hand om mig, hem, jobb och allt. Fått bostöd några timmar på Måndagar. Hon är fantastisk men hon är bara en person med 2 händer och tiden hinns aldrig mer till mer än planering och städning av sånt som börjar lukta. Vi planerar och kämpar och går som i kvicksand framåt med myrsteg i tillvaron. Hela hemmet är upp och nervänt och städning existerar inte längre här hemma. Jo Diskbänken och tvätten sköts, men sen är det stopp.   Vi kommer att flytta så småningom och försöker nu börja slänga och sälja saker. Men orken finns ju inte till det kroppsarbetet heller för min kära familj. Vi är så trötta. Så utmattade och ofrivilligt viljelösa och dimmiga i huvudet och vill bara vila och sova oss genom livet.  Så kan man inte ha det. Bort med alla prylar och så flytt till två små lägenheter alternativt små stugor ut på landet någonstans. Men bara vanliga möbler och inga prydnadssaker, glittrande saker som jag samlat på och pärlor och gud vet allt jag har köpt i min ångestvardag.

Over and out på riktigt snart!