måndag, augusti 23, 2010

Vågar inte tro på bättre mående

Mår i dag? Försiktigt bättre.
Får bra smärtlindring. Har sovit i flera veckor och nu i dag, trots månatligt elände, så känner jag mig så sakta piggare igen.
Men vis av erfarenhet så håller jag tillbaka. Det är som om jag inte vågar ta klivet riktigt ut och säga tjoho.Nu ska jag göra nåt kul. Gå en promenad eller trötta ut mig genom att träna fingrarna med pärlor eller koka en kopp te. Det är som att jag förväntar mig att stoppas av nåt. T.ex Värk. Överumplande onaturlig trötthet. Svullen mage och domningar från topp till tå. Bly och betong-känningar  i blodådrorna.
Sitter därför prick stilla och känner efter. Är jag mätt? Kommer energin räcka till att göra något? Ofta tar energin slut och jag blir vrålhungrig och svimfärdig och darrig och kallsvettig och nåt sånt vill jag inte bli avbruten med om jag har jobbat upp tillräckligt med koncentrationsförmåga.
Med boendestödets hjälp kom jag in i duschen äntligen. Hon kom på en skitsmart lösning, som jag inte tänker berätta om här i bloggen då vissa delar av mina kroniska sjukdomar orkar  jag bara inte lämna ut om mig själv. I alla fall ledde problemlösandet till att jag nu doftar som en frisk nyponros.:-)
Är någon i behov av hjärtan att gjuta med  i betong eller gips? Jag har resurserna;-)
Over and out!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida