söndag, maj 02, 2010

Tron på att vara vid liv

Mår i dag?
Väldigt seg trots i princip utebliven värk. Det verkar som att när jag haft ont i en  vecka i sträck så blir kroppen "sårig" på insidan och det behövs någon dag eller 2 till återhämtning= slöseri med tid om ni frågar mig. På de få dagarna kan värken börja om så det kanske inte ens blir 1 bra dag i slutändan.

Har funderingar på hur jag är funtad.
På minst 7 år har jag inte orkat skapa något eller knappt kunnat röra på mig. Ändå handlar jag saker som en jävla idiot. T.ex en låda med massvis med små borrar och slipar.
Tanken var att snygga till pärlor och göra hålen större och kanske göra en av våra roslagsstenar, unika, lite finare i kanterna och sen använda till smyckestillverkning.

1- Jag har kanske gjort 10 smycken sammanlagt på flera år.
2-När orkade jag ens ta upp nåt från golvet senast?

Skyller mitt pärlsamlande på att jag ska bilda hobbyklubb och det helst i våran områdesstuga.
Där kan alla köpa pärlor och tillbehör till självkostnadspris. (in my dreams)

1- Har inte gått ner dit på bergis 4 års tid. Inte ens på midsommarafton är jag kurant nog att gå den lilla biten på kanske max 400 meter.
2- Inte har jag heller orkat ha släkten här, mer än 2 - 3 ggr för att göra smycken och då satt jag med svinvärk i händerna och bara tittade på och försökte lära ut lite trix utan att kunna visa. Bara med ord och det gick heller inte så bra förstås.
Pärlpedagogik? Existerar nåt sånt? ;-))

I dag skiner solen och jag sitter kvar inomhus nattlinnet.
Får skarp mördande svår ångest, sorg över att inte kunna gå ut, ens med hjälp av karaktär.
Många andra fixar ju att göra det dom inte kan med hjälp av diciplin, karaktär och jävla anamma.

Jag inbillar mig att vara vid liv och köper saker som om jag vore livslevandes och kunde använda dom alla , när sanningen är att på den "andra sidan" tar man inte ens med sig de nyinköpta kläderna.
Jag vet inte hur nära jag är att bli puttad över dit, men det kommer bli väldigt slitsamt att plocka upp och städa efter min framfart.

Har hört att när människor köper grejer så är det sällan för att dom behöver dem, utan man köper helt enkelt drömmar och DET stämmer väl in på mig. Och det värsta av allt. Jag har tid att spendera på  internet där man bara klickar några ggr så vips har man fyllt en varukorg. SUCK!
Kanske kan jag be familjen packa i stora säckar och skänka bort till välgörenhet? Skulle kännas väldigt bra att göra så faktiskt. Vi får se.
Over and out!

1 kommentarer:

Klockan maj 15, 2010 8:17 fm , Blogger Mia sa...

ska du göra dej av med dina pärlor, så tar jag gärna emot dem. Jag gör ju smycken nu. :)

Mia aka Melpomene

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida