söndag, november 15, 2009

Vurmar för vetenskap

Mår i dag? Bra. Lite fumlig i händerna, då dom svullnat men i övrig mår jag hyfsat faktiskt.
Har hittat ännu en blogg som förtjänar att länkas till (mest för att jag själv ska hitta dit enkelt utan att tynga ner datorn med favoriter)
http://terraincognita.blogsome.com/2009/10/08/guilt-by-association-2/

Ska man eller ska man inte debattera med de som är okunniga och en del av dem är fanatiska?
Ja det tror jag är det bästa.
Problemet kan dock vara tidsbrist.

Den som är kunnig kanske jobbar jättemycket inom sitt ämnesområde och inte har tid att svara på inlägg och många som är pseudovetenskapligt "skolade", tror ju att tysta debattmotståndare är de som förlorat debatten och alltså har fel.

Jag försöker febrilt bli av med mitt förakt för människor som inte går att diskutera med på fakta-basic.
Anser att jag är fånig då jag blir så arg på dem.
Faktum är ju att jag själv är okunnig och nog slängt ur mig ett och annat fördomsfullt påstående.

Vill uppmuntra alla att svara de kunniga och själva lyssna och iakktaga sig själva för att inte omedveten okunnighet får oanade effekter.
T.ex angående om vi ska vaccinera oss eller inte, så kan det vara klädsamt med lite mer av ödmjukhet, eftersom ingen är väl okunnig om vad som händer om man blir sjuk i svininfluensan och t.ex lungorna sviktar?

Att då uttala sig stenhårt om att man inte ska vaccinera sig och inte tror på vaccinet är ju faktiskt ett uttalande som kan få katastrofala följder för dem som brukar lyssna på vad man säger och som ofta väljer att lita på ens ord, eftersom att man anses vara en mycket klok person i övrigt.
Det är ofta så att jag litar på folk. T.ex om dom är läkare har jag en tendens att sluka allt dom säger på ett okritiskt vis.

Har t.ex alltid trott och sagt att hajar inte får cancer. Har varit imponerad av det faktumet, som förmodligen inte alls är ett påstående som håller om man granskar fakta.
Nu kanske ingen drabbas av att jag påstår sånt rakt ut i etern, men vissa andra åsikter och uttalanden, påståenden kan skada.
Jag anser att man ska vara rädd om varandra och försiktig med att ge råd.
Har gått hårt ut själv och givit råd om att vaccinera sig mot influensan dock.
Är sån när det gäller livsfarliga situationer.

Har också berättat vad som kan hända, som hände mig om man äter s.k statiner mot högt kolestrol.
Det kan nu leda till att en del vantolkar det jag sagt och slänger medicinen lång väg fastän att dom tål den och inte alls fått de biverkningarna som jag själv fick av att äta Simvastesin.
Jag har nog tagit mitt ansvar lite dåligt här kanske?
Det vet jag inte förstås, men det känns som om jag kanske skulle formulerat mig annorlunda i mina foruminlägg och varit noga med att poängtera att jag inga bevis har förutom det som står i boken Fass och att jag drabbades av en av de biverkningarna.

Angående adhd-npf-debatten vi har här så är alla välkomna med att skriva inlägg.
Det är en rad påståenden som behöver bemötas hårt. Med tanke på det jag skrev om att ha på fötterna innan man alls påstår något, som kan drabba andra människor.


Påstå inte att du är en häxa om du inte är en på riktigt.;-)
Over and out.

1 kommentarer:

Klockan november 15, 2009 4:05 em , Anonymous Anonym sa...

Ankie gör en intrassant jämförelse mellan neuropsykiatriska bokstavsdiagnoser och svininfluensan. Det får mig att tänka på ett samtal mellan två ungdomar på tunnelbanan.

De steg på vid slussen och satte sig på sina platser.De har knappt fått ned sina rumpor innan den ena killen säger rakt upp och ner, utan krusiduller:
– Jag har adhd.
– Jaha, svarar hans kamrat, en aning överraskad.
– Ja, inte så mycket, jag har en lättare variant.
– Finns det olika? Nu är kompisen uppriktigt förvånad.
– Ja för helvete, det finns hur många som helst.

Jag har aldrig kunnat släppa den här historien och samtalet – en sjukdom med en oändlig massa tillstånd – så märkligt! Som om alla sjukdomar som ger feber skulle vara malaria eller att huvudvärk alltid är orsakad av hjärntumör.

Medan svininfluensan väntas kulminera till jul och sakta klinga av nästa år fortsätter det dock att stinka social problematik runt bokstavsdiagnoserna. Barnen identifieras genom sin diagnos. Det tjatas ständigt: Du ska komma ihåg att du har adhd. Det är som ett mantra. De är ju bara barn, unga människor som egentligen inte har något annat val än att bli en omgivnings förväntan. Plötsligt har den omgivningen abdikerat och tillskrivit vissa barn defekter som gör dem hopplöst oföränderliga. Vanlig uppfostran sägs inte bita och vuxenvärlden tvår sina händer. Man ger de här barnen läkemedel som gör att de skenbart håller sig till spelreglerna och samtidigt hindrar man all verklig förändring.

Det är som astrologi. Ingen förnekar att det finns människor som har karaktärsdragen för de olika stjärntecknen. Men att det skulle vara stjärnornas position vid födelsen som är upphovet till dem är det inte många som tror. Det är likadant med det här tillståndet. Man glömmer bort att barns beteende främst beror på vilka erfarenheter de gjort.

Nej bokstavsdiagnboserna stinker gamla avdammade prosastycken ivrigt påhejade av en och annan överentusiastisk ADHD-coach som har fått någonting halvgalet i blicken och börjat se läskig ut på det där sättet som sektmedlemmar på film gör när när de är på stormöten.

Mvh Återställ

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida