Kan bli trött för alltid på att vara på nätet?

Kanske the end of story?

I dag mår jag= Ganska gott, men är lite nedstämd. Har i alla fall fixat att duscha i dag med. Inte så vanligt att detta sker 2 - 3 dar på raken.

Orkar inte skriva då det gör ont nästan jämt när jag gör så.

När jag var högmotiverad förut och hade kontakt med nätvänner så vann lusten över värken, men nu finns ingenting som motiverar mig längre till att skriva.

Det finns redan så många av typen :"JAG HAR VÄRK OCH JAG HAR ADHD" bloggar så vad för nytta gör en till sådan likadan?`

De flesta jag känner på nätet sen dom här 10 åren verkar känna samma leda som mig= de skriver nästan aldrig eller så kommer små poster duttandes och sen försvinner dom och sen kommer de tillbaka och låter bara trötta, som om att det känns som ett jobbigt "måste", "bör", "ska".

Jag blir dessutom illamående liknande åksjuka när jag ska läsa på bloggar som jag inte vet om de tänker fortsätta. Vet inte men så har det varit nu i ganska många år t.o.m.

Blir urlätt åksjuk i bilar också så kanske det har nåt med mitt öra att göra? Har ett dåligt öra som är radikalopererat.

Mår även illa när jag skriver själv så nånstans i bakhuvudet finns illamåendet med överallt på nätet där jag surfar.

Kanske kanske jag helt kommer lägga av med datorn. Vi har pratat om det i familjen och det kan vara en god ide, så att jag inte lockas att köpa så mycket som jag gör. & denna grymma hyperfokus kanske kan mildras en aning.

Samtidigt är det den enda drivkraften jag har kvar, när det gäller att träna socialt och att hålla hjärnan i trim, men det är också så att jag är skittrött på att hålla reda på auktioner hela tiden och aldrig kunna vara lugn för att jag inte ska få "måsten", "bör" och "göranden" påtvingat mig, av mig själv.

Speciellt de alla dagar jag ligger ner för räkning i värk och sjukdomskänsla.

Känner mig övergiven igen. Men det är jag som överger, för första gången i hela mitt liv.

Tur att jag inte är deprimerad. Men jag överger själv t.ex mina 2 äldsta bästa vänner genom att inte ringa eller mejla eller höra av mig själv heller, så vad förväntar jag mig mer utav andra för??? Det gör jag ju inte, förväntar mig sånt, men jag borde vara för god för att känna mig lämnad ensam då, tyckar jag.

Dessutom har en vän försökt otal ggr att få kontakt med mig och firat min födelsedag och hälsat till mig via andra i familjen och jag har inte fixat att ringa, då jag blir så yr av långa telesamtal och hon och jag pratar inte nådigt länge. Det vet jag ju sen gammalt.

Känns som att jag vet hur relationer ser ut och inte behöver veta mer om sånt och att det inte var nåt kul när allt kom i kring. Jag hade kanske en betydelse en gång i världen, men nu är de inte alls beroende av mig eller kan få ut något utav mig och då dör allt ut. Önskar mig en sån där vänskap som är evig, men den finns nog bara i sagornas värld.

Jag tror dock att jag själv ganska lätt kan återfå och dessutom behålla, gnistan och känslan av djup vänskap, men den måste vattnas en aning i så fall och jag kräver verkligen INTE att andra ska stå med vattenkannan redo när jag inte jag själv "vattnar" en enda droppe tillbaka.

Eller så är jag en gammal gammal "mossig risbuske" som får finna mig i att tiden har "runnit ut "snart.

"Det växer aldrig mossa på en rullande sten."

Ähum! Rullar faktiskt liiite oftare senaste veckan.. :0)) Så en del mossa har nog skalats av mig.

Vill leva och njuta av familjen och naturen och förmodar att det kan bli en god ersättning i 10 år framåt i stället för en dataskärms alla mysterier.

Mysteriet med vänskap och social kontakt är löst och nu börjar nästa mysteriúm.

Har jag berättat att jag ska få en JÄTTESTOR 12 KILO TUNG SPÅKULA av mig själv i 50-årspresent?

Ska inreda ett rum efter mystikens alla attribut/normer.

Ska bli en mystiker i mitt nästa liv, så det är bara å börja att träna.

Hoppas att det går att lära sig att spå i kulan, utan att behöva koppla upp sig mot internet.

Det finns något som heter biblo?...eh beblioa?....bibliotek!!!!..Yea! Så var det ju.,

:o)

Bild?