måndag, april 20, 2009

Vad är det med kotorna?????


I dag mår jag= FY fäääääen!:-(((

Bara jättevärk och inga tabletter tar.:-((

Satte mig på stolen nyss ,ungefär så som jag brukar, dvs jag slängde mig ner lite vårdslöst men så har jag alltid gjort då min motorik fungerar på det sättat (adhd+dcd remeber?:)


Då¨HÖGG det i ryggen. Verkligen riktigt jävla ont så jag skrek så där i takt med huggen. Det är som en jordbävning, med efterskalv i kotpelaren min.


Ingen lyssnade på mitt skrik och ingen kom till mig och frågade vad som hände. Gissa varför? Jo då . Jag har lixom skrikit nästan lika högt och tripplat i kapp med konvulsionerna, kramperna som efterföljer så det var ingen som brydde sig. DÄRFÖR att DET hade jag sagt åt dem att dom inte behövde.


Men hallååååå bängbula ankiepannkaka.!!!!!

Förklarade för M som skulle iväg och jobba och bowla att det där var ingen liten smäll i ryggen, utan mina nackkotor hoppar i läge med ett ljudligt PANG!!!! KNAK!!! För var gång jag svänger på exoricist-nacken.


Nu ska jag ta den starkaste tabletten för detta dygnet och sen kan jag inte ta några fler utan att överdosera.


Hjälper inte den så ringer jag och ber om regelrätt heroin. flåt Morfin menar jag förstås, men undras om det verkligen skulle räcka? Kanske en kabbe med heroin skulle sitta bättre som plåster?


Har aldrig provat. Och kommer givetvis aldrig att göra det heller, men tanken finns där ändå.


Just i detta ögonblick så krampar ryggen men hugger inte. Skööönt!!

Ska svepa en treo också.


Gud vad kul blogg detta är ROLL MY EYEBALLS 360 DEGREEES

%-O**NOT!!!!** **iiiIIIINTE!!!******


Men jag har ingen att göra mig till för ute i världen och familjen är van.


I dag fick en av oss 40.000 kronor..Jippie.:-)

Och jag vann 100 kr. Jippiej.


De ringde från ett lotteri och sa att jag vunnit på ett nummer men att jag måste ringa kundtjänst och fråga hur många kronor.


Jag ringde och så var det 100 kr.

Bra! Det köpte jag givetvis ännu flera pärlor för dom pengarna.;-)


Boendestödet var här. Hon är underbar som alltid. Jag var dock inget roligt sällskap som bara pratade om hur jävla ont det gör överallt.


Hata hata hata att ha ont och inte kunna uppföra mig därför.


Vi fick en del gjort men inte det som vi planerat att göra då jag var så himla osammanhängande och lealös och förvärkt.

Svårt att hålla "planen" rak i dom lägena tycker jag.


Vetefåglarna vad för bild jag ska visa er i dag?...Tar nån i högen...

Over and out!

1 kommentarer:

Klockan april 21, 2009 8:34 em , Anonymous Cissi sa...

Vill tipsa dig om ett bra nätverk för oss som är sjuka
http://resurs.ning.com/

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida