söndag, maj 31, 2009

Blockerad och nedstämd



I dag mår jag= Trots allra bästa förutsättningar med minimal värk eller annat obehag i kroppen så är jag grinfärdig och kan inte komma i gång med någonting och blir bara mer och mer olycklig då jag märker att dagen går och det vackra vädret kilar förbi för att kanske aldrig mer återvända.
Åtminstone inte samtidigt som jag mår bra igen psykiskt.

Hatar att må så här psykiskt dåligt.
Har kroniskt dåligt samvete över alla de människor jag kanske sviker genom att inte hålla kontakt med dem eller besöka dem.

Mamma fick yrsel i går och vi blev riktigt rädda.
I normala fall hade jag åkt dit och stannat där tills hon var utom fara.

Visserligen så är det väldigt små symptom och hon är väl undersökt av en mycket duktig läkare och han hittade inga andra fel än en vaxpropp i ena örat, men den var långt i från balansorganen.

Mamma har haft små yrsliga attacker och klagat på dem hela förra veckan, men dom är dels jättesmå och varar bara i nån sekund.

Det kan vara kristaller i örat som ändrat läge eller också är det så att när man blir gammal så orkar inte öra, hjärna och allt samarbeta så perfekt att man alltid förblir yrselfri s a s.

xxxxx
blev avbruten i skrivandet här då batterierna ramlade ur tangentbordet och sen kom jag åt nån knapp som helt stängde av datorn, men vet ni vad??? JO det jag skrev blev sparat som utkast.
:-))
Vad glatt överraskad jag är.
Inte ofta några program tillåter en att spara på det viset inte.:-)xxxxx


I alla fall så är det som att detta skakade om mig så att några hjärnsignalsubstanser lade sig till rätta.
Känner inte lika stark ångest. Men visst. Den finns kvar där och maler, men ändå.

Som så många andra så är det väl kanske detta med att vädret är vackert och när man inte går ut i det fina vädret så känner man sig otacksam på något underligt sätt.

Men SÅ dålig människa är man väl inte, bara för det???

Har svårt i mörka stunder att tycka att jag duger trots alla mina brister, men har ju inte ett dugg svårt med att tycka att andra duger trots deras brister och jag anser då inte dem vara brister ensengång, då dom inte orkar eller inte gör nåt som de tycker att dom borde, eller som andra anser är "politiskt korrekt".

-Har ni läst (inom Transaktionsanalys) att det finns flera olika s.k
"ok-känslor"?

Mördare sägs då känna att dom är inte okej, & att inga andra är heller okej.

Sen fanns varianten där man tycker att alla andra utom en själv är okej.
Och eller att alla andra är inte okej, men att man själv är det.

Kan inte ens föreställa mig hur det kan kännas eller hur man tänker i det 1:a fallet och i det 3:e fallet.

Kan ni?

2 kommentarer:

Klockan juni 01, 2009 6:49 fm , Anonymous Mia sa...

Jag går inte heller ut fast det är fint väder. Sol och varmt är lika med innesittardagar för mig och sonen eftersom vi båda får migrän och illamående. Så du är inte ensam...

Kram!

 
Klockan juni 03, 2009 1:18 em , Anonymous SaraBr sa...

Visst fint väder är underbart, men det kan bli lite för mycket av det goda. ha inte dåligt samvete för det!

Vad fick dig att må så pyton psykiskt? Någon aning? I vilket fall så hoppas jag att du mår så mycket bättre idag.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida