tisdag, augusti 26, 2008

Shopoholic

I dag mår jag= Inte bra mentalt och har nåt skit i örat sen jag petat där, både för och efter. Man får ju inte ha nåt annat än armbågen i öronen om man ska pilla, men jag och lyda goda råd, går inte alltid i hop.

Har förköpt mig så pass att jag är rädd nu.
Verkar inte gå att sluta upp att handla och då sitter mitt dataanvändande löst till.
Jag har sagt att om jag inte klarar att låta bli att handla så ska jag väck från datorn på livstid.

Det lutar åt det hållet nu tyvärr.:-(
Sambon är helt uppgiven vad det gäller mig och för mig känns det som jag mördar både honom och sonen genom denna enorma drift att gå på jakt efter prylar som man ändå inte kan ta med sig "dit man går".
Det kan man heller inte med sin dator. Ta med sig den då man kolar av.
Man föds naken och dör naken.
Ja man kan ju begravas med kläder på förstås, men sen kommer det maskar och klär av en så ja man dör naken till slut i alla fall.


Även huset vi bor i är ju egentligen bara en sak.
Naturen också.
Jag är materialist.
Men tycker inte om att jag värderar sånt högre än t.ex vänskap, men sanningsenligt ska jag säga att när jag har vänskap så shoppar jag inte så min misstanke är att jag försöker ersätta själsliga upplevelser som jag delvis har lurats på och delvis själv bidragit till att de uteblir.

Glöm inte bort att jag har autism nära inpå mig och då är jag ensammen här hemma trots att de finns vad det gäller att dela upplevelser.
De delar INTE sånt med andra.
Jag är ju lite autistisk själv, men ändå älskar jag att dela t.ex upplevelsen av ,åsynen av en fullmåne, glittrande hav, oväder, spännande stunder då man inte vet vad som ska hända och mycket mycket mer.

Faktum är att jag är egentligen mer beroende av sånt än av saker.
Men visst ja...månen är väl också ett ting? En rund sak?
;-)
Vad fan lever man för egentligen?
Diskuterade detta med sambon, som anser att människan är felskapt och troligen bara en mutation som tillsist dör ut , på grund av att den inte fyller nån funktion i , evolutionsutveckligen, utan bara förstör i stället för att bygga vidare.

JAG , däremot, tror att vi bara är i början på en sanslös utveckling där vi så småningom ordnar så man kan bosätta sig på fler planeter.

Tror det är därför vi fått ett ljudligt språk och en logiskt tänkande hjärna, samt stark nyfikenhet, en del av oss i alla fall.

Hur det kommer sig att vi inte bevarar mer av naturen och alla naturtillgångarna och är rädda om luften i vi andas och maten vi äter, är för mig en gåta.
Troligen behövs det att vi inser att vi är exakt likvärdiga med alla andra levande varelser på den här planeten och år tillbaka till livstilen vi hade i början då vi vandrade i små grupper på savannen i Afrika.

Så som många folkslag gör och har gjort= FÖRFLYTTAR SIG, för att inte slita på marken och utrota växter och djur.
Vi har ju haft en framförhållning då där vi brytt oss om kommande generationer, så varför har vi blivit så här pass destruktiva och giriga efter pengar?

Ja det är här rovdriften kommer in, att vi är ju bara djur vi också.
Är vi kanske släkt med ekorrarna?
Samlar ju inför vintern saker i affärerna, eller nåt typ?

Åsa!
Jag har fortfarande problem med kontakt via både nätet och irl, men jag är jätteglad över dina rader!!!!!!
:-)
Mia!
Jag undrar varje dag hur du mår och känner dig?
Tänker på er ! Så att ni vet om det, trots att jag inte visar några livstecken.

Over and out!
Ruinens brant är nära.
Men jag ska inte förlora mitt nyfunna goda humör för den skull.
;-)

2 kommentarer:

Klockan augusti 27, 2008 11:05 fm , Anonymous Mia sa...

Huvudet upp och fötterna ner. Så är det ungefär. Oförändrat tillstånd när det gäller sonen. Han sover bort dagarna och är uppe på nätterna. Jag försöker att inte tänka på Linnéas självmord. Det var hennes val och jag dömer absolut ingen människa. Men nog har jag åsikter om varför. Fast det behåller jag för mig själv.

Sluta genast att handla så mycket! *bannar med pekfingret* Ni har precis allt ni behöver och det räcker väl så? (jag brukar iaf försöka tänka så när jag är på "handlarhumör") ;-)

Jag undrar hur det går för er son? Hur funkar det med skolan, bor han fortfarande hos sin kompis? Skriv och berätta!

Kramar om!

 
Klockan augusti 27, 2008 1:52 em , Blogger Min kopp te sa...

Hej!
:-)
Hans kompis bodde hos honom.
Sonen själv har alltså flyttat upp i vår exhus, det lilla som pappa har både ritat och byggt.
Det är bara ca 4 meter dit.
Har trappen precis nedanför mitt lilla köksfönster och han hålla kolla på allt..ha ha..tjejer som kommer och går t.ex.:-)

Klart vi har vad vi behöver.
Min ide var att köpa pysselsaker så vi skulle träffas oftare i familjerma i släkten.
Men det gick helt överstyr då jag fick syn på alla vackra pärlor t.ex.

Nu börjar fingrana jäklas.
Jag får återkomma.
Kramelikramar!
Ankie

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida