Mänsklig instinkt

I dag mår jag= så där lagom, när jag har precis vaknat. Ont i höger långfinger, "gångjärnet" knogen på det värker. Och nån av tårna, men det känns bara om jag snuddar vid dem. Lingonveckan går mot sitt slut.

Oroar mig alltid över mig själv och måenden och beteenden, bara det i sig , att göra så är nog inte helt friskt det heller.

Känner av astman här just nuså jag pausar här och går och tar lite sprej och grejer.
Så där ja! Färdig!!Som den folkkäre Peppe Wolgers sa en gång i tiden.
;)

Att jag är en sån här sjukdomspratande person beror på att jag har perceptionsstörningar och svårt att sortera intryck, helst sortera bort dem, på grund av allvarlig adhd+dcd (samma sak som *svår damp*: Det har bara bytt arbetsnamn).

Kan inte för allt smör i småland ens, få irritationsmomenten att gå sin väg med hjälp av bara viljan.
Det är tortyr!!!

Asjobbigt att hela tiden t.ex reta sig vansinnig på att man har värk och alldeles för lite ork och andra sjukdomsymptom dagarna i ända.

En *normal tills vidare person* som är sjuk med värk och obehag i låt oss säga
1 hel vecka.
Den gnäller säker då och då, men i förvissningen om att det går över så tystnar denne och kan t.o.m prata om annat än sig själv och sitt lidande.

Jag som alltså inte är *normal tills vidare*, pratar om smärta ,värk och massa av mina äckliga sjukdomssymptom hela tiden, tills den dagen jag blir frisk.
Ja när blir det då?????
Då ska ni veta att jag varit sjuk med en fördjävlig värk, förvisso i över 20 års tid.

Men jag accepterar aldrig detta och pratar som om varje dag vore den sista sjukdagen i en 3-dagars sjukdomsperiod.

Jag vill inte vara sån, men viljan sitter i skogen i detta fallet. HELT och HÅLLET!

Näää säger ni kanske då! *-SåååÅÅÅåååå kan det ju inte vara!!!!!*
JO säger jag. SÅ ÄR DET !

Det gäller inte viljan, det gäller planeringen.
Har man adhd kan man ha mycket svårt att få en hel planeringsprocess att fungera från början till slut s a s.

Här hjälper inga som helst viljor, vilket jag tvivlar på att NTV heller är hjälpta av, men vad vet jag?;)

Om jag får hjälp med att på nåt sätt avledas i rätta ögonblicken när jag pratar högt och fort om hur jag hatar mina sjukdomsymptom, så kanske det skulle hjälpa mig att få in nya vanor om hur jag ska reagera, om det tränas en tid?
Kanske, kankse inte?!

Senaste dagarna har jag haft feber och en värk under huden och det känns som cellerna i musklerna svälter eller stryps långsamt.

Det går nämligen inte att vila sig bra i från detta.

För att slippa höra mitt eget gnäll så har jag sovit.
Säkert i över 18 timmar/dygn senaste dagarna.

Vi har planerat mkt illa med i ordningställandet av lilla huset åt sonen och hans kompis här.
Nu bor de plötsligt hemma hos kompisen i stället, bara därför.:-(

Vilka är vi att klandra dem?!

Sambon ska sätta fart här har han lovat.

Själv ska jag paketera saker i den mån jag kan.
Inte säkert jag ens orkar sitta kvar här vid datorn.

Har bara orkat sitta max 1 timma, tror jag förut.
Näe! Att packa saker låter fjärran och rent av omöjligt, men vi får la se.

Är högst motiverad så att jag inte får dåliga omdömen t.ex på stället där jag sålt sakerna.
:-)

Hade tänkt skriva om mänsklig instinkt här. Gick ett urbra tv-program om detta därman visar tester som människor gör om hur vi fungerar i olika lägen.
Om genetik och mkt mer.

Men jag känner av feber ganska kraftigt här och går och lägger mig och sover igen.
Natti natti!