lördag, augusti 16, 2008

Telefonskräck och tamburångest.

I dag mår jag=
Lite ont i halsen och öm i lederna, men händerna är rätt så okej.
Gör lite ont då jag hugit mig själv, fråga mig inte varför, i olika fingrar med
konservburkslock, gaffel, efter att först ha bränt mig på den, så jag tänkte släppa taget om gaffeln, som varit i spagetti-kok-vatten, men i stället valde mina händer att ändra riktning från att snällt öppna upp handgreppet till att hugga med all kraft mig rakt i tummen i stället.
**himlar stort med ögonen**
:-)
I ett annat fall skulle jag öppna en skinkburk och tar i men tappar greppet och sveper hårt förbi en tom konservburk med öppet lock som står bredvid och får ett snyggt djupt, kirurgiskt ingrepp genon halva pekfingret. Funderade på om det behövdes sy då det går upp så fort jag nuddar nåt och sen rinner en strid ström blod ända tills jag "stasar" fingret med virat plåster på eller halvhårt knutet bandage.

Det är kul nästan jämt att ha händer som man måste bända upp så hårt att de sen hittar på egna handgrepp s a s . :-/

Jag kom just på varför jag har telefonskräck.
Ni som minns , kommer i håg att jag haft gravt svår underfunktio av sköldkörteln.
Ja! Och ni minns säkert också att jag berättade om mitt miserabelt dåliga minne?!

Att ha både dåligt närminne, på grund av adhd och dåligt långtidsminne på grund av sköldkörtelfel leder helt enkelt till att man, läs jag , inte längre har nån kontroll över vad jag säger och jag har inte kunnat rätta felsägelserna, vilka kan bli många i mitt överaktiva tjattrande.

DÄRFÖR pratar jag inte med någon annan än min mamma i telefon längre.
Jag VILL prata men törs helt enkelt inte.

Är så trött på att i ett helt, SNART 50-ÅRIGT, liv fått anstränga mig för att kunna berätta hur jag resonerar och tänker och varför, genom att spänna mig jättehårt och föröska koncentrera mig så hårt att det låter sammanhängande det jag säger.
Men utan kortidsminne blir det ofta mkt fel för mig.
Som för så många av utav oss med ADHD.

Kan ni då föreställa er HUR SVÅRT det blev utan långtidsminnet också?
Jag har haft eceptionellt gott långtidsminne förut och tacka fan för det då jag måste kompensera för det usla närminnet, kallas också arbetsminne.

Lägg sen till att minnet faktiskt blir rätt så mkt sämre redan i 50 årsåldern, om inte tidigare på grund av naturligt åldrande.

Ja där har ni mitt problem, som gjort att det som jag älskade att göra förut= umgås och prata i telefon med vänner, har påverkat så pass att jag HELT slutat med det.

Vill inte såra människor, men nu har jag inget som helst kitt kvar till att behålla mina vänner, för lite feedback tror jag nog att de behöver för att stanna kvar i min själsliga närvaro åtminstone.

Ber om förlåtelse!!!!!!

Nu till *Tamburångest* (TACK MIN ÄLDSTA BÄSTA VÄN "KRAXA", FÖR ATT DU LÄRDE MIG VAD DET ORDET BETYDER!:).

Jag var hos husläkaren här om dagen, då mina leder börjat att värka hysteriskt och jag får numera inte bara dåliga dagar med ont i händerna, utan hela dagar, många på rad med värk i hela kroppen + leder + i händerna.

Jag har inte kunnat förmå mig att duscha så ofta som förr (då duschade jag minst 1 gång om dagen) men förut var det på grund av svår ångest och depression som jag inte ducshade, men nu beror det också på SKRÄCK. En rädsla för att det ska göra vrålont och att jag ska känna mig tung som en elefant i duschen och få svårt att andas därför.

Detta tankearbetet som föregår varje tanke på att duscha, ser till att jag får en ordentligt tydlig bild i huvudet om hur illa det ska bli när jag ställt mig i badkaret.
Har t.o.m funderat på att bara ha en duschvägg så att jag slipper lyfta benen över en kant.
När jag beskrev allt detta för läkaren så lade jag till att när jag duschat 5 minuter innan jag träffade henne, så upptäckte jag att det gick riktigt bra att stå i duschen och elefant, värk-syndromet uteblev.
Måste tillägga att jag hade en av de onvanligt bra dagarna, vad det gäller smärtor i kroppen och trötthet.

Vi kom överens om att det var en hel del tänkande inolverat i denna tamburångesten.
:-)
Ni vet vad tamburångest är väl?
Har inte slagit upp ordet än, men återkommer med fler än min och Kraxas förklaring senare.

I korthet betyder det att man blir stående i tamburen och inte törs gå längre än så.
Men det är en metafor för hur man kan tänka och skrämma sig själv med hjärnspöken om vad som ska hända, om man ändå tar klivet s.a.s.


Har i övrigt fått bättre medicin mot värken som jag ska testa då älsklingen min är ledig senare.
Man kan om man har alla mina sjukdomar, få hjärtinfarkt av dessa pillren, så ni kan förstå att jag är lite skrajsen för att det ska hända mig.
Jag har ALLA de tillstånden som det är risk för detta för.
Diabetes (medicinerar med metformin mot det)
Högt blodtryck (tar 3 sorters blodtrycksmediciner mot det)
höga kolistrolvärden (tar mediciner mot det)

I alla fall så måste väl läkerskan tänkt sig att då jag har kontroll på allt detta med hjälp av mediciner så kanske det inte är nån fara, men jag är RÄDD.

Det som får mig att inte genast, tvärvägra att äta denna medicinen, beror på att det var den sorten jag fick för minst 20 år sen mot värken i händerna och DÅ hjälpte den mig, men strax därpå drogs den medicinen in. GISSA VARFÖR ? JO för att folk fick hjärtinfarkter , och sen dess är jag skraj för den enda medicinen som nånsin hjälpt mig.
SNACKA OM OTUR VA?
Den släpptes på marknaden igen för länge sen, men jag har inte tänkt mer på den förrens i förrgår då läkaren föreslog att jag kan pröva den tillsammans med Tradolan som jag ätit och som behöver att man äter alvedon, treo, eller annat som t.ex denna medicinen för att rå på smärtorna. När de är svåra.

Jag provar nästa vecka, sen kanske denna blogg är färdigskriven..;)
Kan en blogg bli det föressten?
Färdigskriven?

Egentligen inte och jag kom på en ide.
Om jag kolar vippen så kan ju nån som kände mig få fortsätta skriva OM MIG..hahaha;)
Egocentrisk som jag är.

Over and out!

3 kommentarer:

Klockan augusti 17, 2008 1:42 em , Anonymous Mia, Trollhättan sa...

Hej vännen!

Jag är ledsen att jag inte skriver så ofta här hos dig men jag läser allt med jämna mellanrum. För en tid sen tog en av mina systrar steget över till andra sidan, för egen hand och det har verkligen fått mig på knä.Vidare så mår sonen inte så bra heller och för det mesta är det till honom min tid går. Jag tampas själv med jobbiga tankar just nu och har inte så mycket ork över för att hälsa på hos mina "nätvänner" (fast du är mer än en sådan för mig).

Jag önskar dig all hälsa och välgång, Ankie!

Kram...

 
Klockan augusti 20, 2008 1:30 fm , Anonymous Anonym sa...

Mia vännen! Tänker på dig och känner hur du kanske känner det för jag lever mig in i hur det skulle vara om detta hände min syster.
Hon har varit nära döden några ggr nu på olika sätt och jag känner det som att hon är skör som en fågelunge i bland.

Är så dålig på att trösta men här kommer en STOR VÄRMANDE KRAMELIKRAM TILL DIG FRÅN MIG!!!!

 
Klockan augusti 24, 2008 6:15 em , Anonymous Anonym sa...

Kram kram kram!!! Jag har hittat dig :) Maila mig gärna!

//Åsa

asas_mejl@hotmail.com

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida