söndag, juni 22, 2008

trevlig midsommar & LSS

I dag mår jag= svajjigt. Är grinfärdig eller som ett rakt streck i känslorna och det blir jag då jag läste om nyföretagande och så samtidigt om stöd för funktionshindrade här i kommunen.

Min bild av mig som frisk/kontra sjuk synns som schitzofrena krockar.
När jag är helt ärlig mot mig själv så erkänner jag att jag bara är effektiv till ca
8 % och 92 % går åt till att vila, eller göra nåt stillsamt vid datorn.

Blir eld och lågor över hur väl de tycks ta hand om företagare här på orten och då speciellt nya sådana.
Finns massa trevligt ser jag då jag läser kommun-informationen.

Har ju lekt affär här själv och då har jag undan för undan fått konstatera att förutom att sälja och göra avslut så är kringjobbet MASTODONTISKT.
Jag kan ju inte ens gå ut 1 enda timme och representera mig och mina affärer.
:-(((((
Kan inte hålla reda på siffror (dyscalculi).
Kan inte paketera och sortera utan att det blir massvis med krämpor, trötthet och dessutom jävligt nedstökat här hemma.

När jag läser vilket stöd man kan få så inser jag att jag inte skulle klara mig enbart med hjälp av boendestöd och det närmar sig snarare 20 timmars assistans.

Positivt är att när man behöver mindre än 20 timmar så står kommunen , tror jag det var, för hela kostnaden.
Men å andra sidan om jag behöver mer..Vad kostar det i så fall ?????

Tror dessutom att ett personligt ombud
Detta gäller enligt vår kommun som jag givetvis inte vill länka till så jag stjäl lite text rakt av här:
CITERAR:
**Du som är 18 år och har psykiska funktionshinder, kan kostnadsfritt få ett personligt ombud som stöd i dina kontakter med olika myndigheter i din rehabilitering.

Vårt uppdrag är att verka för att du ska få dina behov av vård, stöd och service tillgodosedda.
Vi inriktar vårt arbete på de problem som du själv anger och respekterar dina prioriteringar.
Vi hjälper dig att samordna de insatser du behöver.
Vi kan vara ett språkrör för dig när du behöver det.
Vi verkar för att du skall få dina lagliga rättigheter tillgodosedda**

SLUT CITAT

Det är nödvändigt, därför att här brister jag och sambon, numera på alla punkter (utom i mitt fall där jag snarare skall habiliteras än re-habiliteras).
T.ex har vi inte ordnat åt sonen, sådant som vi förr kämpade oss blåa för och vi ligger efter med att stötta honom rejält:-(

Fruktansvärt kan tyckas, men vi har i alla fall vett att nu söka hjälp.
Nån måste ta vid där vi inte längre fungerar.

Har dåligt samvete för att jag låtit tiden gå innan, men jag har behövt tid till att
förstå detta själv och förut kunde jag inte tänka ordentligt då mina sjukdomar satte ner den förmågan och mitt minne och då blev den exucutiva inhiberingen (klistret i arslet på fint språk) total.

Få förstår hela bilden av hur vi mår i familjen. T.ex så trodde min utredande läkare , att jag kunde gå i väg och jobba ideellt??????????????

Jamen eller hur????????:-/
Jag går ju inte mer än 10 meter så måste jag hem igen, p.g.a svår värk i arslet och i övrigt är psyket inte med mig alls.

Fastän jag sköt upp utredningen på grund av fysisk sjukdom och berättade att jag mådde fan och på vilket sätt, så lyssnade dom inte.
Jag hade inte än själv fått reda på att jag hade 2 svåra sjukdomar som åstakom alla de här symptomen.

Nu är det tyvärr DEN läkarens utlåtande och psykologens som ligger till grund när jag nu ska få träffa Lss-handläggarna.:-(

Min husläkare har skrivit nånting, men jag tror inte hon begrep att man inte blir hjälpt med sjukdomarnas handikappande del om inte det följer med att starkt läkarutlåtande.

Husläkaren trodde t.ex att stödpersonen kan hjälpa mig med att städa.
Jamen också ELLER HUR????
Då har jag redan berättat flertalet ggr om att jag inte gör nånting här hemma och mkt sällan numera lagar mat. Och hon skrev själv på datorn till kommunen att det var total kaos här hemma och att vi behövde hjälp.?????????

Jag skulle , om jag mått bättre så klart inte givit upp, men jag orkar nästan inte andas av den ångest jag får då jag märker att jag blivit missförstådd och vill heller inte dra den slutsatsen förrens jag kommit hem och kunnat filma igenom vårt samtal för att bli säker på att de inte förstod vad jag sa.:-(((

Det är därför jag behöver en samordnare som kan tala om det inte mäktar med att ringa och skriva ner och upprepa till alla inblandande, om hur jag mår och det dom ändå missar.:-(((

Orkar inte skriva mer.
Midsommar var jättetrevlig, som alltid!
;)

3 kommentarer:

Klockan juni 22, 2008 5:39 em , Anonymous Anonym sa...

Hej vännen!
Ett personligt ombud är det minsta ni ska ha! Självklart ska ni ha hjälp med alla "måsten" som så lätt blir lidande när man inte mår bra. Finns det dessutom en diagnos som underlag är det inga som helst problem.

Det är jobbigt att gå igenom all byråkrati utan en diagnos. Hur ska det då inte vara för den som har det? Om du inte orkar/vill ringa och be om ett ombud så skriv ett mejl och be om att bli uppringd.

Önskar dig och de dina allt gott!!!!

Kramar

 
Klockan juni 25, 2008 10:37 fm , Anonymous Anonym sa...

Hej vännen!

Inte är det lätt att få den hjälp man behöver. Man måste vara både frisk och stark för att orka med allt krångel. Tänker mycket på dig och hoppas att du snart kan få hjälp.

Massa kramelikramar!!!

 
Klockan juni 27, 2008 8:32 fm , Anonymous Anonym sa...

Kikar in för att leverera en KRAM!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida