Tag med en kopp te, eller kaffe!Glömsker, den åttonde dvärgen eller nåt?
Mår i dag?Frisk men astrött
Motion?Nej nej nej NEJ sa ja!
Humör?Gott som bara den:-)
Värk på en skala 1-10?5
Amen Hallååååååååååååååååå!!!
Sen trodde jag att M skulle jobba natt.
Amen hallååååååååååååååååå!!!!!
Han blir ju alltid ledig från Måndag morgnar, så om jag trodde att det var tisdag borde ju jag kunnat räknat ut att han inte skulle jobba eller????
Det är i morgon Tisdag kl 15.30 som jag skall på skolbänken sitta.
Undrar om jag kan dribbla bort mig i morgon också och tro att det är Torsdag eller Lördag eller att jag är i Afrika or what else kan jag inbilla mig tro????
;o)))
Denna sköldkörtel är ju fantastisk (inte) som kan ställa till ens minne å det grövsta.
När jag skulle hjälpa sonen med mattetal så blev jag exalterad då jag förstod precis hur man skulle göra.
Det var geometri och vi skulle räkna ut omkrets och areor på en rektangen som hade en cirkel inuti sig.
Men när jag ställde upp talet snyggt och prydligt på pappret så fattades en massa och jag bara krånglade och räkade fel och glömde bort osv osv.
Har iofs dyscalculi, samma som dyslexi, fast här är det siffror som hoppar omkring och man skriver t.ex av fel tal eller petar in nuffror som inte ens finns.
Men så här galen var jag inte på en enda mattelektion på komvux i alla fall.
Jag som skulle visa R hur man gjorde fick ju sitta och skrika att:
Nej aj oj nu blev det visst fel, men var skrev jag upp detta nu da???
Nu är jag så där apatisk i gen på så sätt att jag är gräsligt sömnig och kan inte tänka riktigt och då kan jag inte komma på hur man lagar mat.
Har tänkt göra en kokt kyckling med grönsaker och sen gryta på densamme.
Men det är stopp i hjärnbarriärena totalt och jag blir liksom konstig av att tänka på vad jag ska utföra och ja det blir så att jag går och lägger mig med ett huvud där tankarna snurrar och inte får riktigt fäste.
Är imponerad av att jag alls kan beskriva detta för er här i bloggen.
Vet faktiskt inte hur det går till, för utanför datorns värld är jag handikappad totalt såna här dagar.
Är inte deppig dock utan är glad som en lärka.
:-)
Nåja!
Nu har jag lagt fram rena kläder och ett stiligt badlakan på sängen så nu kan jag hoppa in i duchen när som helst, men jag övervägde om jag bara skulle parfymera mig istället för att tvätta mig då jag trodde jag skulle på kursen i dag.
Så där håller jag på och smiter undan livets alla göromål.
Snälla Gud!
Låt mig bli normalisch igen!
upplagd av Min kopp te! @ 10/02/2006 02:13:00 em
7 kommentarer
7 kommentarer:
Är du Glömsker så är jag Tankspridder.
Känner igen det när allt grötar ihop sej i hjärnan fast man vet med sej att man kan. Vissa dagar är värre än värst. Jag får börja om på samma kapitel i böcker fyra, fem gånger för att jag glömt vad det förra handlade om.
Kram///M
Hehe - Trots att jag absolut FÖRSTÅR att det måste vara asjobbigt att bli sådär glömsk/virrig/okoncentrerad, så småskrattade jag lite då jag läste ditt inlägg.
Särskilt åt det sista stycket om att du kanske skulle parfymera dig istället för att ta en dusch, tss ... hihi ;-)
Kram på dig!/Tette.
Kram!
Om jag skriver att någon jag känner till "fejkar" värk så är det för att det är så. Blir lite trött på de som har värk/sjukdom och är snabba på att påpeka att det faktiskt ÄR så. Det har aldrig varit min mening att påskina motsatsen. Jag har ju själv värk i perioder men det är kanske inte lika mkt värt som erfarenhet eftersom jag inte har det ständigt, jag vet inte...
Det är för mycket av livets goda hos den här människan och jag är inte ute efter henne på nåt sätt men hon drar ner oss andra som verkligen har problem. Hennes värk har tydligen (som jag förstått det) uppstått vid tillfällen när hon velat få sympatier eller också förklara sig när det gäller bristande omsorg. Om jag ska vara ärlig tror jag mer på att hon fastnat i nån form av beroende. Det finns fler som ser vad jag ser så jag tror inte jag inbillar mig. En av hennes närmaste grannar har långt fler funderingar än vad jag har.
Jag har känt till personen i 5-6 år. Och jag är inte ute efter att svartmåla henne. Jag blir f-bannad när barnen kommer i kläm. Det finns hjälp att söka men den har hon inte velat ta emot. Rädd för att de ska se hur det är fatt, antar jag.
Jag har flera gånger hjälpt barnet till skolan när h*n missat taxin för mamman har "inte orkat". Eller som hon så fint uttryckte det efter att barnet förfrusit både fingrar och tår:
"Å vad bra att du följer xxx till skolan för jag är så trött och behöver sova!"
Men men...
Jag kanske slänger ur mig saker för att det är roligt?
Och en sak till...Jag kallar henne inte för white trash. Tycker det är ett förnedrande ord. Det är tyvärr något som uppstått pga av hennes beteende och jag funderade mest på vad själva innebörden är...Det finns ju omskrivningar med den innebörden i mångt och mycket. Antar att jag också faller under det begreppet: jag har låg inkomst, är ensamstående med två barn och bor i stadens skitigaste område. Köper möbler där det är billigt och har inga märkeskläder. En riktig "looser", på sätt och vis.
Men framförallt...Jag ömmar för barn som har det jobbigt. Har inget emot att hjälpa till heller...Har erbjudit mamman att barnet kan komma hit och vara med sonen ibland. Men se "det är för jobbigt" för henne.
Eftersom jag inte sett nån form av misshandel tycker jag det är bättre att barnet stannar hos mamman. Med det funktionshindret vore det förödande att koppla in soc. Mer än så säger jag inte...
Ska nog inte skriva om såna här ämnen i mina öppna blogg eller vad tycker du? Jag vet ju att jag är FÖR öppen ibland men inser det inte förrän jag trampat sönder ett par tår eller två.
Kramen på dig!
Glömde förresten...
Tacka för dina fina rader du skrev i gästboken!
Blev alldeles röd om örsnibbarna. Jag gör så gott jag kan för barnen. Och hoppas att det räcker tillräckligt långt för att skolan ska lyssna på mig.
Hemgjord pizza är godast, tycker vi här. Det är väl därför jag hellre bakar än köper...
Men det där är ju en smaksak! ;-)
Ang rädsla för att promenera och så...Jag har blivit extremt harig med sånt de senaste åren. En grupp ungdomar kan få mig att gå omvägar jag inte visste fanns på kvällarna. Och jag visar mig sällan ute efter kl 21. Föredrar min soffa framför tv:n måste jag säga, så jag passar på att promenera så mycket jag kan mitt på dagen.
Hjälpmedel är bra på många sätt! Hittade en speciell borste som man kan använda vid hårtvätt. Den är säkert till för de som har svårt att lyfta armar eller greppa saker på ett naturligt sätt, men den är guld värd för sonen som alltid haft problem att komma åt ordentligt med fingrarna. Det är bara att tacka och ta emot för att man kan köpa det privat också så man inte blir så beroende av arbetsterapeuters godkännande!
Å nu är det natti för min del...
*kram igen*
Hello raring!
Vad skönt att höra att du håller humöret uppe, trots att du mår dåligt.
Jo du, här har hänt en hel del de senaste månaderna och de senaste 4 dagarna har situationen förvärrats. Vet knappt hur jag ska hantera all ilska och sorg som bubblar runt i mig nu. Mycket träning och promenader blir det , för att hålla mig ifrån mina gamla självdestruktiva beteenden. Är dock skitstolt över mig själv att jag har klarat av att bemöta situationen. För ett år sedan hade jag rullat ihop mig i sängen och dragit täcket över huvudet.
Kramis!
Hej vännen!
Jadu...att var glömsk är inte så kul, men jag fnissade oxå när jag läste. Speciellt det där med parfymerandet istället för duschen *haha*. Och jag har gjort så nån gång jag oxå. Typ fått slänga upp håret i en knut för att det sett bedrövligt ut (läs fett).
Måste bara kommentera Mias inlägg oxå. Jag ömmar oxå för barn som på ett eller annat sätt far illa. Och att man "måste" sova...*ggggr*..just det ordet gör mig vansinnig. Ja, jag är småbarnsförälder och ibland är jag så trött att jag står och sover. Men mina barn har jag satt till världen och sova får jag göra när jag blir gammal. Så resonerar jag. Jag har reumatism och mina värktabletter gör att jag blir ännu tröttare. Det resulterar i att jag inte tar mina piller då jag är ensam hemma med barnen.
Misshandel är en definitionsfråga. Det är inte alltid det handlar om att slå ....! Att låta ett barn förfrysa sig är väl oxå en form av misshandel? Skönt att du ställer upp för barnet. Då finns det ett skyddsnät!
Oj, va jag gick igång *ler*
Kramisar i massor
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida