onsdag, september 13, 2006

Syo och läkaren

Mår i dag?Tung i kroppen

Motion?Ja några fotsteg mellan bilen och vårdcentralen

Humör?Bra!

Värk på en skala 1-10?Svullen och varm och ja det blir nog en5:a på skalan


Dagen i dag har varit en solskensdag på alla sätt och vis.
Varmt ute och vackert grönt med enstaka gläns på några röda löv här och där.

I förrgår så fick vi panik här då sonen började om precis som förr om åren då han fått byta klass=Han vill inte gå dit.
10000 ursäkter hade han och förklaringar till varför, som föga hade med verkligheten att göra.
Vi förstod att här är det ingen ide att tjafsa och prata en massa för då orkar han inte lyssna, så vi sa bara att han ska gå till skolan och vara med där och lära sig så mkt som det bara går, och sen kan han söka folkhögskolan.

Ett exempel på hur sonen gjorde.
Redan första dagen gick det emot honom och de fick ofrivilligt 2 håltimmar och då gick han direkt till syon och sa att detta fixar han inte utan han ville praktisera i stället sa han åt henne.

*suck* detta visste jag inte om då jag skrev här här om dagen.

Och i förrgår kom han hem , med mungiporna nere vid knävecken och sa att han aldrig skulle klara matten där.
Men då vi satte oss ner och räknade de talen han var så bekymrad över , så gick det ju galant.
:-)
Vi har lovat att hjälpa honom.
Jag har ju själv pluggat både matte A och matte B på komvux.
Jag fick ig på matte B men klarade 2/3 av den kursen i alla fall.

I dag så kom vi överens med syon att det är viktigt att någon ligger steget före vår son och talar om ifall det blir håltimmar och vad han ska göra under den tiden och att han får en sittplats och att han får rätt böcker i tid osv.
Annars går all hans lilla energi och koncentrationsförmåga åt till att leta klassrum och böcker och ja då blir det knas, som vi ju erfarit förr så många ggr innan han kom till den lilla klassen i friskolan för barn med adhd/npf.
Där visste dom om allt sånt här och där gick det ju perfekt för barnen att orka lära sig kärnämnena.

De fick kapa bort sånt som religon , samhällskunskap osv och hade det mer som teman som man lade in mellan svenska, matte.

Det är det jag tänkt att sonen våran ska få läsa i kapp en del på folkhögskolan på Gotland, om han kommer in där.

Han är otroligt intresserad av historia t.ex.
Han och hans mormor (min mamma) är fenor på att snappa upp allt som har med t.ex svensk historia att göra.
:-)
Ska sätta Herman Lindqvists böcker i händerna på sonen så får han nåt att bita i och då tränar han ju läsning samtidigt.
Har även hyrt film som handlar om karl den 12:e.

För mig själv gick det superbra i dag och vi har kartlagt hela mig och min hälsa och vad jag behöver göra åt den.

Vad sägs om -6 kilo?
Vas sägs om 120/70 o blodtryck da?
;o))
Jag låg på undersökningsbritsen då läkaren tog blodtrycket och jag skrek så jag fick ett kraftigt ryggskott av glädjebeskedet.
;)
Sedan skämtade vi resten av tiden och gjorde knuten näve (typ upp till kamp) och hojtade:
-* 120/70 weiiii va braaaaaa!*

-Fick diabetesmedicin.
En jätteburk.
-Ska 3 dubbla levaxinet och äta varanann dag 3 och varanann dag 2 tabletter.
-Fick grönt ljus att ta 2 treo om dagen i stället för alvedon, så länge magen nu tål det vill säga, sa doktorskan.
-Hon hade inget att invända mot att jag snusar, förutom att det är ju inte bra, men det var tydligen inte värre för mig än nån annan som inte har mina krämpor.
-Känns lite skönt att slippa ännu en omställning då jag nu både bantar och har slutat att röka för över 1 år sedan.

Nu börjar jag undra vart min mamma tagit vägen???
Hon åt surströmming med väninnorna på dagen och skulle ringa mig i kväll, men klockan går ju och snart är det susse-dax för min söta lilla mamma ju.:-/

Ska nog rigan henne själv.

Dee ua!

2 kommentarer:

Klockan september 14, 2006 10:54 em , Blogger RedAngel sa...

Så gulligt, återställd fick återfall och nu plötsligt har man diagnoser som man inte visste om! Bara så där & gratis *S*....upphör aldrig att förvåna en om vi säger så!

Hoppas alles e bra med dig & att du hitta mamsen *L*

 
Klockan september 15, 2006 8:24 fm , Anonymous Anonym sa...

Hej vännen!
Även om det nu blev ett bakslag med R:s skolgång så är ni ju medvetna om problemet. Jag menar, det är ju en klassiker att om något förändras för den som har diagnos, ja då "rasar" världen. Får han bara veta i förväg om håltimmar etc så kommer det säkert gå bra. Och gör det inte det så är ju inte det hela världen heller. Då får han insupa sina kunskaper på annat sätt :)
Tycker det är så bra att han får sånt stöd hemifrån!!!!!!!! Det underlättar ju betydligt för honom.

Många många kramar

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida