Lingv-klaga-humor

Ja ha så var det dax igen att ringa återbud.
Till psykologen som ska testa mig för neuropsykiatriskt funktionshinder av typen adhd eller autismspektrastörning, tourette osv.
FanGaaaaaaa vafan vad jag hatar detta med att behöva ringa och säga att jag är sjuk därför att bla bla bla....:-(

Är alltid livrädd att folk inte ska tro mig och tro att jag flyr från något osv.

SÅ gör jag nämligen aldrig, ljuger för att slippa nåt obehag.

Hur jobbigt det än är att säga sanningen så gör jag det alltid,
för jag är fan inte kapabel att släppa igenom en liten vit lögn ens
och det är inte för att jag skulle vara nån helig ängel av nåt slag, utan därför att
min hjärna processar information på ett onödigt omständigt sätt:-(
Kan inte komma i håg i 1 sekund ens vad jag sagt och inte sagt.

I går fick jag en störtblödning, ala alldeles för tidig lingonvecka.
Kollade här i bloggen och räknade till att det bara gått 22 dar nånting sen sist.:-(

Blir alltid skogsjuk av blodförlusten och blir dessutom förklyld nu känner jag.

Brukar alltid (och känner fler än mig som får) få förkylningssmak i halsen
(antagligen på grund av att immunförsvaret sätts ned tillfälligt i denna del av cykeln)
och lite ont i halsen, snorig så där, men nu tror jag bestämt att en äkta förkylning bryter ut.

Har apati hela tiden och vaknar bara till om jag tar treo en liten stund så att jag lagar mat,
åtminstone då och då.

Är så sjuk så jag tror inte att M nånsin inser HUR sjuk, för att han räknade med min bärhjälp av mig???!!!
nu vid flytten
och jag blev helt paff över hur både han och jag planerar.

Vi planerar som om det inte finns nån sjuk Ankie här hemma?????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag kan ju för fan inte bära med mina skadade armar och min rygg som jag faktiskt varit sjuk i nu i över 20 års tid.
-Varför inser man aldrig hur verkligheten är?
-Hur kan man tänka sig , att man kan göra saker så som om jag var frisk, fast jag är helt lam?
Svar:
Önsketänkande.
Och att vi är så utmattade att vi inte längre kan tänka.
NU är det dax att ta hjälp in utifrån så vi får klarhet i hur och vad vi kan förvänta ossatt klara av och vart andra behöver gripa in.

Det är t.ex fan inte klokt t.ex att man inte får fira påsk i ett städat hem ens .
Att få vara hel och ren och påklädd och få äta ,färdigköpt om inte hemlagad, påskmat är fan i mig inte ett onormalt önskemål,
även för oss som är sjuka och handikappade.

Jag har bara inte vetat hur jag ska säga till myndigheter som soc och vården om vilken typ av hjälp vi behöver.

Ena dagen orkar man ju en del (kan torka mig själv i arslet forfarande ~ GÖR VÅGEN~)
och andra dagar inte.

Kan inte tänka mig att sitta och titta på då nån städar hela hemmet här, men ändå är ju sanningen den att nåt annat kan jag ju inte heller än just titta på.
Jag kan INTE STÄDA längre alls....försök fatta det ANKIE!!!!!!!!!!!!*pratar med mig själv*

Jag har inte planerat nåt på rätt sätt men det beror mkt på att jag inte tycker jag kan komma med nåt och bestämma
då det är M som är (nåja nästan)frisk och jag som är ivägen typ:-/

Hela tiden så¨tänker jag så här..
Jag/vi klarar detta om bara jag hjälper till.
Men vad fan är det för livslögn jag håller på att skapa, redan har skapat?`????????????????!!!!!!!!!

Vi ljuger ju för oss själva.
Men det är för att klara 1 dag i taget.
One babystep at the time.
Ett andetag i taget.

Oj..Medans jag skrivit här i omgångar,
hann psykologen ringa upp och vi bestämde att jag ska släpa mig dit i morgon så får vi ta det för vad det är och avbryta och dela
upp testningen om jag blir yr och matt.
Det var det bästa beslutet tycker jag, vi.
Jag får också komma senare för att jag inte kan planera och skynda mig på och passa tiden.
Hon ska koka kaffe och mata mig med, sa hon.
:-))))
Nu känns det väldigt mkt bättre måste jag säga.
Är så himla djupt ledsen då jag måste säga nej till saker.
& det måste jag ju för jämnan göra.
-Nej ni får ingen middag i dag, utan får handla skräpmat.
-Nej jag kan inte åka till affären i dag.
Nej jag kan inte gå upp alls ur sängen i dag heller.
Nej tyvärr..jag kan inte hälsa på dig nu heller och ja jag vet att det är 5 år sen senast vi sågs.
Nej-jag kan inte vara barnvakt.
Nej-jag kan inte gå ner med soporna i dag heller.
Nej jag kan inte följa med till apoteket och intyga att jag är jag så jag kan hämta ut min medicin.
Nej jag kommer inte i håg vad jag sagt och vad vi ska handla och hur mycket pengar vi har.
Ja jag kom i håg det i går, men inte i dag..blörkbläää.

Nu har det gått ännu en liten stund och nu kom M och pussade och kramade mig, som han inte gjort på länge och sa att han minsann visste om att jag inte kan bära och kånka på möbler och att det har han inte sagt. Och så skojade vi om hur argsint jag kommer bli utan medicineringen=så där arg som jag blev förut i morse t.ex..Morrade och skrek och ja jag var ju utan medicin för den tog jag inte förrens nu då:-))

Ska passa på att berätta en rolig grej som sonen sa för några dagar sedan.
Så här är det.
Vi har en underbar grannkatt till härute.
Den katten
är stor och lurvig och otroligt vacker.
Han är kastrerad och det enda han
gör är att jaga råttor och fåglar hela dagarna.
Han är en mästerkatt på just
det och i övrigt påstår ägarna att han har en skruv lös och nog är dum i hela
huvudet.
Han bryr sig inte om tjejer-kvinnor-honkatter så de säger att han
är gay.
Han kastar sig gärna upp i främmande mäns knän och kelar järnet.
Icke annars.
Han är tokig i husse, men ignorerar matte.

Jo sonen
sa så här.
*Sune borde av-gayas*
Jag sa..Ja ha hur ska det gå till då?
Sonen-*Han får väl gå till en psykolog som visar honom bilder på kvinnliga
katter*
Ha ha ha..Ur barnamun...måste skrivas ner för framtida
minnen.
:-)
Over unt ous!