Hjälp till vuxna med adhd

Vill visa ett inlägg som en person givit tillåtelse att spridas till folk.
Det är så ofta man hör att ingen får nån hjälp som får diagnoser inom neuropsykiatriska spektrat.
Men här finns en plats på jorden där de tycks ha fått en fungerande verksamhet med samarbete som verkligen hjälper.
I mina ögon är dom änglar.
Läs detta och njut och vi kan börja drömma om en framtid för oss med npf.

*Det är så sorgligt att läsa om hur besvärligt många av er andra har med vården. Själv har jag verkligen fått se att det går verkligen att få det att fungera.

Bor i Uddevalla där de direkt uppmärksammade att jag behövde vård och kontaktade mig för att erbjuda hjälp. Dagen efter skjutsas jag ner till ett samtal där de lurar ut vart de ska skicka mig och samma dag får jag direktnummer till en kontaktperson som jag sedan haft i flera år. Några dagar senare besöker kontaktpersonen mig i hemmet, och ger mig erbjudandet att slänga allt jag har och få pengar till nytt av samma värde eller få städfirma. Två veckor senare dyker en städfirma upp och röjer upp allt i hemmet, de till och med putsade mina fönster medan jag satt bekvämt i en fotölj och tittade på. Ytterligare en vecka så är boendestöd insatt och besöker mig dagligen. Under hela tiden besöker jag kontaktpersonen en gång i veckan, och kan ringa henne varje dag alla tider. Samtidigt får jag telefonnummer till akutteam att ringa på helger och nätter.

Ringar akutteam vid ett tillfälle, tog ca 30 min så dyker två goa sköterskor upp i mitt hem kl 03 på natten, och de tröstar och stöttar. Hade jag velat hade de även kunnat köra mig till sjukhuset för vård, nu fick jag hembesök av kontaktpersonen dagen efter istället, något som var obligatoriskt efter att ha ringt teamet.

Efter ca 2 månader från starten är jag inskriven på neuropsyk och inleder utredning hos en underbart kunnig och go neuropsykiatriker. Samtidigt ordar sjukvården hela biten med ekonomi och ser till att jag får ersättning från försäkringskassan, där jag får en klumpsumma på 24000kr och fast inkomst för flera år framöver.

Under utredningen plockar de samtidigt alla bitar på en gång, jag får hjälp med sömn, mat, hemmet och aktiviteter. När diagnosen är satt upplever jag en enormt stöttning och erbjuds dessutom ett helt smörgåsbord av möjliga sysselsättningar för framtiden utan krav och alltid med stöd. Har nu 1,5 år efter diagnos fortfarande kvar hela kontaktnätet som har stöttat mig i den grad att jag nu börjar komma ut i arbetslivet!

Då och då ringer vänliga människor från försäkringskassan, sjukvården och kommunen för att fråga hur jag har det, om jag trivs med den hjälp jag fått, om jag önskar nått mer eller har några frågor och funderingar. Vilken dag som helst kan jag ringa någon av dessa för att få hjälp med blanketter, medeciner eller något jag funderar över. Bad om spistimer vilket togs upp inom några minuter(!) samtidigt som de frågade om jag då inte samtidigt ville ha en armbandsklocka med alarm eller kanske kunde komma på något annat hjälpmedel som skulle vara intressant.

Jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att berätta lite om mig på en konferans med alla på sjukhuset, eftersom de så gärna ville få en mer verklig bild av hur "vi" har det och vad för hjälp som kan behövas. Väldigt ofta har de föreläsningar, konferanser och utbildningar för att lära sig mer om npf, både sjukvård, kommun och fk. Jag upplever ett genuint kunnande, intresse och engagemang från alla instanser och upplever faktiskt vänskapsförhållande till alla jag har kontakt med, de lägger stor vikt på att lära känna mig som person och engagera sig i mina intressen för att ge mig bästa hjälp.

Berättade om den helt suveräna vården här för en bekant i grannkommunen som inte fått hjälp alls. Jag berättade även om honom för mina kontaker här, som genast satte sig vid telefonen och försökte ordna hjälp för honom i hans kommun. Han trodde mig förståss inte och menade att jag bara haft tur, men valde ändå att byta kommun. Ett dygn senare drogs även han in i detta och redan efter en månad upplever han hopp och framtidstro.

Jag kan inte nog rosa vården här, både före och efter diagnos. Här har det inte handlat om enbart läkare och medeciner, de har verkligen sett hela mig som person och fyllt alla luckor i mitt liv. Jag ska till och med erkänna att jag fått och erbjudits mer hjälp än vad jag anser mig behöva!

Varför det fungerar så väl här, och så illa på andra orter, kan jag verkligen inte svara på. Men det betyder ju onekligen att det är möjligt för vården att sätta upp rutiner som faktiskt hjälper, förhoppningsvis kan man få detta att sprida sig till fler kommuner...*

Jag är verkligen berörd av detta in lägget och var rädd att det skulle avslutas med att det bara var en dröm som hon vaknat upp ur, men det är SANT:-)

Själva har vi såna problem ofta som ingen förstår, hur man än försöker berätta.
Mycket beror på att vi inte heller hittar orden för att beskriva, men jag tycker det är så konstigt att alla tycks värja sig då jag sätter igång och berättar?
Men kan förstå det då de inget kan säga eller göra för oss å andra sidan.
Men värst av allt är då andra som står en nära förminskar problematiken till 0:-/
Så här kan det låta:
Ni som har en sån snäll son.
-Ja han är jättesnäll.
Ja men eller hur?
Man hör det underförstådda i tonfallet, och jag som måste gissa tror att det betyder ungfär...Är inte ni lite väl pjoskika som tycker att han har svår damp och har utrett er själva och honom för det dessutom?
Sen vill man ju inte säga nåt mer, för man vill inte säga negativa saker om sitt barn.
Man tänker att dom kommer spy om de får veta mer.
Detaljerna är svårbeskrivna.

Men som tur är förstår många inom npf-psykiatrin att det verkligen är så som man säger + att det nog är ännu värre.
De kan ställa frågor om man har problem med det och det och dessutom förklara varför.
Jag känner att jag skriker efter hjälp och dom hör mig och vet på förhand att jag har de problem jag säger mig ha.
De har sett det förut.

Syster min som är snart psykolog har ju fått utreda folk med autismspektrastörning under sin praktik. På hennes skola är dom väldigt framme och medvetna om de här handikappen och hon säger så självklart saker till mig, som andra rynkar på näsan åt.
Hon tycker det är helt naturliga följder på ett äkta funktionshinder som ofta är dolt.
Hon har dessutom sett mig dygnet runt i nästan hela hennes liv under vår uppväxt.
Hon kommer bli en lysande stjärna som psykolog, med den inlevelseförmågan och självklara förståendet.
Det trodde jag inte för ca 10 år sen då vi var som hund och katt hon och jag och jag sa till morsan att hon var nog den mest Opsykologiska människan på jorden:-))
Skenet kan bedra!
Skenet bedrar helt klart i vad det gäller det folk tror om folk med adhd.
De inser inte att det till 90% är ett dolt handkapp ovanpå det jobbiga som de lyckas se och höra med egna ögon och öron som oftas placeras i hörnet=dålig uppfostran.:-/
Over and out!