Övernaturligt?

Men hallå! Om man använder ord som över-naturligt så menar man väl att nåt är över det vanliga? Rätt ? Ja det är i såna fall okej i mina ögon.
Men när man säger att man tror på en h ö g r e makt så blir jag fundersam
-Hur vet man att det okända, makten är just högre???
Jag tror på en lägre makt, är ju lika fjompigt och osäkert belagt det.
Om man som jag önskar jämnställdhet i allt, så tycker man att allt är lika mkt värt och därmed vare sig högre eller lägre.

Om det inte vore för att jag upplevt saker själv som kan betecknas som övernaturligt så skulle jag nog varit en sån här rabiat icketroende och ateist-individ av stora mått.
Är nämligen väldigt skeptiskt lagd och behöver bevis för allting i det levande livet s a s.
Varför skulle jag sänka kraven på vetenskaplighet i frågor om magiska ting då för?
Nej just det!
Här tros det bara på det som vets och jag vet vad jag upplevt. Punkt änd ov ståry.
:-))

Här kommer mer funderingar som jag skrev innan jag loggade in här:
Är inne på Melphomenes fina och trivsamma hemsida.
Blir alltid lugn då jag är därinne.
Hon skriver om bl.a UKU -upplevelser, alltså utanför kroppen upplevelser och annat intressant, samt har en intressant dagbok också och återigen =en fin hemsida att njuta av rent utseendemässigt.
Stannar ofta för att röra om i det vackra vattnet hon har upptill på sidan t.ex:-)
Läste vidare på en av hennes länkar där och hittade intressanta saker och förstår att fler är nära att kanske klara av att träda ur kroppen, även om man inte är lagd åt det mediala hållet i övrigt kanske?

Jag brukar och även sambon och många fler jag känner brukar hamna i just detta lite- som- om -man- blir förlamad-tillståndet strax innan man ska somna.

Ni vet då kroppen är så avslappnad att man plötsligt kraftigt sprätter till med ett ben eller dylikt?! (en gång såg jag katten flyga med en väldig fart genom rummet och det var sista gången han sov vid mina fötter-)

Jag brukar hinna så passa långt i det stadiet att jag hör/känner vagt brummande och känner vibrationer i tungan.
(när jag höll på att dö på riktig så var det som om 7 flygplan och 8 helikoptrar skulle landa hos mig t.ex)
Senare så blir det ett enormt tryck bakåt på mitten på nacken. ?!
Jag blir alltid så rädd då att jag försöker febrilt att röra mig för jag tror att jag håller på att dö.
Andningen verkar upphöra också och DET är det värsta.
Det är väldigt svårt att komma i rörelse, men hittils har jag lyckats.

-Är nån kunnig på UKU ,säker på att man verkligen inte kan dö i det stadiet?

Antagligen är det väl här i det ögonblicket som man ska följa med i stället för att kämpa emot eller?!
-Någon som har erfarenheter?
-Vet att Melpomene har egna sådana, men även ni andra då?
-Berätta?

Hade ingen värk vid 18 -tiden så jag lagade massa mat och hackade i ordning en supergod sallad på
tomat, vitkåls-fyrkanter-isbergsallad, rödlök, gurka och hade på citron och olivolja, samt vitlökspeppar och salt.
Kan äta upp hela den skålen, men ska inte vidga magsäckern mer känner jag.;-)

I alla fall så fick jag värk ,NU, på en skala mellan 1-10=7.
Men det känns mycket roligare att få värk då man typ jobbat sig till den än då det är vädersvängningar som gör att det svullnar.
hihi:-) Min syn på det hela.
Gör svinont att skriva med.
Det hugger i handleden på ena armen och runt böjvecken inne i händerna.
Har aldrig ont på utsidan, förutom då jag får lite ledvärk i en fingerkula, eller benet där man böjer ringfingret ungefär.

Skiiiiiter i att det gör ont, för om jag inte skiiiter i det så upphör jag att leva som en civiliserad människa och bara ligger och sover, vilket jag gör alldelses tillräckligt av redan.

Over unt out!