Diagnos(er)

Det är mkt värre ställt med mig än jag trodde. Visste gjorde jag ju.
Ja! Att jag mår väldigt dåligt, men har inte haft koll på just hur mkt av npf-problematik jag har eller inte som liggandes i botten.
NU vet jag.
Det känns fantastiskt skönt att veta, samtidigt lite överaskande.
Kan inte tycka det är värre att veta, än det liv jag levt i ovisshet och ännu värre alla åren med uselt självförtroende och självförakt för att jag trott mig vara osmart, omoralisk och svag och inte nån kämpe osv:-(
Känner mig otroligt trygg med att ha äntligen blivit förstådd som den jag är och inget annat.

Har styrkor t.ex på den språkliga delen i testerna, så låg jag lååångt över genomsnittet. Slog i taket sa Psykologen.
Min IQ på nånstans mellan 122 128 i verbala förståelsen. Resten som logiskt matematiskt, låg inom normalspektrat 94 98.

Får väl då ett genomsnitt på 114 i IQ och det tackar jag för, som blivit betraktad som smått efterbliven av en del människor.:-)
Jag skulle lätt klara av högskolestudier sa psykologen OM jag inte haft det andra att slåss med. Det är också värk, dövhet osv som hindrat mig att vara uppmärksam och orka fullt ut för att få bra betyg i skolan.
Det betyder att jag presterat under min egentliga kapacitet.

Är fortfarande kluven till hur mkt jag ska berätta öppet i bloggen.

Det är ju bara några få som inte tycks kunna handskas med mig, om de får veta mer exakt óch risken att dom läser här är egentligen mkt liten egentligen.
Ingen känner sig träffad heller av dem, vad jag kan tänka mig. Det är ju bara jag som likt en blodhund sniffat mig till deras innersta tankar.
:) De läser sannolikt inte här som sagt.

Tills jag vet och känner att jag kan berätta öppet så kan ni väl mejla mig så får ni lösenordet till den låsta dagboken.
Ni som känner mig IRL kan dock få nej , men det beror inte på att ni inte kan ta detta med min situation utan i så fall då mejlar jag er privat, men lämnar inte ut lösen till låsta dagboken.
Inga IRL-folk har lösen dit utan bara dem jag känner url s a s;-) I princip.

I alla fall så finns ett kraftigt hopp om livet nu. Jag kommer få hjälp. Andra kommer att få hjälp att bemöta mig rätt.
Hoppas bara att det inte är försent.
Är så trött i kroppen och ja liksom tom inuti och har långt till både tårar och glädje, men vill gråta ut och skratta rakt ut och få kontakt med livsglädjen igen.

Tack alla för rara kommentarer!
Tack Pia som skrev här senast för dina rara varma ord!!!!
Ska försöka sova nu utan att grubbla. Vill vänja mig av med det.
Kramelikramar!