värdelöshetskänslar störtdeppdyk

I dag mår jag verkligen inte bra psykiskt.
Har sovit helt fel och vaknat på helt fel sida på kvällen ..fyfan vad jag hatar detta tillstånd:-((
Har inte fått ordning på nåt.
Varför då?
Jag är ju kataton.:-((
Det är så jävla skitpissigt äckligt hemskt att jag övervägde en stund att svälja alla piller som finns, för att få ro, men tänker givetvis på andra och då går det ju inte att göra så, men som läget är nu har INGEN nån som helst nytta av mig.
Inte ens att lyssna på mig är kul för jag bara skäller och gormar och gnäller och är så jävla ful och skitig i håret och hela jag så man måste ju se ut som en galning ur nån gammal skräckfilm och ja om inte M tröttnar nu på mig , vet jag inte hur han är skapt???

Men jag kan heller inte konversera med honom då han är autistisk så då blir det så här att jag försöker tvinga honom vilket är lika lönsamt som att be en blind se upp:-(

Det enda jag vill höra av honom är att han också ser att detta är inte acceptabelt och nån form av hjälp behövs.
Jag funderar på att snabbutsätta alla mediciner som gör mig sån här och ligga och spy, skaka, svettas, krampa tills jag antingen dör eller kommer ut ur detta med klarare tankar och rörlighet i kroppen igen.

Nu lyder nämligen kroppen inte min hjärna ens om jag är vrååålhungrig.:-(
Det slutar väl med att jag måste ligga i blöjor här och sondmatas.
Är på väg in i en apati som jag inte vet vart den slutar.

VET ju att i vanliga normala fall så skulle det vara stans action på mig så glad som jag är över husbygget och så spännande som jag tycker detta är.
Jag är glad, men thats it lixom.???!!!
Sen är jag ledsen så klart och chockad över att jag inte funkar alls nu.

I morgon kommer byggjobbare hit och vill dom in här kommer inte jag att öppna dörren.
SÅ illa är det.
De kan inte komma in och dricka vatten för det finns inte annat än i gamla petflaskor.
De kan inte gå på toa då den är så skitig att man kräks direkt man kommer in där.
De kan verkligen inte sitta nånstans och äta matlådor för här finns inget köksbord.
Bara ett belamrat totalt vardagsrumsbord.
Man kan inte komma fram om man har jobbarkläder utan att välta tvättställningen eller snubbla på kassar med blöt ohängd tvätt.

Ni anar inte.
Har aldrig ALDRIG ´hört talas om någon som blivit så sjuk som jag av mediciner och depp och ångest och krångel...Never ever nånsin!
Har ni?
Utredande läkaren som jag berättade hela helvetet för var dock inte förvånad utan sa att det är jääättte vanligt att man reagerar så här på de här medicinerna om man har adhd....DET är mitt sista hopp =att han ska förstå och vi få hjälp sen.
Måste bli av med medicinerna men så fort det värker så tänker jag att det inte går..faaaaaaaaaaaaaaan !:-(

Nu ska jag äta mos med ketchup om jag kan ta mig ut i köket vill säga...
Son har fixat nudlar åt sig själv.
Ja han pratade med mig om vilken stor skillnad det blivit på mig mot förut.
*Då orkade du ju massa saker mamma som att gå ut t.ex.*
Jag förklarade för honom att det är medicinerna som skadat mig. Och att jag måste sluta med dem.

Jag ska röka i natt också har jag bestämt för å se om nån liten bättring kan ske.
Är så ledsen och så jävla förlamad och illamående och störd och galen och ja orkar inte mer...........