Min kopp te

Det är faen kört för mig att ha katt.:-(
Läser på allergi.nu och inser det fullt.
Har blundat för fakta och suttit med ett starkt verklighetsflyende önsketänkande.

Mår så bra av att få ha en katt i famnen och få titta på alla dennes beteenden.
Varför just jag???????????
Här hittade jag viktigt text om djurallergier och så här står det om kattallergi:
Kattallergi
Tamkatten har utvecklats från små vilda katter och har funnits i vår närmiljö i minst 5000 år.
Katten är det djur som flest människor är allergiska mot. Ungefär trettio procent av de människor som har ärftlig benägenhet att utveckla allergi har kattallergi. Att ha katt innebär att man utsätter sig för ett tiotal olika allergiframkallande ämnen. Av dessa är stoff från hud och päls de mest betydande, men det finns även allergener i saliv, trampdynor och urin. En kattallergiker reagerar även på exempelvis tigrar och lejon på cirkus och i djurparker.
Läs mer här>>>>

>& även här>>>

kan man läsa följande:
Instinktivt förnekar man iakttagelsen, men kanske märker man att man reagerar på andras hundar eller katter. Ofta blir sambandet klart först om personen varit skild från sitt eget djur en längre tid och får akuta besvär vid första återseendet.
Vid direktkontakt med djur kan man således reagera med de vanliga symtomen på allergi: klåda i ögonen, snuva, rethosta, astma och hudbesvär. Symtomen kan uppträda omedelbart men också efter flera timmar. Inte sällan bli besvären kroniska och förvärras av andra luftvägsirriterande ämnen såsom parfym, trycksvärta, rök och avgaser, dock utan att det kära djuret misstänks ha något att göra med symtomen.

Det läskiga är just detta att man efter att ha utsatt sig och trotsat symptomen kan bli hyrperallergisk mot andra saker och kanske inte kunna åka kommunalt eller hälsa på folk med husdjur eller ha det skitigt i hemmet osv.
Det andra jag är rädd för är ju ett dödligt astmaanfall som min pappa och min bästa arbetskamrats mormor dog knall och fall av:-)
Det vi inte visste då var att negativa tester inte var nån garanti för att man inte var allergisk ändå. Pappa visade ju allergi för hund, men inte katt.
Han hade fruktansvärd astma jämt och ständigt och troligen var det ju vår katt som bidrog. Katten blev också hela 22 år så det var många år som pappa gick och blev utsatt hela dagarna..faan säger jag för att inte fått veta fakta i tid:-/
En sak till är lite otäck och det är att jag kan ha katten uppe i ansiktet ena dagen för att efter några dagar inte kunna andas då jag går på mattan han legat på.
Inser att skiljsmässan från gästkatten är helt nödvändig på alla sätt och vis.
Är glad över den tid vi fick tillsammans.
Det är helt hjärtskräande dock då han gör allt för att få vår uppmärksamhet.
Har flyttat på bordet som han stod och knackade på fönstret på, men han gjorde sig 1½ meter lång och satsade allt på en knackning.
Jag gråter inombords hela tiden:-/
Men trösten är att han har ett hem och han går ju alltid dit även då han varit här hemma så på så vis är jag inte orolig.
Hade han som jag först trodde varit en förrymd katt så hade vi givetvis försökt att placera honom på ett katthem.
Han är nog inte lättplacerad dock så hårt och överraskande som han hugger , men det kanske går att få honom att sluta med detta på nåt sätt? Vet inte.

Köldallergi kan ni> läsa mer om här>>>
Sonen har antagligen fått köldallergi också ovanpå sina andra eksem:-/
Han har haft svullna kliande fötter och i går svullnade hans finger upp då han hjälpte far sin att bära bort en bredtrave.
NU läste jag som tur är och man kan få lindring av allergipiller och såna har vi ju massor här hemma utav:-)
Jag letade på nätet som en galning efter fakta då hans tår svullnade, men hittade ingenting förrens ordet köldallergi dök upp i skallen.

Nu ska jag äta frukost , väcka karln och sen sova eller rita en stund och sova sen, men jag är deppig så ja det blir nog slafen ändå.
Over and out!