söndag, januari 22, 2006

Väderomslag/kattbett

I morse vaknade vi exakt kl 6.30 och hade sovit hela natten lång jag och sonen. M jobbade ju natt.
När M kom hem så gjorde vi tunnbrödsrullar med mos och grillkorv och drack saft, mjölk och kaffe till.
:-)
Jag mådde fortfarande så bra så jag fortsatte en lång stund med valideringen av min stora hemsida.
Är nästan klar med den nu, bara typ 1 sida kvar.
Jippiedoo.
:-)
Måste gå igenom sidan regelbundet för jag är så impulsiv och lägger till saker utan att ens tänka närmare på saken och validera varje gång glömmer jag bort hela tiden.

Sen blev jag oförklarligt trött och fick värk överallt och inte tog andra dosen värkmedicin bort detta.;-/
Jag somnade och sov ända tills nu kl 13.30..suck!!!:-/

Kollade termometern och det hade stigig från minus 14 till minus 5 grader på bara en kort stund så det var därför som jag säckade i hop så där.

Har skrivit om detta förut att min värk påverkas så kraftigt av varmare väder som ökar i temperatur och väl stilla så går det bra om det sen t.ex ligger på samma gradantal eller att det blir kallare utomhus igen.
Får flytta till nåt jämnare klimat.

-Nån som vet vart såna finns runt om i världen?

Klart slut!
Nej!
Jag blev biten hårt som fan av katten i går igen:-(
Nu är det 3:e gången gillt och allvarligt talat vet jag inte om jag vill utsätta mig mer för dessa bett som omgående blir infekterade och jag måste dränka såren i asolsprit och lägga om med både kompresser och bandage:-/

I övrigt var katten helt underbar i går och var så kelig och ville upp i mitt knä och han sätter alltid in klorna i mina knän och ska typ klättra på samma sätt som han klättrar upp i ett träd.
Detta går ju bara inte.

Nu tänkte jag så här.
Han verkar så lyhörd och klyftig denna katt så jag provar att lära honom att hoppa upp.

Så jag förklarade vänligt att han varit så duktig och hoppat in då jag sa *hoppa*, från verandan där det stod saker ivägen för dörren som han måste hoppa över för att komma in.

& så klappade jag lätt på knäet och sa *hoppa Gandhi! Hopp upp här!!*'
Det tog nån sekund och katten såg ut att tänka och så tog han ett jätteskutt, observera med infällda klor.
Jag öste beröm över honom och han fick sen ligga och leka kattunge i mitt knä.
Han buffar så sött med sitt huvud på mitt bröst och kryper i hop trots att jag är så tjock så knappt plats finns i mitt knä.
Han spann och det gör han jämt=spinner jättehögt.

Sen gjorde jag nån omedveten rörelse med handen och han högg tag och riktigt gnagde intill benet trots att jag hann säga att: *nej inte bita* innan han bet så hårt , men han bara bet ännu mer tag och jävligt hårt och fyfan vad ont detta gjorde så jag skreeeeeeek och han stod en lång stund med öronen helt släta bakåt på huvudet och var inte glad.

Sen lockade jag på honom och sa att det är jättesynd att du gör så där, men kom får jag klappa dig så vi blir vänner igen.
Då kom han och strök sig försiktigt och buffade sorgset på min fot.
Lilla gubben!

Men jag tror nu att vi måste skrämma bort honom härifrån tyvärr.
Det kommer även att sprängas ett helt litet berg på tomten här, så kanske man kan maskera bortskrämmandet med att det byggs och sprängs på tomten här??

Jag kommer inte skrämma honom för han kopplar mig till nån som är snäll emot honom och jag vill inte ge honom intrycket att folk först är snälla och sen kan bli dumma plötsligt.

Men han har respekt som fan för sonen som har varit den som fått säga åt han att gå ut då jag fått astma t.ex.

-Kanske kan sonen få stampa lite i marken och ryta samtidigt som de börjar jobba på tomten?

Helst önskar jag ju att man kunde lära honom attinte bita i människors händer, men det är nog svårt att *lära gammal katt att sitta*.

Han gör ju bara vad en katt (a mans got to do what a man has to do;-)måste göra=biter tag i sånt som kommer farandes emot honom, som han inte hinner se, som om det kom en ormvråk eller örn så måste han ju bita snabbt som tusan för att försvara sig och han vet ju inte att våra händer inte är rovdjur så att säga.

Han är i alla fall intelligent och rolig och mysig på alla sätt och vis och ja man vet ju inte. Kanske kan man göra på rätt sätt då han är så lättlärd?

-Nån katt-vetare som vet?
NU är det over and out:-)

3 kommentarer:

Klockan januari 25, 2006 3:35 em , Anonymous Anonym sa...

Hmm. låter inte som en bra idé att skrämma bort katten. Vart ska han ta vägen? Han är antagligen van vid att få mat och omsorg och kommer försöka komma tillbaks.
Ni får försöka lämna bort honom. Katthem finns det ju gott om. Nej, att göra på annat sätt är djurplågeri. Ni får ta ert ansvar.

 
Klockan januari 25, 2006 9:13 em , Blogger Min kopp te! sa...

Är du dum eller spelar du?
Jag har berättat allt om denna katten sen låååång tid tillbaka i denna bloggen och han har redan ett hem.
Han är gästkatt här då det bor fler katter därhemma och höns och och då vill han vila upp sig här.

Jag tycker INTE om att man läser här och drar slutsatser som är helt fel.
Läs nogrannare är du snäll!
Det sista jag är så är är en djurplågare!!!!!!!!!!!!:-/
Typiskt att vara anonym då du skriver så här också så man inte kan svara dig.
:-(

 
Klockan januari 28, 2006 10:57 em , Anonymous Anonym sa...

Vissa katter är väldigt benägna att "hugga" och så var min brors katt. Men med hård kärlek (bestämd) så lärde han snart att det bara var dumt att försöka sätta lillmatte i respekt genom att bita och grabba tag i mattes händer och liksom "sparka med klorna ute"... minsta lilla tendens och jag hårdnade. Det va en del maktkamp... men ingen av oss for illa av det och ärligt talat så tror jag att det var skoj för honom...
Men eftersom du har astma, och du vet om att det kommer att sprängas o byggas på tomten, så är det nog bäst att ni börjar liksom att få honom att "vända på klacken". Vänligt då. Han har ju ett hem. :)

Förövrigt, uppenbarligen så har inte marie läst annat än just detta inlägget, så då är det bara att strunta i henne och låta henne tro vad hon vill.

=)

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida