skolsituationen

Ups!
Lovade ju att skriva om sonen och hans skolgångsäventyr här redan i gårkväll, men jag somande på soffan.
Vi har ju beslutat gemensamt i familjen att R ska få ta en s.k sabbats-termin.

I morse pratade jag med rektor, läraren och skolsköterskan.
Dom var väldigt bra att prata med då de verkligen bryr sig om hur R har det och de ville ha en konferens där
syovägledaren är med och vi allihop.

Problemet är engelskan och svenskan.
R kan mycket engelska när det gäller glosor, men han är jättesvag vad det gäller att skriva.
Rektorn frågade hur mycket han skriver hemmma och jag sa att det var ju hela dagarna, men då via chatter på
nätet och där slarvskriver de ju så enormt fort att det blir tvärsemot träning.
Men jag har tyckt att det varit nyttigt också för R att få formulera sig skriftligt, även om stavningen varit dålig.

Han begriper sig inte på stavningskontrollen och i ärlighetens namn gör inte jag heller det, eftersom det då kommer upp flera
alternativ man då ska välja bland och ersätta ordet med???
Jamen?? Hur då ? Hur ska man veta vilket av dem som är det rätta??

Det han fick var ett JÄTTEBERÖM för hur duktig han är på datalektionerna och i alla estetiska ämnen.
Där är han på topp och presterar topp, berättade dom för mig i telefon och gissa om det värmde att få höra.
:-)

Grejen med att gå en medialinje då man har dyslexi är att man ska prestera många texter i form av artiklar och recentioner och jag
tror inte vår son är lagd åt det kommunikativa hållet vad det gäller just sånt.
Däremot skulle han klara att kommunicera ut i bildform och jobba med hemsidor och reklam eller liknande , tror vi.
Men han har också en stor talang när det gäller konst.
Jag tycker själv att han är så pass duktig att , trots att konstnärsmarknaden är jättesvår att slå sig fram på så är han
outstanding duktig och kan ha en rejäl chans.
Om han vill.
Han ser inte så där överförtjust över det då vi pratar om det.
Han vill bli mekaniker säger han.

Då säger M att det faktiskt kan hänga i hop=kreativiteten och att se hur man sätter i hop saker.
Det kan hänga sammman med att bygga konst också.

Vem vet nu vad han ska bli när han blir stor?
;-)
Vi ska ägna denna sidan av året till att riktigt förbereda och utreda exakt hur han ska få bästa möjliga utgångsläge.
Att det är trångt här i huset kan jag tala om har varit en stor nackdel för studieron som han så väl behöver.
Han är beroende av rutiner och vi har tappat dem som jag kämpade stenhårt för att bygga upp och som vi höll hela hans uppväxt, med
fasta måltider och ja dagarna var inrutade så han slapp fundera på vad som skulle hända och förändras.

Nu ska här tas riktiga tag och skönt blir det sen då han har ett eget stort rum i nya huset.

Bara att få käka vid ett riktigt köksbord.
Bara en sån sak.
;-)

Skäms över oordningen och kaoset här, men vi hade inte kunnat göra på nåt annat sätt än så här.
Att få lida några år, för att få det bättre på sikt var helt nödvändigt vad det gäller ekonomin.
Inte hade R varit betjänt av att vi bott kvar i 4:an och vi sen gått i konkurs, tror vi.
Nu har han en trygg framtid och får bo nära naturen.

Nu bankar kissen på fönstret.
Det är så kallt ute.
Men han har redan fått vara inne en stund då min astma kändes kontrollerbar.
Kan kanske ge honom lite mer käk så han håller sig varm?
Sa åt han att gå hem till sin familjs hus och värma sig, men han lyssnar inte.
:-))

I övrigt har jag skrivit i den " ndra dagboken" också igår.
Nu ska vi äta lite nattamat här och i morgon ska vi åka till visningshuset
som är exakt samma hus som vi ska få byggt här.
Vi ska välja spisar och tapeter och golv tillsammans med försäljaren.
:-)
Over and out och kramelikramar!