Besökare/städning

Mår bättre men är förkyld fortfarande.
Det är en mild förkylning som det verkar och det tackar man för.
:-)
I morse kl 7 storstädade jag och M köket.
Guuuuuuuuuud vad skönt det kändes att få bort alla skit där inne.
Det går så himla lätt då vi jobbar samtidigt och fort går det så jag inte hinner
få sån värk överallt.

En stor propp gick i skåpet som hänger utomhus.
Jäklar vad svårt det blev att öppna det elskåpet som saknar nyckel.
M höll på i säkert 1 timme, men sen gick det.
Både kyl, frys, datorer, lampor osv släcktes ner och så kan man ju inte ha det.
Vattnet rinner än i kranarna som tur är.

Kissen sitter staty ute på sitt bord.
Han är så enormt söt, för att inte säga vacker.
Önskar jag orkade ladda batterierna till kamerna och ta riktiga kort på honom.
:-)

I dag funderar jag på att göra en mackaronipudding då vi har så många bra ingridienser hemma, men tyvärr är
mjölken slut och jag tror inte det är så bra ide att köra bil då snön ligger meterhög närapå.
Har inte sett till plogbilen.

Har nästan inga vanliga ,besökare till min hemsida och bara mängder med folk från hela världen som
söker och letar efter animerade bakgrunder.
Jag tror jag ska ägna dagen åt att rita några såna som man kan ha till nyår.

Det är också skönt på sätt och vis att man inte har så många gästboksinlägg att svara på och att jag kan lägga
min hemsida lite åt sidan för att göra det jag gillar bäst=pyssla med grafiken.
:-)
Men jag saknar också kontakten så klart med dom som förr besökte sidan.
Men förstår om man tröttnar på min sida som ändras så ofta och när man måste skriva in url till gästboken
så är det nog för jobbigt tror jag.
Vet inte?

Skit samma! Det går jämt upp och ner i cybervärlden och det är bara att acceptera.
Jag läser föressten en bok om acceptans just nu.
Fick den i julklapp av syrran.
Den heter nåt med: Att leva ett liv. Inte vinna ett krig.
Jag tycker den är lite fånig, samtidigt som jag tycker budskapet
är sunt=att lugna ner sig genom att acceptera sånt man ändå inte kan förändra s a s.
Det fåniga består i sättet hon skriver på.
Om att hon slutförde boken i nån öknen i Etiopien och att hon red på häst fastän hon var rädd.
Jag mådde lite illa då jag tyckte att hon liksom romantiserar själva författandet och det har ju inte riktigt med budskapet i boken att göra.
Men men!
Man kan inte få allt.
;-)
Nu måste jag dricka mer te och sen vatten för vi har eldat häri braskaminen, så att svetten forsar.

See ya!