Min kopp te

Goddag!
Hittade denna artikeln igen i dagens nyheter på nätet och tänkte att jag lägger ut länken här så man kan lätt hitta den igen.
Den beskriver på ett bra sätt vad det handlar om i den fleråriga debatten om framför allt DAMP som begrepp, men också om vad som gör debatten så infekterad.
Längst ner i artikeln finns en analys, eller slutsats som jag tycker är lysande.
Det står så här:
Motsättningen mellan biologi och samhälle är ett hjärnspöke. De olika världarna hänger ihop. Det vet debattörerna, men de anklagar varandra för att inte veta det. Därmed går debatten över styr och barnen hamnar i kläm.
Läser mer här>>>

Mår i dag?
Lysande bra!
:-)
Värken är som bortflugen och därmed också dimman och tröttheten som alltid acompanjerar smärtorna.
Ingen nervositet eller nånting.
-Hur kan det bli så olika olika dagar?
Har inget svar på det, mer än att vädret påverkar väldigt mycket.
Värmeväderomslag då framför allt.
Inte fukt, kyla osv som så många blir påverkade av.
Nej! Enbart värme.
Mycket märkligt då det inte finns någon bevisande forskning i ämnet.
Det enda jag vet om var en läkare i en veckotidnings läkarspalt som sa att detta med att bli sjuk av värmeväder berodde på joniseringen i luften och att det kunde göra så att gamla benbrott och andra skador börjar att värka.
Han sa att man då inte har nåt annat val än att flytta utomlands till länder där vädret inte slår om till varmare väder ideligen.

Mången gång har tanken slagit mig om jag kanske måste flytta för att överleva:-(

Mitt liv med värk och uppmärksamhetsstörningar m.m är skit, men jag har världens bästa karl och världens mest älskade onge.
:-)
De håller mig vid liv.
Jag ska komma tillbaka nu.
Ska söka all hjälp som finns i hela världen och hjälper inte det så mejlar jag till Dr Phil.
:-)
Han sa nåt så enormt vettigt i dag på tv.=
"viljan kan inte hjälpa en om man t.ex måste sluta dricka utan det är de steg man tar till förändring med hjälp av andra som är den enda rätta metoden"
Nåt liknande sa han så jag citerar inte ordagrannt.
Men hur många ggr har man nte hört orden: Bara du vill så kan du!
:-(
Det har alltid rests en enorm protest inom mig mot det påståendet, men jag har ju som alla andra trott att nog måste viljan ändå vara a-o för att klara av en förändring till det bättre.
Men samtidigt har inte mina viljeansträngningar lett nån vart alls.
Däremot har målmedvetenhet och strategier fört mig rätt.
Jag ville inte sluta att röka alls.
När jag förstod att jag aldrig skulle sluta röka på grund av jag skulle vänta in min egen lust och vilja så tog jag beslutet att sluta röka ändå.
Hur underbart det än är att röka.
Jag får helt enkelt finna mig i ett rökfritt liv och vara hur ledsen jag vill över förlusten av min vän ciggaretten.
DET har fört mig ända hit=snart 3 månaders rökfrihet.
Har så lätt att andas nu att det är rent sjukt vad lätt det är.

Fick dock ett astmaanfall i går då jag pratade med min älskade vän Andrea.
Berodde så klart på att katten legat på alla mattorna och fick vara inne här förut.
Det kommer inte hända igen.

Nu ger jag upp eftersom jag återigen skrivit långt och det försvinner och går inte att backa och ångra så man hittar texten igen.
Jag kopierade som tur är hälften.

Ska fixa sen lunch och koka kaffe nu.
Ses!