onsdag, november 30, 2005

Adhd och högt blodtryck

Hur känns för högt blodtryck?

För högt blodtryck känns oftast inte, men symptom på för högt blodtryck kan visa sig som:



Huvudvärk, trötthet eller förvirring



Känselbortfall i händer och fötter


Näsblod, upphostning av blod


Allvarliga andningssvårigheter

::Läs mer här hos netdoktor::

Jag har känt av att nåt är väldigt fel i min kropp dom senaste ca 3-4 åren.
Under den perioden har även mitt blodtryck varit högt.

Inte ens med bra dyr blodtrycksmedicin som Cozar sänktes blodtrycket.
Nu dubblades dosen+ att jag fick tillägg av medicien :Plendil.
Bytte också till en antideppmedicin=Seroxat som har en kraftig ångestdämpande effekt.
-Slutade röka för snart 3 månader sen.
Vad hände med mitt mående då efter en vecka på nya medicineringen?
-Jag är nära på kolugn.
-Inga gråtattacker och melankoli på morgonen längre.
-Är inte förvirrad och glömsk längre.
-Har inte andnöd längre som jag tolkade som hyperventilering av ångesten.
-Andningen är så lätt att det känns som att jag ska glömma astmamedicinerna hela tiden då inte astman påminner mig.
-Luktsinnen har kommit tillbaka med ca 40%.
-Smaken är underbart mycket bättre så ALL mat smakar suveränt gott.
-Sover och drömmer rediga drömmar och vaknar på morgonen utan problem och somnar på kvällen utan problem.
-Är mer fokuserad än annars,
men inte så bra koncentrerad så den biten finns tyvärr kvar=Det som säkert beror på adhd.
-Denna medicine har gjort så jag känner genuin glädje.
-Jag blir inte avtrubbad som jag blivit av alla andra sorters antideppmedel som jag ätit genom åren.
Kvar finns=
-Lite oro.
-Lite motstånd mot att laga mat och tvätta mig och sköta allt sånt, men det kan vara dåliga vanor
och att jag är så svag i musklerna och jag har haft mycket värk senaste månaden.
-Får ju värk bara av att klä mig t.ex.
-Att dra på strumpor, dra upp byxor framkallar smärtsamma kramper i armarna och så har det varit i många många år nu.
Blir så trött på skiten:-(
-Lite nervositet för att ringa upp folk och prata.
-Är alltså så pass rädd att få tillbaka symptomen att jag fortfarande undviker sociala kontakter, men jag tror detta kommer att gå över.
Om inte ,så ska jag be att få höja dosen med Seroxat som nu är ganska låg. 20MG och man kan äta ända upp till max 60MG.
Jag gissar att jag behöver 30MG för att bli helt normal igen.

-Jag har inte ro att sitta vid datorn längre stunder och känner tydligare då jag behöver resa på mig och röra på mig lite.

I natt drömde jag en lustig dröm som var skrämmande samtidigt.
Jag drömde om en gammal pojkvän som jag strulade med i 7 år.
Han var inte snäll mot mig, mer än förstås i inledningsfasen av vårt förhållande.
Han lurade in mig i nåt jag inte för min vildaste fantasi kunnat ana skulle kunna hända.:-(
I drömmen var han en blandning av nån helt okänd yngre kille som var väldigt snygg och spännande och jag föll som en fura och var som gele i hela kroppen i hans närvaro.
Jag var hög på dopamin kan man säga.
Jag var SÅ kär. Förälskad så jag inte kunde styra mig själv.
Han skulle skära mig med en enormt stor vass kniv.
Han var så gullig och vi hade så roligt tillsammans men hela tiden fanns hotet om att jag skulle bli skuren av denna jävla äckliga kniven.
ÄNDÅ kunde jag inte släppa honom, förrens i slutet av drömmen då han blev mer inriktad på att verkligen göra mig illa.
DÅ först började jag fly och känna självbevarelsedrift.
Vi var så klart i min barndoms Bredäng.
Jag sprang genom källarförråd och ut och in genom husens alla portar.
Han var efter mig hela tiden.
Jag åkte hiss upp och ner och han var efter.
Jag försökte att stanna till på olika våningar där jag visste att det bodde folk som jag kände så jag kunde bli insläppt där och få skydd.
Men grejen var att alla jag känt hade ju flyttat därifrån, så ingen släppte in mig eller öppnade dörren ens.
Jag hetsade framåt i mörker och snö på området och smög och hade mig.
Ville hem till min mamma som jag bett att ringa polisen och jag bad mamma att inte luras av denna killens charm.
Han skulle säkert ljuga sig in till henne och kanske mörda henne också.
Sen slog det mig att om han inte får tag på mig, så kanske han tar min son och mördar honom och då började jag förbereda mig för att ge upp och att han skulle få skära i mig i stället.
DÅ vaknade jag för så här orkar man bara inte drömma nån längre stund.

Slut dröm.
Jag tror att jag drömde detta då jag grubblar så mycket på detta med adhd och dopamin.
Har ju hela min ungdom försökt må bra och förälskelsestadierna var ju livsviktiga för mig då jag fick upp dopaminet i hjärnan så jag orkade med annat som t.ex skolan
jobbet osv.
Jag gick bra långt med konstiga förhållanden med killar som utnyttjade mig och drev mig till vansinne i åratal.
2 st 7 åriga strul-förhållanden hade jag t.ex.
Börjar nu fatta varför jag betedde mig som jag gjorde.
Spänningen och jakten och förälskelsen som iofs var helt osund, men det hjälpte mig att hålla lusten i gång för annat också.
Var det verkligen så fel då?
Utan medicin för adhd, kan det bli så här.
Många med adhd utsätter sig för faror och jag börjar verkligen ana orsaken=få en balans i signalsubstanserna i hjärnan.
Klar slut!
Over and Out!




1 kommentarer:

Klockan november 30, 2005 9:12 em , Anonymous Melpomene sa...

Snörstrimlaren ser ut som en liten häftapparat men med vassa taggar emellan som strimlar snörerna istället för att krulla dom.

Ska ta och lägga ut ett foto på ett paket sen när jag fått fingrarna ur * så får du se hur jag menar.

Kram///M

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida