Elände, varning

Mår inte så bra. Höjde dosen med Seroxat då läkaren sa att jag kunde göra det framöver, men jag har iofs inte ringt och talat om att jag gör detta nu.
Måste man det tro?
Nu är det värmeväder på gång igen:-(
Kroppen hamnar i nån form av kramp där jag kan peka på valda
delar från huvudet ner till fötterna på massa ställen som gör ont och spänns hårt.
I mellangärdet sitter en jättemage och jättetuttar och trycker på dom innre organen och
det ger mig en form av panik.
Nervositeten gör att jag får ont i magen och känner mig sorgsen, ledsen, uppgiven och så
funkar inte hjärnan känns det som.
Tankar blir bara tankar på tankar om oro och om frågor hela tiden om jag kan göra nåt åt detta själv, vilket jag uppenbarligen
inte kan och då kommer tankar på hur dålig påverkan jag har på alla människor som behöver mig.
DÅ kommer tankar på om det inte är bättre att försvinna än att sitta och lysa av hjälplöshet?
Om jag inte finns så behöver ingen undra när jag ska komma på fötter och hjälpa dem.
Det känns som att det är förväntningar och besvikelse på mig hela tiden, fastän alla är jättesnälla och inte
kräver nånting av mig.
JAG kräver mer av mig.
Åtminsten kunde jag väl gå upp och stå upprätt och klä mig osv, men icke:-((
DÅ kommer ganska starka aggressioner riktatde från mig själv mot mig själv för att tillslut
göra mig så utmattad att jag bara kryper i hop i fosterställning.

Har försökt distrahera mig hela natten med spännande och bra tv-program och hade tur att
de i princip avlöste varann hela natten.
Såg CS!, tredje skiftet, en fantastisk film som hette:
*The day after tomorrow*Där klimatförändringar gjorde att hela usa och delar av världen frös till is.
Jag grät då de tillslut fick fly och skydd i 3:e världen.
Tänker på hur vi i väst sviker dem nu.
Vore ju ett under om de hjälper oss en vacker dag då det skiter sig med nån naturkatastrof eller atomkrig.
Så som vi behandlar dem och låter dem svälta och vara utan vatten:-(

Sen såg jag på animal planet och det som gör mig lugn och glad är alla de här människorna som hjälper djur på massa olika sätt och
sen älskar jag att få lära mig allt om precis alla djur från minsta lilla bacill till stora elefanter.
:-)
Om jag fick skulle jag fly in i en värld där jag bara fick vara bland djur.
Det är väl då fan att man ska ha astma och vara allergisk då jag tror att samvaro med djur kan hela ens psyke och även fysiska hälsa.

Jag vill framför allt annat bli av med mitt fysiska illamående och äckligt höga blodtryck.

Kan inte tänka positivt och ge mig i kast med psyket så länge det värker överallt och trycker och ömmar och kluckar i örat och då jag ser illa
och jag känner mig som en döende infekterad varelse som bör avsluta sitt liv.:-(
Jag är egentligen väldigt lättroad och glad, men det kan nog ingen människa tro mig på mitt ord så mycket som alla får läsa och höra mig gnälla.
Jag gnäller för att jag inte accepterar detta tillståndet.
Önskar jag var tapper och kunde bära mina sår och ärr under tystnad och med stolthet, men jag är tyvärr sån som ger luft åt tankarna.:-(

När jag umgås med folk sitter jag dock inte och klagar så här, men samtidigt kan jag inte träffa folk i mitt tillstånd och jag har också tappat all
tro på att jag begriper sociala spelet så¨jag kan inte umgås med folk vare sig i telefon eller IRL.
Jag blir för spänd och det slutar numera med astmanfall och panikångest:-(((((((((((
Blääääääääääääääääääääääääääääää!

Nu är det slutgnällt här i bloggen tills efter jul.
Vattnet kommer inte tillbaka då själva värmningsanordningen slocknat och är iskall:-(
Vi åker till stan i eftermiddag och gud vet hur länge vi får stanna där.?!
Sonen måste då pendla till plugget därifrån.
Inget roligt alls då det tar på hans krafter att åka långt.
Sen pallar inte M att vara 3 i lilla 1:an så jag tror han kommer åka ut hit och sova då han jobbar natt och ja jag tror han stannar här om vi envisas med att vara inne i stan
men sonen kan ju inte vara ensam på nätterna och nån måste fixa käk så sonen och jag får väl vara i stan själva.
Sååå jääääla tråååkigt!

Enda som är bra med att vara i 1:an är att sonen vill träffa en gammal kompis som bor inne i stan,
Han har ju inte umgåtts med en enda kompis på ca 4-5 år snart:-(
Det oroar jag också ihjäl mig för + ig-varningar i plugget+mat som inte äts+eksem som ska smörjas med han vägrar och det är över hela kroppen på honom, sånt här
atopiskt eksem.
Man kan ju inte tvångssmörja en 17 åring.
Han har så många ideeer om allt, & vägrar så många saker, men en sak gör han och det är att borsta tänderna ordentligt
och tvätta håret själv+ att han lägger sig rätt tidigt numera om kvällarna och gör en del läxor..
:-)
Alltid nåt sa fan när han såg Åmål.;-)

Jag kan inte fatta att en familj där alla 3 älskar varann och har det tryggt och där alla kommer från starka fungerande familjer utan missbruk, kriminalitet eller droger
som inte ens dricker alkohol, kan må så jävla illa som vi gör, eller rättare sagt som jag gör.
M och R säger att de mår bra och klarar av situtationen så ja då är det väl bara jag som inte klarar livet.

Over and out och tack om någon enda orkade läsa detta dravlet och ända hit.
GOD JUL!!!!