Jag har mist ett barn

I natt var jag i USA och det var stort och liksom lite farligt.
Sitter i en våning med amerikanska bekanta och en snubbe säger:*Jag tror inte vi ska släppa lös henne här i New yourk ensam. Hon är visserligen 46 år men har en del attraktionskraft kvar så säker går hon inte*
Jag blir livrädd av de orden och tittar skräckslaget på M, men det verkar som att M och de bekanta vill göra nåt på egen hand ute på stan och jag vill då låsa in mig i våningen.

Nu vet jag inte vad som händer men jag börjar gråta och berättar svamlande om rädslor, känslor och de tar mig till en psykatriker där som upplyser mig om att allt mitt dåliga mående beror på barnet jag förlorade 1991.

Då minns jag den söta bebisen. En flicka som låg i min famn och sjukhuspersonalen som försöker få mig att förstå att hon är död, men jag tycks inte fatta.
De tar bebisen ur min famn försiktigt och frågar om jag ska ta hem henne till Sverige eller om de får lov att kasta henne i sophinken.
Jag svarar att det går bra att bara kasta bort henne.

Vi åker hem.
På vägen hem gör bussen en fruktansvärd inbromsning så att bakre delen nästan gör en kullerbytta över förarhytten.
Det slungas plåt och saker i väg som en katapult.

Vi är alla oskadda och går ur bussen, men då hör vi hur det längre fram blir kedjekrockar med andra bilar som duckar för allt som far om kring.

Det börjar att regna saker från himmlen som är så disig att man inte ser det som kommer emot en förrens det strax ska till att träffa en.

Sen minns jag inte mer än att jag grät floder hos den där psykiatriken.

...slut...
I verkligheten miste jag ett barn 1991, men det var i 12:e veckan och genom ett utomkvedshavandeskap...::Här har jag skrivit om det.

Jag har även varit närvarande vid hemska bilolyckor där det blev sån här kedjekrock och då vi inte insåg förrens efteråt att vi som stod på vägrenen vid motorvägen kunde fått bilskrot i huvudet+blivit påkörda.
Blev chockad efteråt, men det har jag förstängt.

De här 2 händeleserna är inte bearbetade märks ju tydligt.
Inte heller har jag förlikat mig med att jag är 46 år och börjar att se gammal och sliten ut.

I övrigt funderar jag på att skriva ner en sån här story år för år vad jag har gjort så jag får en tydligare bild av vad varje år innehållit för trauman som kan ha gjort mig så här apatisk som jag är nu.

I morgon kommer Andrea hit och jag har typ inte klätt mig och duchat än och inte heller städat så jag är grymt rädd för att det ska se ut så här och stinka då hon träder in i stugan här.

M jobbar så han kan inte hjälpa mig heller.
Får ringa Andrea och fråga om hon kanske vill komma en annan gång, men det är för tragiskt för vi vill verkligen verkligen ses och har sett framemot detta bägge 1 läääänge.:-(

Solen skiner och det är 25 grader i skuggan.
Ut i duchen vore ju perfekt nu, men hela min kropp vägrar och hjärnan har tydligen noll makt över mig längre.

Har en släkting som blivit likadan som mig och jag tror även hennes son hade såna här problem så nåt skit är det som ställer till detta och nästa gång jag kommer till husläkaren ska jag be om riktig hjälp.
Orkar inte ha det så här.
Hade annars tänkt vänta ut husbygget då vi får badrum och se om just badrummet och frächa städade rum har nån inverkan på mitt mående och klister i arslet, men fan det är ju inte ens säkert vi får låna för att bygga.

Nerverna håller knappt för att ännu en gång vänta på svar på låneansökningar.
Har bergis väntat på sånt 100 ggr nu genom åren och det bryter ner mig.

I natt har jag haft bergis 50 besökare och hälften av dem är från USA då de "lånat"
mina animerade bakgrunder och nu då jag satte upp hot-link-protection så blir de bara hänvisade till en sida som förklarar att det gjort fel.
De måste ju ladda ner grafiken på sin dator och förvara och länka till bilderna från nåt bild-förvarar-ställe som de själva skaffat.
Jag gav dem en länk till sådana.
Hoppas att dom fattar nu.
Tror det är rätt oskyldigt då det mest är ungdomar som gör så här och de har väl fått tips av sina kompisar för att få in bakgrunder i sina forum och bloggar.

Däremot hittade jag ett foto på mig själv som var direktlänkat i ett forum
Aaaaaaaaaaaaaaaaghhh! vad sur jag blev.
Gjorde genast om fotot så här:

Inte så trevligt för den som lagt in fotot på sidan.
Fick dock ett mkt trevligt brev från han som ägde forumet där han bad tusen ggr om ursäkt.
Känns skönt att det löste sig.
Forumet vet jag inte vad det handlar om för det blev jag inte klok på då de bara hade korta inlägg som man inte begrep ett skit av och det var nåt med *lan*.

Den som lade in min bild hade även ca 10 andra bilder på gråtande människor i olika åldrar så det var visst ett försök att illustrera nån sorg de haft i forumet då en medlem eller nåt hade blivit avstängt.
Nog om detta, men jag ångrar nästan att jag glodde i statestiken på webhotellet för gud vad jobb det blev att försöka luska reda på allt och ta bort bilderna och det var ju många många som direktlänkat på playahead och pets och allt vad de heter de här lunar-stormliknande sajterna.
*Pust stön suck!*

I övrigt vill jag att Miaomuzzimo kommer tillbaka från semester nuuuuuuuuuuuu!
Saaaaaaaaaaaaaaaknar!
Ses!