slutet på influensan?

Mår i dag? Status på måendet= 2 på en skala 1-5
1 är helt värkfri och glad.
2 ledvärk och glad
3 ledvärk och ledsen
4 värk överallt men glad
5 värk överallt men ledsen
väderleken är = varm


 I natt började jag äntligen känna mig bättre. Vaknade  med bara ytterst  lite hosta och lite svettig. Det blir bättre och bättre för var dag som går. Men det har varit en sanslöst lång sjukdomsperiod som inte riktigt stämmer med influensa som ska innehålla torrhosta. Denna varianten har varit en lös stor mängd slem i hostan. Inget luktsinne eller smak, men faktum är att i förrgår började jag känna dofter igen. Har en hudlotionen ståendes vid soffan som luktar sockerkakssmet. Otroligt att dom lyckats fånga just den aromen.:-) Man blir i.o.f.s hungrig och får lust att ta sig en näve men jag har hittils hejdat mig i tid. 
Köpte en jättflaska shampo och en flaska med glansmedel som visade sig lukta gräddkola.
Kan inte använda dem då jag blir sjukligt godissugen av doften. Men samtidigt så har vi inga pengar så jag måste nog ge mig på dom flarrorna tillslut i alla fall:-)


 Ang. de symtomen vi har haft i familjen så har sambons syster, som är läkarsekreterare på ett av Stockholms största sjukhus fått in journaler där folk haft exakt samma symptom. Om jag förstod saken rätt så bedömdes dom ha lunginflammation. Kanske har vi ändå haft det? Inte vet jag, men satans jobbigt var det. När jag hade en  enkel ensidig lunginflammation för ca 30 år sen, så var jag riktsjuk i hög feber och hostade ihållande med en torr form av irriterande hosta , så jag tyckte inte att jag hade lunginflammation direkt denna gången, men som sagt, jag vet ju inte då ingen av oss sökte sjukvård.
På sambons jobb är dom fortfarande sjukskrivna som har samma symptom. Stackars jävlar!:-/ Man kan tänka sig att deras arbetsgivare undrar, men jag förstår dom helt och fullt i att de inte orkat komma till jobbet efter en sådan här pärs.


 Har jobbat massvis när jag har varit sjuk, men det här kan ta knäcken på vem som helst. Sambon gick för tidigt och jobbade och han har mått apa på jobbet därför. Han är så himla envis och stark som ofta orkar vara den som sköter om hemmet och matlagning/inköp när jag och sonen blir liggandes. Han tål också att gå omkring med stans jävla migrän som kommer flera ggr per vecka. Han tar treo och är gråblek i ansiktet men aldrig att han sjukskriver sig i första taget. Vet inte hur man gör för att bli så tålig som han är? Minns i.o.f.s att jag jobbade ett helt år med daglig huvudvärk som nog berodde på att jag först pluggade hela dagarna och sen jobbade direkt efter skolan från kl 16.30-21.00 på kvällarna på posten.
När jag blev klar med skolan och bara skulle jobba deltid på kvällarna DÅ satte huvudvärken in. 


 Brukar ofta vara så att huvudvärk poppar upp i efterhand, när man äntligen är ledig och får mycket sömn.
Men min värk, den gick att  lindra nästan till 100% genom att käka treo var 4:e timme. Kan inte jämföras med dom krämpor som jag har sett sambon gå omkring med och han ändå gör alla sina plikter och mycket mer därtill.
Vad vore jag och sonen utan hans stöd??? Och de på hans jobb måste vara glada över att dom alltid kan räkna med honom. 


 I dag är jag glad för jag är äntligen vaken på dagtid. Ska försöka fotografera lite saker och lägga ut på auktion på Tradera. Bilderna blir alltid bättre i dagsljus.
Ska även försöka duscha och klippa håret på mig själv. Har studerat hårklippning med hjälp  av filmer på youtube. Har klippt mig själv ungefär en gång per halvår de senaste åren. Orkar ju som ni vet, inte klä mig och åka ner till centrum, sedan flera år tillbaka i tiden på grund av sjukdomarna jag har. Måste vänta in dom sällsynta *bra-dagarna* och det gäller att verkligen passa på att göra det nödvändigaste när dom dyker upp, därför att annars kan jag få vänta ett halvår till på nästa *måbraperiod* om 1-3 dagar.


 Ni som ev. läser den här bloggen, måste ju undra hur tusan  man kan vara så här sjuk som jag berättar om, under så många år och att jag inte är död än. Har ju faktiskt sjukdomar som man kan dö av om de är obehandlade. Med tanke på hur orörlig jag är och hur fel jag har ätit så kan jag ju dö närsomhelst i en hjärtinfarkt typ. Snusar ju också och det är så att man då kan få svårare att överleva en hjärtinfarkt. Har förhoppningsvis bra gener då min mamma och hennes släkt har blivit gamla, trots att 2 släktingar varit orörliga precis som mig och ändå överlevt sent upp i  80-årsåldern.
Pappa dog dock bara 57 år gammal i ett astmaanfall, men hans pappa, min farfar, blev 88 år gammal. Min farmor dog i 20-årsåldern av TBC när pappa bara var en liten bebis. 


 Nej! NU vill jag bli så pass rörlig igen att jag kan förbättra oddsen med långpromenader. Har alltid gått låånga och många promenader, flera ggr per dag ända fram tills jag blev deprimerad och sjuk och tillsist har jag fått så ont i höftregionen att jag inte kan gå mer än ca  50 meter innan det blir helt omöjligt att ta ett enda steg till. Jag tänker mig att det går att träna bort och jag ska ge mig satan i gatan på att börja träna. Har ju vindstrappan till hjälp t.ex och en ryggträningsmaskin, samt en roddmaskin att träna på. No exuses! No more!
Over and out!

vinden där vi bor nu, innan jag *hordade* i hop saker upp tiill halvägs till nocken.;)

Älskade mamma,  Älskade pappa, Älskade syster och käraste katten nångång på 1970-talet.