tisdag, augusti 09, 2011

Nu mår jag verkligen pyton psykiskt

Mår i dag? Psyket gungar och svajar och är inte att lita på. Sorgkänslor, som ständig gråtklump i halsen, och ilska som hela tiden låter. Det låter fan om mig och jag ser bedrövlig ut. Som en urkopia av en skräckmadam i nån 20-talsfilm typ så ser jag ut. Håret på ända och mungiporna nere vid knävecken. Mörk under ögonen och kritivit i ansiketet. Hela tiden när jag försöker röra mig, så händer olyckor, spill och dräll och glömska vart jag lagt både glasögon och mediciner och fjärrkontroller och och och. Arbetsminnet är verkligen HELT utplånat. Nu t.ex har  jag lagt ett par örhängen som en person skall få skickat till sig i en porslinsask framför dataskärmen. De sticker upp en bit och fan ta mig om jag lyckas glömma bort det i morgon när jag ska packa dem och nån åker och postar dem åt mig. Känner mig också lite sjuk, som vid förkylning som inte brutit ut.


Kan bara tänka svarta tankar om att jag är helt körd och värdelös och inte går att använda till nånting längre. Inte ens trevligt sällskap kan man ha mig till. Har tagit alla mediciner jag kan äta och mår ändå skräp. Mindre värk dock. Det tar emot att be läkaren om ännu mer psykofarmika för humöret. Äter nästan maxdos av Paroxitin redan och sömntabletter om än harmlösa Propavan, men med tanke på blandningen i CNS så kan nog ett kemiskt ämne till röra om i grytan däruppe och då vet ingen vad som kan hända. Har läkare sagt åt mig förut. T.ex Tramadol går på alla hjärnans signalsubstanser och inte någon vet riktigt hur påverkan på sikt kan ta sig ut.


Känner mig också som om reptilhjärnan slår på när jag blir frustrerad och nästan morrar åt folk , men mest åt mig själv och mina klanterier.:-( Känns som att det skulle vara skönt att få bita i något och tugga fradga. Normalt? Knappas!!!
Ont i leder, fingrar och överallt, men har ju bedövat dem, men längre än så här fixar inte händerna att skriva i dag heller. Jag får be om att återkomma och berätta det jag skulle skrivit om i går.
Hur jag vågar skälla och bete mig och se så jävlig ut som jag gör nu, när jag  har denna hunk ,sedan snart 25 års tid,  hemma vid min sida???. Han som är världens snällaste emot mig, fattar jag bara inte och kommer ångra mig som fan och skämmas ihjäl en vacker dag, om jag skulle råka bli friskare och orka vara trevlig. Han är värd såååå mycket mer än denna tillvaro.Men nä  se det tycker han inte själv och han säger att vore det så, så skulle han ha flyttat för länge sen. Han kan inte ha stora krav i alla fall. Älskar honom så djupt att ingen kan förstå hur djupt.
Över och ut!

3 kommentarer:

Klockan augusti 10, 2011 6:39 em , Anonymous Cordelia sa...

Han älskar dig, Ankie! Så enkelt är det...

Kramar om dig!

 
Klockan augusti 10, 2011 9:27 em , Blogger Min kopp te! sa...

Du är bedårande snäll och söt du!!!!! Som säger så. I dag mår jag lite lite bättre i alla fall.
Massa kramelikramar tillbaka till dig!!! <3 länge leve kärleken!!<3

 
Klockan augusti 10, 2011 9:28 em , Blogger Min kopp te! sa...

Men..man kan inte göra hjärtan här ju som vi kan inne på facebook upptäcker jag. Tur att jag vet att du vet vad <3 betyder då;)) PÖSS!!!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida