Deppo-mania-dala

Mår i dag?Nollställd och sover bort det hela

Motion?Nej, men jag travar så ofta jag kan mellan rummen här

Humör?Besviken, men inte den värsta sortens känsla i alla fall.

Värk på en skala 1-10?Väldigt lite. Max 2 på både händer och rygg om ens det

Hu vad tröttsamt det är att ha psykiska funktionshinder:-(
ADHD/DCD/UTMATTNING/ÅNGEST

Är enl läkaren kanske inte direkt *kliniskt deprimerad *utan totalt utbränd och utmattad av alla år i motvind.

Vänjer mig aldrig med att bli abrubt avbruten då jag mått toppen och varit så glad och aktiv och dyka ner i detta förlamande tillståndet:-(
Så som hänt denna veckan t.ex.

Har hela tiden fantasier om vad jag istället skulle vilja göra, men det omsätts inte i handling och sådan är jag ju inte som psykiskt fungerande.
Förut tänkte jag i en hundradels sekund och sen handlade jag.
Nu gäller det t.ex att jag vill ut och vattna den där 3 meters planteringen som vi fixade häromdan, men det stannar vid tankar och samtidigt mår jag så jävla dåligt av att jag inte gör det jag vill:-(

Psykodynamiskt skolade(+) skulle nog säga att jag straffar mig själv och gå på djupet och gräva runt i barndomen om varför och vilket trauma som utlöst detta.
Men det är inte så. Jag vet ju det.
Länge trodde jag att allt berodde på att jag sörjer min döde far osv...Men nä! Det är inte det som är orsaken.

Det är nåt biologiskt skit som gör detta och det känns så tydligt att det är just så det är.
Vet inte hur jag ska förklara det, men jag VET/KÄNNER att det reptilhjärnan eller nåt inne i skallen som klickar.
Ungefär likadant som då man får blodsockerfall och blir på uruselt humör så blir det så här av nån signalsubstans som inte är i balans. Eller flera.

Förslagsvis då serotinin, noradrenalin och dopamin.
Kom just på att om jag får Ritalina så har jag i alla fall bot mot 2 av de här 3 signalsubstanserna=dopamin och serotininet. Därför att jag äter ju redan Seroxat.
:-)
Men det kan också vara så att jag inte har nån riktigt depression och då ska nog helst Seroxat ut ur mitt blodsystem.
-Kanske behöver jag Litium?
Har trots allt fungerat i många många år även om tecken fanns redan tidigt på svängande sinnestämmning.

Minns exakt då det började och jag var då 11 år och blev medveten om mig själv och hur andra såg på mig för första gången och ja det var inte nån vacker syn alla ggr och därmed blev jag ledsen, nedstämd och grubblande.

Grubblet kom sig av att jag är en obotlig optimist som tror att jag kan räkna ut hur jag ska få hemska saker att förvandlas till bra saker och det gäller i ALLT.

Har nog kvar lite av barndomens magiska tankesätt än i dag och tror att jag med tankens makt ska kunna trolla.
Har alltså tröttat ut mig till max under ca 35 års tid, sen dess med att försöka och försöka, men jag slog bara skallen i samma vägg hela tiden.

Nu ska jag se på Crime-night och äta Carbonara-gratäng med sonen.

Over and out!