Sluta grubbla börja lubba

Mår i dag?svullen i ansiktet, halsont

Motion?Nej

Humör?Mkt nedstämd

Värk på en skala 1-10?3


Vaknade vid 10-tiden i förmiddags av en mardröm.
Jag skulle avrättas i elektriska stolen, för ett brott som jag verkligen inte hade begått, men det framgick inte i drömmen vad för sorts olaglig handling det var.

Var så chockad av att märka att de fullkomligt struntade i att undersöka vidare och jag kände på mig att de inte ens försökt utan det var tydligen väldigt viktigt för dem att döma mig och avrätta mig.

Det var nån ung tjej till som också skulle avrättas i den där hemska stolen och hon som jag hävdade vår oskuld och jag tänkte att hon är nog säkert också oskyldig på riktigt.
Detta var i USA och jag antog att Bush hade nåt att vinna på att visa att han inte rädes att avrätta unga kvinnor eller nåt sånt typ. :-(

Jag gick igenom alla känslor av skräck och sorg i drömmen som man säkert skulle känna på riktigt.

Sen vaknade jag, men somnade om efter nån timme igen och då drömde jag om en hemsk jävla orm Taipan som är världens giftigaste orm.
Att jag var på sjukhus och blev biten där, men det fanns fler taipaner där som även slingrade sig in för att bita ett läkarlag som höll på att operera.
Det var högst osäkert om inte helt säkert att jag nu skulle dö av betten jag fått:-(

Vaknade igen och kände att nä fy fan..Här kan man ju inte ligga och drömma sånt här otäkt.

Det påverkar mig negativt psykiskt med såna här drömmar och hela dagen efter brukar vara i ett depressivt töcken.

Tror snart inte jag står ut längre om jag inte får nåt att göra och klarar att göra det jag vill snart.

Det är verkligen farligt att drabbas av arbetskador i armarna, men det är bara värt 5% invaliditet enl försäkringbolagens sätt att räkna.

Men när man nästan inget kan göra på grund av värken som kommer direkt jag kniper tag i nåt så är det mesta svårt att genomföra och hela kroppen får alldeles för lite motion och psyket också.

Det blir så mkt stillasittande och liggande och massor med tid till att grubbla och tänka och drömma.

Läste eller hörde nånstans att man blir mkt sjukare mentalt om man gör som jag=ältar.
Och det vet jag är sant.

Om jag kan få hjälp nånstans ifrån, så vill jag ha nån som går med mig ut i trädgårn och gräver och planterar och jag kan då plantera en växt och gräva i 5 minuter, men att vi gör detta tillsammans och kan diskutera och planera tillsammans.

M är autistisk så med honom går det ju inte att göra så och det kan inte han hjälpa.

Han kör sitt race och om jag är pratsugen eller vill vara med, så kan han ju inte spela teater heller.

Han gör så mkt annat för min skull och vår skull ,men jag önskar så klart helst att det var han och jag som gjorde grejer i hop.

Tror även att det är livsfarligt att inte ha nån vän , granne som man kan sladdra med varje dag och gå på promenader med.

Jag är väldigt blyg och klarar inte att gå med nya "okända "människor, utan är med på noterna bara om det är nån jag känt länge och ja det är ju galet, men sån är jag.
Det kan även bli hindret att alls ta hjälp utifrån från s.k boendestöd, kontaktperson.
Jag kan sätta mig rätt så rejält på tvären i såna lägen.
Kommer inte över barriären av främlingsskap s a s i första taget.

Men alla vänner jag känt som i typ 30-47 års tid är inte i behov av lilla mig längre tyvärr.
Och bor för långt i från, men några bor alldeles intill och ja det gör mig avgrundsledsen.:-/

Over and out!