Vad man vet om folk styr ens tänkande för mkt!

Tack för kommentarerna och kommentera gärna vidare!!
:-)
Just nu då jag vaknat efter att ha sovit hela dagen, men varit uppe korta stunder, så mår jag så som jag vill må=inget konstigt i kroppen som stör.
Det kommer säkerligen strax, men jag ska njuta av de få minutrarna som "frisk".
:-)

Det är lustigt för då jag läste igenom mitt inlägg så tänkte jag precis det som t.ex Melpomene skrev om att man inte ska tänka på vad andra tänker och tycker.
Men så har man ju försökt i hela sitt liv=att skita i folks åsikter om allt, men jag har inte lyckats.
Men nu tänkte jag lite annorlunda.
Tänkte mig att sätta det i system=de får helt enkelt säga tycka tänka och ha sin bakgrundshistoria till det för sig själva.
Så länge jag inte slår nån eller ger mig in på olagligheter iövrigt eller är rent hemskt otrevlig så behöver jag inte bry mig.

Kan göra som en autistisk nära och kär gör=se dem som en del av möblemanget..ha ha ha:o)

Han kan inte tänka alls så som jag gör denne man.
(behöver jag säga att jag avundas honom starkt?)Han tycker heller inte att nåt är vackert.
Bara praktiskt.
:-)
När jag ser på en vacker utsikt där himlen är rosa-blåfärgad och träden är en underbar förgrund så blir jag själv lyrisk.
Den autistiske personen ser ingenting av detta alls.
Inte ens djur är söta eller fula i dennes ögon.
Men det betyder INTE att personen INTE KAN tycka om djur.Hör det gör denne..

Nu lämnar jag det ämnet.

Behöver förklara lite, men det ska jag egentligen inte göra enligt min nya teori om att jag inte ska bry mig så mkt. He he.;)
Så här är det.

Den som ringde mig i går, gjorde det i egenskap av föreningens valberedning.
Inte för att hon tyckte det var kul att prata med mig.

Vi pratar bara då vi möts på midsommar eller på promenader osv..Har aldrig umgåtts med dem, men dock med deras dotter lite grand genom åren.

Hon ville inte få i gång samtal, för det hörde jag lång väg och kan räkna ut av den bakgrundsfakta jag har.
Hon lät snarare förbannad över nåt.

Jag som tolkar saker kände det som att det berodde på att jag hade haft fräckheten att tala om att jag inte mår så bra.

Det i sin tur beror på att hon ringde förra året också som valberedare och frågade om jag ville ta på mig uppdrag och då var jag tvungen att säga att jag är för sjuk för detta och det gäller på lång tid framöver tyvärr..Sa jag.

Jag tror och vet delivs om att det är pågår skitsnack om mig på området nämligen, då folk tror att jag smiter från allting så som städdagar och möten och midsommarfirande osv.

Det tror jag inte utan vidare, utan har fått höra vad folk sagt OM oss.
Inte kul alls.
Men i min nya värld ska jag inte bry mig om nåt sånt.
Om det går att göra så får vi se.

Men jag är helt säker på att mina grodor som hoppar har med det dåliga närminnet att göra.
Försökte illustrera med att ta 1 exempel.
I själva verket händer detta hela tiden, i parti och minut.Det har plågat mig sen jag föddes och gör mig vansinnigt trött att aldrig kunna säga och prata lugnt och sansat och sen få vara nöjd.

Självklart säger alla människor grodor då och då och det är svårt för mig att förklara vad jag menar här så jag droppar ämnet helt enkelt.
Också nåt jag har svårt för att göra i tid..he he;-)
Ältandet är ju en annan jobbig del av min npf-problematik.

Önskar att man kunde stänga av hjärnan och bara leva i det ögonblick man gör en sak i tage .som..aha nu bakar jag...och sen tystnad i skallen, men i min skalle pågår hela tiden högljudda radioprogram av typen pratprogram och sen på natten byts allt till tv-program...Ett evigt tjut och brus och bilder som far förbi samtidigt.

Är så sömnig nu vid min ålder att det känns verkligen som att jag bara vill somna bort från allt.

Samtidigt så har jag en sån enorm längtan efter en fungerande, ickevärkande, kropp så jag kan testa nya sätt att leva på.


Måste bara säga att inget av det som folk med npf gör eller upplever är nåt unikt, utan alla människor kan vara såna då och då så klart.
Det som gör att detta blir till en problematik är omfattningen av det hela.
Alla kan vara överaktiva, grubblande osv, men då det blir jobbigt är när man är allt detta samtidigt och så ofta , hela tiden växlande .
Om det hindrar en person i sin livsföring.
Då blir det ett funktionshinder.
Det är viktigt att poängtera.
Man kan i princip ha värsta sortens adhd , utan att behöva utredas eller få diagnos om man själv tycker att man klarar livet galante.
:-)
Då är det ju helt fel att sätta diagnos och göra den personen kanske mer sjukdomsfixerad och negativ till sina egna förmågor osv.
DÅ kan det faktiskt vara "stigmatiserande" som det pratas så mkt om.
Läkarna utreder inte folk som bara vill veta på skoj om de har lite/mkt npf, utan kravet är att det ska ha orsakat ett signifikant lidande för personen.

I mitt fall så gäller det att jag behöver hjälp i mina kontakter t.ex inom sjukvården som t.ex den psykolog jag ska gå till kan förstå mig.
Om denne inte vet ett skit om hur jag fungerar så kommer denne tolka och hjälpa mig på fel sätt och det blir helt fel krav ställda på mig som jag på förhand vet att jag inte kan leva upp till.

Lika så socialt behöver jag stöd, för det händer alltid galna saker omkring mig.
Dem tänker jag inte berätta om här, men kanske i den låsta dagboken senare.

Nu ska jag se om jag kan passa på att klämma ner mig i det mkt lilla badkaret.
;)
Ses!