fredag, april 28, 2006

Hur bor ni egentligen?Och vad lider jag av?

:-)Önskar er alla en underbar Valborg!
I år blir det särkilt kul att önska våren välkommen, efter en sån här kall vinter tycker jag.

Jo det är så här.

Vi flyttar .just nu, från dels en 1:a i stan, (som har grejer i sån mängd som legat i 3 källarförråd, som från 4:an vi flyttade ifrån från början.)

Massa saker har M kört från stan och hit ut.
Med en sån där kärra efter bilen.

SEN har vi vår lilla stuga som vi bott så trångt i de senaste 5 åren.
(Det är vårt lantställe som funnits i familjen sen 1957 och som vi fick ärva jag och min syster)
Där har mest jag bott, och övriga familjen på helgerna, men senaste året kom M och R hit helt.

I 1:an var de tvugna att bo så länge R gick i specialskolan i närheten där+att vi inte hade badrum i stugan, så vi måste åka till stan och bada då och då allihop.

1:an var meningen att vi skulle bo i tills vi byggt badrum av ett av sovrummen i lilla huset.
Detta badrummet blev inte byggt då M också varit väldigt trött och haft värk osv.


Vi köpte allt man behöver till ett badrum som kakel, golvvärme osv.
Förvarade allt detta i rummet som skulle bli badrum, (inne i lilla stugan)

DET gjorde att vi fick sova och leva i vardagsrummet i lilla stugan och det blev bara värre och värre med tiden, skitigt och stökigt.

Jag har ju varit så sjuk att jag inte ens kan plocka och diska osv.
M har jobbat och jobbat massor och kuskat runt för att handla och åka fram och tillbaka till stan,+ laga mat och köra tvätt osv, så så mkt mer klarade vi ju inte av på vardagarna.

Det blev helt enkelt så att städningen fick stryka på foten helt.


Vi har tills nu haft 3 boenden.
1=1:an i stan.
2-stugan också under tiden.
3.Nya huset som vi haft i en månad nu.:-)
Nu är 1:an uppsagd och lilla stugan ska bli ombyggd till förråd och övernattning.

Här i nya huset är det tipp topp rent och snyggt och jag stortrivs och klarar mkt bättre av att t.ex laga mat.
:-)

Skrev ovan som en kommentar hos Pius och kom på att det kan ju vara fler som behöver en liten överblick, summering över vårt boende , eftersom jag så ofta skriver om det, så jag klippte och klistrade in texten här också.

Nya besökare kan behöva veta t.ex. Så jag lägger en permanent länk hit under bilden med husbygget här i högerkanten.

Har i övrigt ringt husläkaren i dag och fått tid till M och mig och R behöver vi åka upp på lättakuten så han ska få mediciner mot sitt.

Hon lät lite ängslig då jag berättade om vatten i benen och ev magen och om hur det inte gick att pinka.
Nu får vi komma redan den 18 maj. Puh!
Hon hade så dåligt med tider, men var ändå snäll och petade in oss där.
Nu jädrans ska vi se till att bli så friska som det bara är möjligt.
M har ju svår värk på grund av kramper i benen+migrän.
Har fått reda på att det finns nya migränpiller, receptfria som verkar både mot migränen och illamåendet.
Såg reklam på tv, men har så klart glömt namnet;-/
Även han hade tillfälligt högt blodtryck som inte är uppföljt.
Nu sa jag åt läkaren att han måste få detta ordnat så han får medicin han också.
Själv tror jag att jag inte tål den ena sorten av de 2 jag äter=Plendil, men är osäker på om det verkligen är den eller inte. Yrsel står med som biverkningar på bägge medicinerna för att inte tala om övriga medikamenter jag käkar. Bergis ger de också yrsel-biverkningar.

Nu tycker jag att jag måste ta bort en del mediciner då jag faktiskt blir sjukare av dem, än av själva grundsjukdomarna. Då faller ju poängen helt med att käka dem.
Men vad ska jag ta bort?
-astmamediciner?=NIX
-blodtrycks?=NIX
-Levaxin=?NIX
-Värktabletter?=ev då alvedon, alternativt byta till rent morfin som inte har inverkan på signalsubstanserna och via ryggmärgen, som min nuvarande sort har och det blir kemisk obalans överallt som gör mig apatisk och viljelös.
-ångest-antidepp=?Kanske om nån talar om hur fan man trappar ner Seroxat och vad jag ska käka i stället , för ångesten är rent handikappande och deppen är tyvärr inte borta så som jag trodde då jag själv drog ner på dosen.

Tror i bland att en sån som mig inte ska äta annat än rena gamla sorters mediciner.
Moderna mediciner är ju ofta målprogrammerade och ofta så verkar de via synapserna och signalsubstanserna i hjärnan.
Vid Damp/npf t.ex så berättade ju min läkare att många många reagerar med helt initiativlöshet och väldig seghet och ja så har ju jag det varenda dag??!!
Man är även känslig för alla mediciner och kan reagera helt paradoxalt på dessa.
Kul i jul! *NOT*:-/
Hur man än vänder sig så har man arslet därbak.

Nu när allt är ordnat så att vi bor bra så vill jag känna mig lycklig , men kan inte känna så då antideppmedicinen skruvar ner alla känslor så att de är bara svaga...allt då..som gråt, skratt, lust, iver osv.
Det är så TRÅÅÅKIGT att inte få känna pirrande glädje över huset här t.ex..Utan bara en lite vagt axelryckande glädje. Känner att den finns där, men den kommer inte fram och gör mig kreativ.

Förstår om ni andra undrar över mig, om hur jag kan må så dåligt och gnälla hela tiden, trots att jag fått allt en människa kan önska sig, men jag är sjuk.
Det är sjukdomar och mediciner som gör att detta inte går.

Detta måste få ett slut. Jag är dock ordinerad alla de medicinerna som jag talar om här , så jag är inte nån missbrukare utan följer till punkt och pricka läkarens dosanvisningar.

Med tanke på att det var en person som kommenterade att jag åt så många alvedon som 6 om dagen. Det måste jag göra då en annan medicin mot smärta, samtidigt,kräver alvedon för att fungera.

Nu vet ni lite om boende och lite om mina mediciner.
Kanske ska jag rabbla upp diagnoserna också då?
-GAD(generaliserad ångest)
-Depression.
-Svår värk(på grund av godkänd arbetsskada)+ domningar i armar händer och rygg (ryggen har flera intraspongiösa diskbråck , som ger symptom av och till och sen allmän värk i hela kroppen på sista tiden)
-Svårt högt blodtryck där vi nu måste hitta orsaken.
-Fetma
-Underproduktion av sköldkörtelhormon.
-Kronisk öroninflammation.
-Astma som är ganska svår utan mediciner.
-Allergi mot pälsdjur.
-Svåra sömnproblem.
-Neuropsykiatriskt funktionshinder av svår art.
-På senaste tiden vatten kroppen och illamående+magkatarr.

Nu kanske nån säger=jamen banta så slipper du alltihop.
Nehe! Säger jag då, därför att jag var trådsmal då jag insjuknade i de flesta av ovannämda.
Kan gå med på att astma och blodtryck kan lindras med viktnedgång, men knappast värken osv.

Nu måste jag åter gå och lägga mig då hela jag blev helt slut av att skriva detta inlägget.

Jag måste lägga mig i sängen mer än 4 ggr per dag , så uttmattad är jag av att bära på värken bl.a.
När jag sovit ut, så är nämligen värken mycket bättre i ca 1-2 timmar efteråt.

Over and out!

8 kommentarer:

Klockan april 28, 2006 7:19 em , Anonymous Anonym sa...

Inne & kramar om dig en smula!
=)

 
Klockan april 28, 2006 8:39 em , Anonymous Anonym sa...

Stor kram till dig!

Måste varit jobbigt med alla olika boenden, men skönt att 1:an är väck nu, så har ni bara 2 kvar...*ler*

Men du, jag förstår hur du har det med värken, för i vår har fibrovärken varit jobbigare än vanligt och jag har varit så trött, men nu lättar det lite hoppas jag.

Även jag äter Levaxin, sömntablett o antidepp(lågdos för fibron), så jag vet hur det är med mediciner, dessutom nu även allergimediciner mott allt j-a pollen i luften..*puuuh*

Önskar dig en lugn helg!
Kram Caroline

 
Klockan april 28, 2006 9:22 em , Anonymous Anonym sa...

Hej vännen!
Det där med gamla beprövad mediciner tror jag på. Du vet ju sen tidigare att jag fått en medicin som verkligen hjälper mot reumatismen. Den är typ jätte-gammal och jag fick min diagnos -01 och hade haft värk sen -98 då. Jag har fått flera olika mediciner, bland annat cellgift innan jag fick Salazopyrin En. Den funkar, och det är en gammal beprövad medicin. Varför fick jag inte den på en gång? Ska till reumatologen snart och då ska jag banne mig fråga.

Var inte besviken på dig själv när det gäller att du inte kan känna 100% glädje. Jag tror visserligen att du gör det gällande boendet, men det grusas ju av allt annat omkring dig med värken och allt. Tror ändå nånstans att du kommer att må mycket mycket bättre snart. Det känns så :-)

Kramisar i massor

 
Klockan april 30, 2006 8:41 fm , Anonymous Anonym sa...

Halloj stumpan!
Är så glad för din skull att ni äntligen fått ert fina hus!!!*kramar om*

Men hjärtat, du ska inte vänta till 18 maj med kissproblemet, det kan vara diskbråcket som klämmer på nerver som orsakar detta, och det är akuten direkt som gäller då!!

Migränpillret heter Eeze och funkar jättebra på min dotter som har ögonmigrän, men var svindyrt, 170:- för 12 tabletter!!!

När jag slutade med Seroxat så lade jag av direkt, och det var INGEN lek!! Mådde hur pissigt som helst i fem veckor, men det var SÅÅÅ skönt efteråt! Känner igen det där med att vara irriterad på att inte kunna känna riktig glädje när man åt dem, men de var ju ruskigt bra mor både depp och aggressioner. Jag hade stor hjälp av dem, jag lärde om mitt beteende under de två åren jag åt dem, så nu kan jag behärska min ilska på ett helt annat sätt.

Nä, nu måste jag sätta igång här. Min dotter ska ha avskedsfest för 17 pers här ikväll. När hon kommit hem oskadd efter tsunamin i Thailand sa jag att nu fick hon hålla sig i gamla Sverige och inte oroa sin gamla mamma sådär. Visst sa hon, och ska nu iväg till Mallis i 5 månader för att gå en bartenderutbildning och jobba där!!!!*suckar*

Trevlig valborg gumman!!!
Kramizar
Titti

 
Klockan juli 11, 2006 11:11 fm , Anonymous Anonym sa...

Läs boken "Hjärnspöken Damp och hotet mot folkhälsan" av Eva Kärfve.
Då får du reda på vad du lider av Ankie. Jag tror bara att du är en lättlurad deprimerad kvinna som tror att alla problem kan lösas med en luddig diagnos.

 
Klockan juli 11, 2006 9:13 em , Blogger Min kopp te! sa...

Detta inlägg behöver egentligen inget svar.
Eftersom jag tror ni alla inser fräckheten och nedvärderingen av mig här.
;-)
Mem eftersom jag tror att det är just så som Återställ är emot mig här nu i bloggen, så är det också med de ypperligt få kritikerna vi har (om man bortser från Seintologerna).
Eva Kärfve som skrivit boken Återställ nämner här t.ex.

JA jag har läst den framlänges och baklänges i studiesyfte.

De tror att vi är iq-befriade och inte kan ta vara på oss själva och skaffa oss informatíon om vårt funktionshinder själva.

Återställ brukar hävda (i Neuronätets forum) att denne är undersköterska som vet bättre än hela forskarvärlden och speciellt de läkare som denne säger sig jobba med.


Hur vore det om du gick en charmkurs Återställ?

Det räknas inte som socialt acceptabelt beteende att gå in och misstro en persons omdöme på det här sätte så som du gjort i dag t.ex.

I min diagnos står det klart och tydligt att jag inte lider av att vara icke-social utan tvärsom är jag duktig på det området.

Vet du om att vi med diagnoser inte har samma innehåll och symptom? Huvudsaken är att huvudkriterierna är uppfyllda och där ingår faktiskt inte dåligt beteende.
Det finns , tror jag , en egen diagnos för det, men jag minns inte vad den har för namn.

Nä skulle inte tro det va.
Du tror vi är lite bråkiga som barn bara.
Det är många som INTE är bråkiga alls som har diagnos.


-Är det nån här av mina vänner som tycker det är normalt beteende,att skriva så är som Återställ gjort till mig nu?

 
Klockan juli 13, 2006 11:50 fm , Anonymous Anonym sa...

Min kommentar tog skruv ser jag. Ja det här med diagnoser är ett känsligt ämne. Kopierar in lite text från Lärarförfundet. Där är det fler som är av samma åsikt som jag.
Det finns en övertro på medicinska experter och statistik. Det är svårt för lärare, socialsekreterare, politiker, med flera, att ifrågasätta deras utlåtanden. Läkare redovisar forskningsresultat som om de vore allmänna sanningar. Det finns all anledning att olika yrkesgrupper stannar upp och reflekterar. Risken är annars att endast neuropsykiatrikerna får ensamrätt på att tolka mänskligt beteende.

Diagnoserna duggar tätt. Många barn står i kö för utredning. Många föräldrar väntar och hoppas på att få en diagnos på sitt barn. Ibland finns det ingen diagnos som passar riktigt, bara nästan. En ny utredning om något år eller så kan kanske ge bättre utdelning – en ”riktig” diagnos. Ibland är barnen för små, vilket är ett problem. Samtidigt måste man hitta dem så tidigt som möjligt. Ett svårt dilemma. Fler flickor kommer också att få diagnos, bara kunskapen blir större.

Sunt förnuft, vilket är en nog så viktig del i reflektionerna kring barns beteenden, har blivit en bristvara. Men om vi bara tänker efter en stund så vet vi åtskilligt om hur barn har det. Många vuxna har det svårt av olika anledningar i dagens samhälle. Arbetslöshet, dålig ekonomi, (enligt en LO-utredning lever i dag många ensamstående med barn under socialbidragsnormen) separationer, missbruk, ensamhet, utanförskap, stress, utbrändhet, arbetsskador, med mera, får vi daglig information om via media. Till detta kan läggas bristen på tid som snart alla människor pratar om såväl i privatlivet som i yrkeslivet.
En ganska enkel slutsats är att när vuxna mår dåligt och far illa får barnen det också svårt. De kraftiga nedskärningar som gjorts inom skola och barnomsorg har givetvis också påverkat barnens situation negativt.

Många av de barn som blir föremål för utredningar och diagnos är, anser jag, alldeles vanliga, dock ibland med en bekymmersam situation.
Vilka fördelar finns det då med de neuropsykiatriska diagnoserna?
En fördel sägs vara att barn som fått diagnos kan mötas med förståelse och respekt. Jag anser att barns rätt till ett sådant bemötande på intet sätt förutsätter en diagnos. Det sägs också att det är bra att barn får veta vad det är som förklarar svårigheterna, risken är annars att barnen tror att de är dumma i huvudet.
Jag anser att det är i mötet med andra som barn riskerar att bli sedda som dumma i huvudet. För övrigt är detta ett stort bedrägeri – det är ju faktiskt just i huvudet som felen antas sitta.

 
Klockan juli 13, 2006 2:47 em , Blogger Min kopp te! sa...

Nej du har fel som vanligt.
INGEN vet än orsaken och det som det nu spekuleras i är ju att det är genetiskt betingat och då sitter det inte i huvudet , utan kan sitta i vilket kroppssystem som helst.
Man vet delvis orsaken och det är att det är ärftligt.
Alltså genetiskt är det mest troligaste orsakssambandet.

Ingen av oss säger att vi har fel i huvudet.
Man fungerar på ett annat sätt bara.

Man behöver kunskap om hur man ska handskas med livet och hur livet ska handskas med oss och det har vi redan=struktur är honnörsordet.

Detta skriver du=
*En fördel sägs vara att barn som fått diagnos kan mötas med förståelse och respekt. Jag anser att barns rätt till ett sådant bemötande på intet sätt förutsätter en diagnos*

Ankie säger=jamen det är ju självklart att alla människor ska bli bemötta med förståelse och respekt, men då måste du också känna till hur varje människa fungerar och hur gör du det då?

Jo genoma att lyssna på vad personen önskar och är du lärare så ser du ju t.ex omgående om en elev har läs och skrivsvårigheter och inte kan koncentrera sig i större grupper..Då kan du hjälpa eleven på rätt sätt, men utan kunskapen som diagnos (, ordet diagnos betyder *via kunskap*)
kan du inte hjälpa och respektera och bemöta den eleven , eller personen på rätt sätt.

Vanligt förnuft räcker långt, men inte ända fram..tyvärr....

Lärarförbundets text som du referrerar till är gammal...
Bara så du vet om det.

Artikeln är inte ett konvolut som alla inom lärarförbundet ställer upp och håller med om, utan det är endast artikelförfattarens åsikter.

OBS---Du borde angett källan här=länk och artikelförfattarens namn ska vara med också ......

Som tur är så finns nu x antal skolor där personal och rektor har STOR kunskap om hur inlärningen ska ske för våra barn.

De ser till att våra barn kommer ut ur skolan läs och skrivkunniga.
Vår son fick t.ex chansen att välja på flera gymnasier då han gick ut med bra betyg.

I stora kommunala skolan så stod han helt still utvecklingsmässigt.
Där hade han inte haft en sportslig chans....

-Nu vet jag att du inte bryr dig om vad jag än berättar för dig, men för er andra som läser här, kan detta vara bra att känna till kanske?"


I övrigt är inte min blogg heller ett diskussionsforum direkt, utan du eller nån får skaffa ett forum just för detta ändamålet känner jag.

Inte vill jag heller prata personligt med nån som du Återställ som tror jag är en lättlurad kvinna.

Att det tog skruv låter du stolt över och det om nåt är en ANTISOCIALT.
-Har du måhända en diagnos inom personstörningspektrat?????
Conduct disorder?
-Uppförandestörning?

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida