onsdag, april 26, 2006

Njurfel?

Tack Milogumsan och Ninagumsan för era kommentarer.
Lägger in en länk ::här:: för er som undrar över adhd-damp-asperger-tourette och andra neuropsykiatriska diagnoser och vad dessa är för nåt.
Tycker vår egen riksföreing har en sån bra litteraturlista så läs där och scrolla sidan neråt för lång bra lista på böcker. Flera av dem har jag läst själv.
Jag mår verkligen konstigt fysiskt.
Och trodde typ att det var medicinen jag trappar ur och att jag blivit så tjock av både den och sluta rökat, men man får inte vatten i kroppen av det vad jag vet?!
Har trott det är fett på min mage som är enormt stor nu, men läste om njursvikt och man kan få så svullen mage av det också...hjääälp!!!:-(

Fick Ödem av Remeron, men den gången svullnade hela kroppen upp och blev alldeles stel i armar och ben av vätskeutfyllnad.

Husläkarn rekommenderade då att jag skulle prova kamomillte och om inte det hjälpte skulle jag få vätskedrivande tabletter.
Teet hjälpte mig (den gången som var 5 år sen då, samma dag som vi flyttade till 1:an och hit ut)efter bara några få koppar hade jag satt i gång och vrålpissade ut alltihop.

Men nu har jag druckit massa koppar med teet och ändå pinkar jag inte mer???

Läskigt ju:-(
Ska be M skjutsa ner mig till Vårdcentralen nu på morgonen, eller senast i morgonbitti.

Om jag väntar ska jag försöka få tag på husläkarn som var ledig förra veckan.
Ja och fråga om hon kan skriva ut en sån där blod-provs-lapp för allt den andra skiten jag lider av, som jag fått av henne, men det har gått ut för tiden har gått sen sist och jag tror det är en 3 månader som det räcker?
Jag har ju varit/är så pass sjuk att jag inte orkat utanför dörren eller ens tänka klart.:-(

Allt går åt helvete med mina läkarbesök.
1-Behöver gå till gyn och ta cellprov.
Viktigt då jag haft livmoderhals-cancer.
2 Måste gå hos öronläkare var 6:e månad på grund av kronisk öroninflammaion.
3 Måste gå till tandläkarn då jag inte varit där på minst 10-12 år nu.
4-ta de jävla blodproverna i fall att även Levaxin är felinställt samt om jag fått njurfel och typ 2 diabetes kanske, Är nämligen supertorr i mun och törstig hela tiden?
Inget av detta kommer jag iväg på , även fast jag jämt tänker på det, men jag är så konstig i skallen och kan inte få saker att hända längre:-(

-Är trött och rädd.
Grät och grät i natt över pappas död fast han dog 1979.
Kände mig så labil att jag tog full dos igen nyss då kl bara var 4 på morgonen,av antideppmedicinen av trappade ner på.

Psykiatriken frågade hur det gått och då jag sa att hela huvudet gungade och blixtrade så skrattade han lite medlisamt och sa att:*Ja ha" Det var svårt så det gick inte va?*
Han nickade bara då jag frågande sa att :*det gick ju inte att dra ner så där som jag trott.*
Jag som inte kan tyda folk, tolkade honom som att han tyckte det var bra att jag åter käkar min dos.

Trots att det var han själv som sa att man kan få spelet av de här medicinerna om man har adhd /npf och det är tydligen enormt vanligt att bli så passiv och konstig som jag varit av just dessa medicinerna..Jag trodde då att han ville jag skulle sluta med dem då han frågade mig om jag måste äta dem och varför osv.??!!

Men fan vet??!!
Jag måste lära mig att fråga konkret och kräva ett klart svar tillbaka.
MÅSTE..
Over and out

4 kommentarer:

Klockan april 26, 2006 7:25 fm , Anonymous Anonym sa...

Gomorron!

Jag VET att min pysslolog är seriös, Ankie. Har redan kollat upp honom. De jobbar bara på ett annat sätt än andra team. De lägger ihop all tid på två tillfällen. Det är därför som det blir så intensivt. Att jag fått en fingervisning om vart det lutar beror på att det inte blir nåt slutsamtal. När jag är färdigutredd slussas jag vidare till en mycket kompetent läkare (som jag vet att han är men jag drar inte jämnt med hans utredningsmetoder), men han ska heller inte ställa diagnos utan hjälpa mig med medicinering och intyg till f-kassa och ev. LSS...om jag nu får den där milda lightdiagnosen. (usch, jag ryser bara jag nämner den).

Det känns så okonkret på nåt sätt..."mild" "light" I min värld så har man en diagnos eller också inte. (Åsså säger de att jag är mycket bättre än vad jag själv tror).

Min reaktion beror mer på att jag uppfattat min situation på ett helt annat sätt än de gör. Det får jag väl ta med dom sen när diagnoserna är ställda. Inte nu...Det tjänar jag inget på...

Må gott & kramen i kubik!
;)

 
Klockan april 26, 2006 8:03 fm , Anonymous Anonym sa...

För mig är du bäst, Ankie! Tack vare dig så är mitt liv en smula ljusare än det annars skulle varit. Och jag är precis lika förvånad som dig över intensiteten i utredningen! Har ju varit på 3 stycken jättestora med sonen. De tog myyyycket längre tid i anspråk, vill jag lova! Här är det mer "ritsch ratsch filibom bom bom" Men...vad har jag för val? Jag skulle vilja ha en lugn och omsorgsfull utredning, men det fick jag ju tji fan för. 3 år i kö och sen bara "nä, nu lägger vi ner och dessutom är du för gammal!" *s*
Jag får se det som att jag kom dit med inget alls i diagnosväg och jag åker därifrån med något, men kanske inte det jag trodde att det skulle bli!

Tack för att du finns!
*kram*

 
Klockan april 26, 2006 8:06 fm , Blogger Min kopp te! sa...

Att jag frågade om han var seriös är enbart för det lilla jag vet efter det du beskrivit.

Känner mig lite busted här
eller ja som att du behöver förklara för mig grejer du vet, men inte jag.Typ som om jag borde vetat men missat.
Nä jag vet ej hur jag ska förklara.

Inte heller har jag uppfattat att det fanns en diagnos som de var tvärsäkra på?! (läste öppna bloggen ang det)

Ja du ser. Jag orkar nog inte med att vara den jag är=en som missar helheten för att jag bara kan se detaljer.
Så kom de fram till att jag är och talade om för mig och jag ser ju mer och mer att detta stämmer i mitt fall, men det är knäckande för mitt självförtroende att märka att jag bara missförstår allt hela jävla tiden:-/

Mår inte bra som du ser. Klart det ska komma en sorgreaktion , men fan måste det komma typ 2 dagar efter att man fått diagnsoerna redan?

Ja jag skrev ju även i en annan kommentar, om att jag tycker att lightdiagnoser låter oseriösa.

Har aldrig hört att man får såna och det var också en grej som fick mig att undra över seriositeten...
Nu ska jag inte undra eller tycka nåt mer utan bara lyssna i fortsättningen känner jag. Kan vara läge att inse det äntligen.

Kramelikramar!
Ankie

 
Klockan april 26, 2006 12:11 em , Anonymous Anonym sa...

Hej vännen!
Bara inne och kramar om dig lite! Det är nog så att för att förstå vad psykologer eller för den delen även andra läkare menar så måste man fråga och inte ge sig förrän man fått ett svar man förstår. Tampas med detta själv när det gäller mini-man. Vill ha raka, ärliga svar och inga diffusa nickningar och hummande. Klart man inte begriper då om man gör rätt eller fel.
Kramisar i massor

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida