lördag, mars 11, 2006

Få husbilder

Mår fortfarande dåligt, men lite har värken lättat i ryggen i alla fall.
Det växlar mellan 4 grader minus och nära på 20 minus på nätterna.
Klarar kanske inte såna svängningar?
Frös i morse så det gick inte att sova trots 3 täcken??!!:-(

Humöret är nog ändå värst om man nu kan kalla zombiebeteende för humör?
Är när på katatonisk. Dvs ändrar inte kroppsställning utan fryser fast i max 2=
sängläga, datastolsläge.

Jag som inte klarar att ens se stök, glider illamående förbi diskar, strumpor, tvätt, blöt tvätt, toaletten som är belamrad med nåt så äckligt som överfull toapappershink:-/
Massiva högar med papper och dvd-skivor, kuddar ovanpå allt och lite saxar och ett våffeljärn..osv......

Son som är förkyld och kastar allt snorpapper på golvet.
+ allt annat också. (precis som sina föräldrar numera)
Det har sin förklaring, som jag inte kommer berätta om här, men han är inte slarvig om det är det ni tror.

Vill tillbaka ca 10 år i tiden då det var så fint hemma för det mesta.
Visst beckade det igen även då och lite av de här beteendena fanns då också och har alltid funnits.
M brukade då ta i efter mina instruktioner och jag tog i de mer lättare sakerna på grund av värken i händerna, men jävlar vad rent det var då hemma.

T-ex så ville syrran att jag skulle flytta hemifrån då jag jämt drällde kläder och smink omkring mig. he he;))
Hon fick som hon ville men inte förrens jag var 18 år då.

Men att ha flyttat tjugoelva ggr, från en fin 4:a till en liten 2:a, till en större 2:a till en liten 3:a till en pytte 1:a till en pyttestuga...(.bara några av flyttarna ).
Så har vi blivit apataiska med vad det gäller att få ordning.

Extrem struktur krävs när man har kognitiva och neuropsykiatriska symptom och det tar nog en 6-7 år för oss att få till det så och så var det i den första 4:an= vi fick ordning och struktur.

Där hade vi också vänner och väldigt roligt på vår loftgång.
:-)
Pysket måste få vara med.
Även här i lilla stugan var det ordning då på tiden för vi hade vänner här också och väldigt många äventyr i vardagen.
God mat och vin och kortspel.

När vännerna dunstade blev jag så djupt deprimerad att jag nära på dog.
Flera separationer på en gång med nära anhöriga och så vidare knäckte i alla all mig.
Jag blev helt apatisk i princip och väldigt lättsårad och gråtmild.
Son+sambo var lika glada för det, i alla fall utåt sett kanske?!

Om man har adhd eller annan npf så är "ramarna" runt en extremt viktiga att kunna orientera sig efter.
Vi tappade alla ramarna och det var som vi haft 4 väggar runt oss och alla 4 ramlade som korthus runt oss och vi stod där nakna och frusna och ensamma helt plötsligt.

Telefon ringer t.ex bara då det är nån försäljare eller mamma eller Andrea.
Dom är så klart inte så "bara";-)
Hade jag inte fått prata med dom hade jag garanterat hamnat på dårhus.

Men jag själv tappade förmågan att klicka socialt. Alltså jag drog mig undan och ringer ju inte folk så det blir ensidigt värre så jag förstår om andra inte vill ringa upp mig.
Har varit folkskygg i några år nu.
Blev totalt utmattad av nya och lite mer intensivare kontakter så vi blev hemskt osams och ja självklart så bröts vänskapen.:-/

Så brukar jag aldrig bli annars, förr i tiden, utan jag brukar hålla connection väldigt bra om jag hittar nån ny vän jag gillar.

Jag brukar kunna ordna fester hemma och överallt (massor med fester på jobbet t.ex där vi fick vara på helgerna )och massa att göra så folk hänger på, men så upptäckte jag att om jag vilade på lagrarna så försvann folk..Oups lixom????!!!!
Ingen hittade på nåt eller bjöd med mig på fest eller nånting.

Jag tänkte att dom kanske var oförmögna och inte visste hur man gjorde.
Kanske var det så?

I alla fall så skyllde jag på andra då det gick så här illa, men sen jag varit gladare med nya medicinen och fått garva hårt varenda dag hos t.ex Puppy så har nåt hänt i skallen på mig=Jag ser min egen del i det hela mkt klarare och får en friskare syn på verkligheten.
Det är ju bra utifall att jag skulle våga sticka ut hakan och näsan igen uti stora världen.
;-)

Nu ska jag äta sill och burkpotatis.
Har fortfarande en glupande sjuklig aptit som måste stillas till varje pris.

Over and out and lista skiter ja i hädanefter.......

1 kommentarer:

Klockan mars 12, 2006 12:26 em , Anonymous Anonym sa...

Jag gillar inte heller när det är extrema svängningar i vädret, fibron känns mer då.

Kan oxo frysa trots 3 täcken, men numera har jag bäddvärmare att slå på i de värsta lägena...*ler* Då blir det bättre efter en stund.

Kram Caroline

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida