Utelämnar mig själv 1

Vaknade klockan 7 och låg länge kvar i sängen, med sura uppstötningar så gick det bara inte att ligga kvar utan fick gå upp och ta novalocol-piller som inte hjälpte och jag har bara 1 tablett kvar av dem nu:-/

Fattar inte varför det är så här och har nu haft surisar i säkert över 1 veckas tid.?

Men jag noterar att jag grubblar mycket på att jag måste stöta på folk utomhus nu igen, som säger precis vad som faller dem in och jag får svårt att tolka.

När jag inte kan ta in deras perspektiv så gör det ont rent fysiskt och jag reagerar efteråt med att hela tiden vilja gråta och skrika och slåss och ge svar på tal.

Men tänk om det inte är nån som sagt nåt konstigt utan att det bara är jag som inget fattar typ?

Å andra sidan tar jag ju andra till tolkhjälp och de säger att man inte säger så som vissa personer säger åt mig.

Nu fick jag en jätteknasig tanke i huvudet om att en person ska säga så här till mig=*Ja nu när ni fått det här stora fina huset och tomten fixad så måste ni ju ta hand om det också*.
Fyyy faaaaaaaaaaaaaaaaan!
Kan sätta 1 miljon på att det kan komma en sån kommentar, men observera att det inte hänt än.
Men ändå så reagerar jag med att i fantasin försvara mig.

Personen i fråga vet så väl att vi varit under isen dom senaste 5 åren.
Har tyvärr redogjort för exakt hur vi mår.
Och vad ska man göra då om personen skulle haspla ur sig dylikt?

Jag vet att sånt här stör mig inte alls då jag är stark, men nu är jag svag med värk, yrsel, ingen kondis och vet ju att det mycket väl kan hända att nåt blir fel med tomt och hus och att vi då inte kan fixa det hur snabbt som helst för att undkomma kommentarer om det.

Hur fan gör man då?

Vi har haft skogstomt som inte behövts tas hand om med rabattrensning och gräsklippning förut.
Det har varit SÅ vackert på tomten med alla möjliga djur och vackra fjärilar och en stor blandning av vilda bär och blommor osv.

Mamma och pappa köpte stället här och valde en skogstomt just på grund av att ingen av dem ville stå på knä i blomsterrabatter och rensa ogräs.

Nu hade inte vi tänkt oss att förändra tomten till en plan , utan vi trodde i vår naivitet att nya huset skulle sättas upp mitt i all grönskan, men i stället är det nu mer likt en herrgårdstomt, med plana ytor.
Åtminstone den delen som folk från vägen kan se.

Klart vi ska göra fint, men det kommer ju att ta tid och innan dess hittar dom säkerligen nåt att anmärka på.:-/

Jag klarar inte detta.
Förut så har stämningen och vänskapen här varit precis tvärtom=väldigt tollerant och hur det är nu vet jag inte för jag kan inte "LÄSA" andra människor utan tar dem rakt av på orden s a s.

I och med att jag har så mycket gråt inom mig och sån stor plötslig osäkerhet om jag alls kan förstå ett skit av mänskligheten så utstrålar jag ju ett "tröjbudskap" som så här:
Sparka på mig! Och på baksidan..Ja tack mera!!

Vet att humor och ens egen självsäkerhet gör att sånt här inte är nåt problem, men kommer ändå inte dit.

Ni ska veta att jag var otroligt stark och lugn och självsäker i alla år förut.
Det är sen värken och handikappet som det för med sig som jag totalt tappat greppet.
Att inte kunna ta hand om sig själv och fixa till saker snabbt har i mitt fall blivit ödestigert!!!!

Tror faktiskt vi har otur.
Det är ouppfostrat folk som kommit i vår väg, samtidigt som vi råkat vara försvagade fysiskt.
De dömer oss så kvickt på olika sätt och utan att fråga och dom som fått veta drar felaktiga slutsatser.

Puh! Vad jag känner att jag inte borde skriva detta här eftersom folk här kan läsa, men jag klär av mig naken för här finns inget att förlora och snart hoppar här inga halta löss, oavsett hälta eller ej
Måste få ur mig detta.
Over and out!
P.S Min älskade son har gjort en bunt smilisar och några av dem stoppade jag in här.
D.S