skarpladdad med ångest

Hej! Godkväll, godmorgon, godnatt!
You name it!
Sova är det enda jag kan just nu verkar det som.
Fosterställningsläge i soffa, säng är det som gäller.
Har konstant illamående, yrsel, torr i käften, kramp i svalget.

Orsak=ligger efter med allt och det ser fööör jääävligt ut härhemma igen.

Stålsatte mig och har ju skött köket någorlunda genom att sopa och diska och ta bort.
Men då sonen är i farten själv då jag sovit så slänger han allt runt sig och det ligger mat-rester,
papper, tallrikar fulla med fil och kalaspuffar och till och med en stor smörklick i diskhon.

Han kan inte rå för detta då det är hans dåliga motorik som ställer till det.
Samtidigt behöver han träna för eget boende nån gång i framtiden.
Jag mår dåligt därför att jag inte är med honom och visar med att föregå med gott exempel på hur man på ett bra sätt plockar upp efter sig.
Inte ens skåpsdörrar stängs efter att de öppnats så när man kommer ut i köket står alla på vid gavel.

Det är såååå många saker jag behöver göra som jag inte gör och därmed känner jag en enorm skuld.
Känns som en hel planet klistrat sig fast på min rygg innehållandes SKULD och OTILLRÄCKLIGHET.:-(

Tänk att jag orkade ALLT detta bara för ca 5 år sen och det trots värken.
Om jag hade för ont så styrde jag och ställde med min älskade sambo så att han genomförde mina ideer.
Nu är vi båda 2 helt utbrända.

Att då bo så här trångt utan bad, dusch och ordentliga sängplatser är bara för mycket.
Det går inte.
Om vi inte får bygga huset så ska jag bli man/kvinna för att vi säljer och köper en lägenhet i stället för detta är inte rimlig levnadsstandard för någon.

Sonen behöver en ordentlig familj och ro då han ska plugga.
Han är den enda nu som har ganska ordnat i sitt rum, förutom stöket då.
Men nackdelen är att vi smällt upp en loftsäng som slukar all frisk luft.

Det är som en vägg av instängdhet slår emot en då man öppnar dörren.
Fönstren måste vara öppna och det går ju inte att ha öppet på vintern.

Funderar på att möblera om tillfälligt så att sonen får ha vardagsrummet och vi kan ta vår 120-madrass och ställa inne i hans rum så länge.

Längtar jämt efter sambon nuförtiden då vi helt ofrivilligt fått sova på skilda håll.
Det gör fan i mig ont av längtan och jag drömmer ju som bekant varenda natt att han gör slut på olika sätt.:-(

I går trodde jag att min mamma blivit sjuk eller dött då hon inte var hemma på kvällen då jag ringde.
Jag började ana ugglor i mossen då hon inte ringt mig på dagen tidigare eftersom hon fått ovälkomna telefonsamtal där nån lägger på luren i örat på henne, sen en tid tillbaka.
Hon sa att hon skulle ringa telia och be om hjälp.
Jag förväntande mig bomsäkert att hon skulle ringa och berätta vad dom sagt.

Sen sov ju jag konstiga tider.
Började oroa mig rejält då hon inte svarade i telefon redan vid 19-tiden.
Hon är ALDRIG ute och ränner på kvällar och inte efter 18.
Om hon ska nånstans kvällstid så ringer hon alltid och berättar vart så jag inte ska oroa mig och åka dit så som jag gjorde en gång för några år sen då hon inte var hemma vid 23-tiden när jag ringde.
Det var också vattenfestival i stan och jag vet att mamma avskyr det folkvimmlet.

När jag fick tag på min moster så sa hon att mamma varit hos dem på landet på dagen men fått ont i magen och åkt hem.
Mamma Måste ju vara hemma då trodde vi.
Jag blev så rädd att jag nästan sket på mig och tog direkt en taxi hem till henne.
Taxichaffisen visade sig vara en gammal kompis till oss och han gick med ända in i lägenheten med mig som stöd.
Mamma var inte hemma.
Jag hittade en bunt med recept på medicin på hennes köksbord.

Jag grät och visste inte vad jag skulle göra och tänkte precis ringa runt till sjukhusen i stan då nån satte nyckeln i låset.
Mamma kom in och var rosig på kinderna och glad och uppåt och hur pigg som helst.
-*Jag har varit hos moster på landet på kräftskiva ju.*
sa hon.
*-Men jag ringde ju dit till moster och hon sa att du åkt hem redan på dan????*
Sa jag.
Mamma blev superkonfunderad och ringde upp min moster och då visade det sig att det inte var mamma hon menat utan en annan person som bor granne i hennes hus i stan??!!
Det visar sig sen att min moster som är över 80 år börjat bli lite gaggig, men det visste ju inte vi då.
Snacka om missförstånd och snacka om lättnad att se mamma så pigg och jag kunde åka hem.

I går blev jag lika rädd, men mamma svarade tillslut i telefon och då hade de återigen varit hos min moster, men på hennes äldreboende då och hälsat på.
Mamma ville inte ringa och säga att hon skulle bort för hon tänkte på att M som jobbat natt ligger här och sover på dagen.
Nu ångrade hon sig djupt då hon hörde mig storgråta i andra änden av luren, men jag sa att hon inte behöver känna skuld.
Hon tog ju hänsyn.
Men vi måste ordna nåt slags system där vi vet hur vi ska få tag på varann.
Jag har inga bra telefonnummer till mammas väninnor hon umgås med inne i stan.
Mamma har t.ex en väninna som hon promenerar med, fikar med, åker till Åland med som är över 86 år.
Hennes telefonnummer kan ju vara bra å ha.
+ en yngre väninna som bor i samma hus.
+ våra dagbarns mamma. Alltså mamma är nu snart 79 år, men då hon hade dagbarn då vi var små så lärde hon ju känna mammorna till de här barnen och en av dem umgås hon ofta med och hon bor också i stan.

Mostrarnas telefonnummer likaså behöver jag ju.
& extranycklar hem.
Ska ha ett par, men adhd-glömska jag har så klart ingen koll på vart dom är.

Jag blev chockad över att upptäcka att jag har sådan dålig koll på detta också utöver allt annat jag tappat kollen på sen jag blev så här djupt deprimerad:-(

Hursomhelst och anledningen till att jag skriver ner detta här är för att se vad som gjort mig så himla trött de här dygnet och det är ju sorg, press och rädsla och you namet it.
Blev även alldeles för uppspelt då jag pratatde i telefon länge med Andrea i förrgår.
Summan av alltihop blir att jag inget orkar.
Behöver se detta för att även förstå att det går över om jag bara får lugn och ro och inget mer händer.
Jag har en tendens att tro att alla jobbiga saker ska hålla i sig i evighet, men jag mår ju faktiskt bra många dagar då och då och det är viktigt att kunna blicka framåt med lite hopp.

Visar ett foto på en fin liten hackspett här. (Tackar för att jag fick reda på att jag först skrev liten skata. Puh! Vet inte hur det gick till då jag skrev det..*fnissar*;)
Hade besök av minst 10 olika fågelsorter i förrgår och när jag tillslut hämtade kameran så flög dom sin kos allihop utom denna då.:-)


See ya!